Avdomnande kroppsdelar

Farsan domnade bort i ansiktet och naturligtvis tänkte vi att det kunde vara en hjärntumör. Det visade sig dock att det inte var det. Dock fick han några tabletter och sedan dess har han inte känt av bortdomningarna mer. Först diskuterades det om det var någon nerv som var i kläm, så man behöver ju inte utgå från det värsta jämt.

ALS orsakar väll inte känselbortfall.. Sen är väll MS ganska "överskattat"? Jag menar 75% lever efter 25år, och på 25år har dom säkert hittat massa nya mediciner och sånt coolt.

Jag känner fortfarande domningar i skinnet, dock så tror jag domningen i ansiktet kom efter panikångest och jag själv inbillade mig som fan typ... Hur går det för dig?

För att kolla om man har MS tar dom både ryggmärgsprov och gör en magnetröntgen. Om bortdomningarna skulle bero på MS tycker jag att det borde ha synts något på magnetröntgen.

Stress? Sen till råga på allt blir man stressad av att tro att man har en riktig sjukdom och vad händer då? Jo..man blir ännu sämre

Mjo, stress och ångest kan ju i princip framkalla vilka symtom som helst. Men det kan ju vara "på riktigt" också. Och det finns många allvarliga, dödliga sjukdomar som prickar in på dom här symtomen. Även om det till 99% inte är något farligt

Var hos företagsläkaren igen för att få jobba dagtid då det generellt sett blir sämre ju längre dagen går så att jobba kvällsskiftet kan vara en riktig plåga. Även om det denna vecka har gått helt smärtfritt.

Han spann direkt in på panikångest, men jag har väldigt svårt att köpa det på grund av en sak (som jag då givetvis glömde bort att nämna, sedan dess har jag gjort en lista på min symptom som jag ska ta med till neurologen den 10e april så jag inte glömmer ett skit. Har märkt att jag alltid glömmer något när jag snackar med läkarna vilket kan vara dumt.) och det är att jag har en felaktig "babinskireflex" något jag inte tror kan påverkas av panikångest iaf. Rätta mig om jag har fel men det borde betyda att det jag har är "på riktigt".

Men som sagt, ska till neurologen den 10e april. Hoppas han vevar av en spinal tap och lite seriösa tester då.

Har dock snackat lite på ett ALS-forum och det lugnade mig avsevärt angående den möjligheten.

Tror dock heller inte att det är borrelia längre så nu är det bara ett enda stort frågetecken.

Hoppas att det går bra hos neurologen. Men hur vet du att du har en positiv babinski? Dvs att stortån kröker sig utåt mot fotryggen?

Allmänläkaren som skickade mig vidare till neurologen testade det, när han gjorde det fattade jag inte vad han höll på med men jag kollade upp det när jag kom hem och förstod då varför han testade det ett par gånger på vardera fot lite utspritt i undersökningen. Det var ju inte som det skulle och som jag förstår det så är det en ganska allvarlig reflex att ha fel..

Det behöver väll inte vara något farligt? Jag menar det måste ju finnas tonvis av neurologiska sjukdomar som endast är där och liksom är jobbiga? ALS har jag svårt att tro att varken du eller jag har men något är det ju.


Hur skulle du beskriva dina domningar, är det liksom skinnet som bara har lite mindre känsel? För ifall jag kittlar mig med en fjäder mellan varje ansiktshalva så har den högra mycket rikare känsel om man säger så. Babsinski's tror jag inte jag har, men jag får väll pallra mig iväg till neurolog jag också.

Det finns säkert mängder med sjukdommar som påverkar bara det, men taget i kontext med allt annat som händer så..

Precis så är det för mig med, jämför man känsel med typ hörsel så kan man säga att dom högsta tonerna har försvunnit. Typ detaljkänsel och just kittlig känsel.

Men känselgrejset har i princip slutat vara ett problem längre. Antingen har det spridit sig jämt över båda sidorna eller så har det avtagit, han inte känna skillnaden längre.

Nu är det mer svaghet och extremt stel rygg och nacke som ömmar hela tiden som är orosmomentet.

Ska bli spännande att se om neurologen hittar något. Om han/hon inte hittar något kanske du ska överväga att släppa det hela.

MS var min första tanke innan MRT-svaret. Men du ska veta att det kryllar av patienter (särskilt unga kvinnor) som söker Akuten mitt i natten med pirrningar och domningar och det ena och det andra som aldrig visar sig vara något kroppsligt allvarligt. Ofta ligger nog själsliga faktorer bakom men det vågar man ju oftast tyvärr inte uttala högt eftersom denna patientgrupp kan vara ytterst rabiat.

Samma här, antagligen så har känselbortfallet avtagit lite. Och nu är det precis som du säger svaghet som yttrar sig mest. Eller inte svaghet egentligen utan mer "trött i musklerna". Ibland orkar jag inte äns hålla uppe nacken. I övrigt mår jag jävligt bra, har precis kommit ur en släng hypokondri (Leukemi och Hjärnblödning ). Men vi får se hur det går!