LIVET ÄR EVIGT! Varför skulle livet ta slut, när ingenting annat verkar göra det?

Energi är oförstörbart. Detta innebär således att ingenting går att förstöra, det växlar endast form.
Men hur är det då med vårt liv? Varför är det så självklart för många, att vår existens skulle ha en början och ett slut?
Är detta inte en ologisk slutsats när så mycket runtomkring oss talar för motsattsen?
Varför fördömer så många Svenskar en "kretsloppsliknande" livsåskådning?

Vad tror ni händer efter döden? Är det ens en fråga man bör spekulera om?

Att livet i egenskap av medvetenhet av sitt existerande tar slut känns väl förhållandevis troligt. Sen är det ju svårt att förneka att vi människor som organiska varelser inte ingår i det naturliga kretsloppet precis som allt annat på denna jord. Men är det "liv"? Är det "liv" att förmultna för att ge näring åt en blomma eller träd och de i sin tur till en ko eller häst?

Det känns snarare som en definationsfråga.

Våran biosfär är inte ett slutet system. Om du inte tillför energi från solen så tar det slut. Vår sol räcker inte för alltid, och det gör troligen ingen stjärna i universum. Energin må vara kvar, men entropin ökar. Och entropi är det viktiga när man pratar om liv, inte energi.

Du svarar på din egen fråga då du säger att energi är evigt. Då vi är uppbyggda av den energi som funnits sedan tidens begynnelse så är vi bara en del av detta kretslopp. Vi kommer dö så vårt liv är inte för evigt men vår energi kommer det bli något annat av men jag skulle knappast säga att livet är evigt i den bemärkelsen...

Finns det någon naturlag som säger att subjektiv upplevelse någonsin tar slut? För rymdtid och subjektiv upplevelse är intimt hopkopplade som alla insatta vet.

Självklart är livet byggt som ett kretslopp. Alla beståndsdelar i din kropp kommer att återanvändas och energin fördelas på nytt. På så sätt blir du reinkarnerad men vad har du för nytta av det om dina minnen och upplevelser försvinner.

Beståndsdelarna kommer ju inte heller samlas på en och samma plats efter att du försvunnit.

Håller fullständigt med, döden och födelsen är något som vi tror på för att vi "ser" det och hedrat det med ord, fast de finns inte, det handlar om övergång av energier som nämnts. Du föddes aldrig, du kommer aldrig att dö, bara förändras, som nu, som alltid.

Du får allt ta och skilja på din temporära materiella kropp och ditt eviga medvetna Jag...den förra består av den omedvetna materiella energin, medan den senare (Jaget, själen) består av den medvetna andliga energin...vilket ju innebär att BÅDE kroppens beståndsdelar OCH det medvetna Jaget är EVIGT!

Hur orkar du?

Det du säger är helt rätt... Men (borde redogjort för detta i början av tråden) jag har svårt att tror att den materiella kroppen och medvetandet är en och samma sak. Jag har egentligen inget underlag för den tron, men när jag mediterar så tycker jag att det är så tydligt, att kroppen och medvetandet är skilda. "Vad skulle jag ha för nytta av det ifall mina minnen och uppleveler försvinner" Tja, jag minns ju inget sedan innan jag föddes, så om jag funnits för alltid verkar det ju mycket logiskt att jag inte skulle minnas detta liv i nästa? Jag tänkter inte spekulera i vad som händer efter döden, meningen med tråden var snarare att ifrågasätta denna syn på livet; en början och ett slut..

Det här tycker jag är intressant. Fysik är inte direkt ett av mina starkaste ämnen, men kan man prata om maximal entropi? Har entropin ett slutgiltigt mål?

Det resonamanget ger jag inte mycket för i ärlighetens namn. Dessutom har jag läst många av dina tidigare trådar och insett att du inte är en personer som går att diskutera med på ett konstruktivt sätt. Det finns inga som helst tillförlitliga bevis som styrker den religiösa tesen om en "andlig energi". Punkt.