Avdomnande kroppsdelar

Jag kan säga att jag har inga larviga stolthetshinder för att acceptera panikångest eller något annat sådant, jag tror helt enkelt bara inte att det rör sig om det. Dels pga babinskireflexen och dels för att jag helt enkelt inte har några problem och har egentligen aldrig haft heller, ingen stress heller för den delen. Förrens nu, över det här.

Jag vet att sådant kan vara dolt också, men det är där babinskireflexen lägger det slutliga tvivlet över det hela. Rätta mig om jag har fel, men den tyder väl på ett direkt fysiskt fel? Inget som kan orsakas av ångest?

Jag kommer släppa det när ryggmärjsprov och magnetröntgen över ryggraden är gjord, dom gjorde bara magnetröntgen över hjärnan av någon anledning. Som jag förstår det så är det tydligen ryggraden som krävs för att diagnosera dom två stora skräckmomenten ALS och MS. Visar det inget blir jag lugn. Innan dess, aldrig. Har en vän vars far blev lam i benen efter han blivit hemskickad gång på gång av läkare som inte tog honom på allvar, jag vill inte bli en del av den statestiken...

Babinski's tåfenomen tyder på skador på pyramidbanan om jag inte har fel för mig. Men din sjukdomshistoria låter ju inte direkt som ALS.. Det skulle ju kunna vara någon typ av bråk / skada på ryggmärgen + inbillningar eller tillfälliga domningar som du lagt märke till. Alltså separata åkommor.

MS kanske låter mer relevant men det är ju ingen sjukdom som tar livet av dig. Finns många bromsmediciner och livslängden är väll i princip normal?

En patient med MS har en helt annan framtid numera än för säg 20 år sedan. Det finns mängder av terapi att pröva liksom nya mediciner som prövas.

Försök att slappna av, cocaineduck. Det ordnar sig alltid och oro är fruktansvärt jobbigt.

Den största svårigheten jag har just nu med det här är just ovissheten och vänteperioderna. Hade någon bara sagt just nu "du har MS" skulle det på något märkligt sätt vara en lättnad.

Jag förstår att det är anspänningen som är det svåraste. När man väl fått sin diagnos kan man börja bearbeta det, oavsett vad prognosen är, men att leva i ovisshet är smärtsamt. Jag tänker på dig.

ALS påverkar inte känseln. Babinski har var och varannan patient, det är svårt att utföra manövern helt korrekt och är egentligen rätt värdelöst eftersom så många är falskt positiva. Men som sagt, invänta neurologen. Det kan ju vara något allvarligt, men rent statistiskt så vill jag bara säga att det oftast inte är något alls.

yeah, det var lite åt det hållet folket på ALSforumet resonerade men jag är inte helt lugn för det för man läser på samma forum om folk vars ALS debutterade med krypande och svaghet i händer som sedan spred sig vidare etc.

Sedan hela grejjen med att många beskriver "numbness" som en del av sin ALS, ofta i armar och ben gör ju att alla orosmoln inte riktigt helt försvinner.

Yeah, statistiskt sett är jag ju långt ifrån den typiska ALSpatienten rent åldersmässigt, dock mitt i standard MS åldern som jag förstått det.

Jag är hypokondriker och självklart har jag oroat mig för ALS några gånger, och det blir ju värre med tanke på att jag faktiskt har riktiga symtom från nervsystemet. Och i den senaste ALS-fasen önskade jag verkligen att jag hade MS.. Låter kanske konstigt men jag var nästan säker på att jag hade ALS men bad till gudarna att det var MS.

Och jag förstår att du oroar dig, men med tanke på din ålder (vet inte hur gammal du är men du säger själv att du inte är i målgruppen) och hur sällsynt ALS egentligen är så...

Jag själv är osäker på om jag egentligen är sjuk eller ifall detta kanske är "normalt". Kroppen är ju inte helt felfri och med tanke på hur jag lever; chips, TV-tittande och ingen motion alls så vore ju konstigt om kroppen inte visa några symtom alls


Men invänta svar från neurologen!

Vet precis vad du menar. MS är ju trots allt typ en lätt förkylning relativt mot ALS känns det som.

Jag fyller 25 när som helst så ALS är ju som sagt långt ifrån norm, men det händer ju fortfarande så jag sätter mer vikt vid symptom än åldersnormer. Yngsta fallet ALS jag läst om var 19 så..
MS däremot infaller vanligtvis mellan 20 och 40 så det är ju ganska relevant gällande åldersnorm.

Mitt hopp är dock mer att vissa symptom inte verkar vara konsekventa med ALS.

Det är svårt att tänka klart när man oroar sig för mycket. Du får helt enkelt vänta på svar från neurlog men jag är nästan säker på att det inte är ALS.

Jag hoppas på det bästa för dig (och mig).

Ok, igår natt var bland de värsta nätterna hittils. Låg och kunde inte somna på 4-5 timmar på grund av allt skit som pågick så jag tänkte bara fråga angående MS hur ett skov beteer sig.

Som jag har förstått det med både MS och ALS är åverkan det orsakar en successiv försämring under en tid som i MS skov som försvinner för att sedan komma tillbaka i nya skov upp och ned någon gång om året. ALS har jag förstått som en helt successiv utveckling utan påtagliga top/botten perioder alls.

Men det jag erfar är vad som bäst skulle kunna beskrivas som anfall som kommer och går någon gång varannan vecka, låg i sängen i går och skulle sova när benen börjar kännas "intensiva", vet inte hur jag ska förklara det på något annat sätt. Det är något som inte stämmer och det känns som nerverna är superaktiva eller på helspänn typ surrar i benen.
Detta övergår i pirrningarna, ryckningar och brännande känslor. Med detta kommer svåra svaghetskänningar och förlorad känsel, ibland måste man röra på benen för att försäkra sig om att dom fortfarande är där.

Detta kommer även upp i armarna och plötsligt får jag en kall känsla mitt mellan ögonen som sprider sig ut över hela ansiktet som känns mer och mer stelt, det känns som jag håller på att bli lam helt enkelt.

Nu på morgonen är allt sådant borta igen och jag har bara den traditionella svagheten kvar. Relevant kan ju också vara att jag inte kunde sova natten innan heller så jag hade vart vaken en lång tid vilket lett till att jag kände mig extra svag hela dagen innan, darrade i benen så fort jag var tvungen att göra något annat är att bara stå eller gå normalt.
Det känns även som att jag har blivit svagare nu efter det här anfallet.

Passar detta in på ett MS skov, vad jag har förstått så gör det inte det. Jag har fått för mig att dom ska vara lite längre och mer successiva i sina försämringar för att sedan försvinna i typ ett år eller mer innan man känner av det igen. Samma med PP MS, som är än mer succesiv i sina försämringar då det inte kommer några skov alls, eller?

Muskelsvagheten när du ska somna låter som det kan vara sömnparalys.

http://sv.wikipedia.org/wiki/S%C3%B6mnparalys

Men det är ju ingen förklaring till dina övriga problem.