Vad är hat?

Ja, jag definerar hat som i stort sett vilken känsla som helst. Likt glädje, rädsla, kärlek m.m så grundar det sig faktiskt i vårat tankemönster, och i det vi tar in.

Men varför hatar vi egentligen? Vi hatar när vi känner oss hotade, t.ex. Varför gör vi det? Det är ju en känsla som hindrar oss från att tänka förnuftigt, när vi som mest behöver det.

T.ex.: Jag ser på en galet fräsch brud, som jag är lite småkär i. Då kommer Jens, en riktig hunk och en trevlig prick som alla ser upp till, fram och snackar med den här bruden, som genast smälter i hans blick.
Jag känner vid det här laget ett hot från Jens, och bygger därmed upp ett hat. "Fittan försöker sno min tjej!"
När denne kommer fram till mig för att snacka om gårdagens fotbollsmatch, så bara fnyser jag och går där ifrån. Är alldeles för sur på den jäveln för att snacka med honom. Vad förväntar han sig...?


Vad är syftet med hat? Är det ett hot mot vårat välbefinnande? I vad grundar sig vårat hat?

Någon som har något vettigt att säga om detta?

Intressant fråga faktiskt.


Men grundtanken med hatet kanske är att göra dig förbannad?

Jens snor din brud, du hatar honom så mycket att du dödar honom, och vipps du har din flicka åter. Tyvvär funkar det inte så nu för tiden, men på stenåldern var det nog mer användbart. Då "dina" geners överlevnad hängde på det.


Men utanför det där med "flickor" så ser jag ingen anledning till varför det finns. Möjligen om Jens snor ditt mammutkött och din grotta.

Varför ska jag gå runt och hata Oskar för att han tog min stensamling liksom?

Det är ett dåligt exempel du drar^^

Om jag skulle känna hat blir jag likgiltlig och tom. Det är sällan jag kommer till punkten hat. Min energi ska helst inte gå till hat.

Hat fyller sin funktion i det sociala spelet. Om du vet att du kan få en person att hata dig så tänker du över vad du gör mot den personen. Om en rivaliserande grupp trakasserar dig och dina nära så motiverar hatet dig att göra något åt saken. Liksom övriga känslor så kan det ibland bli för mycket såklart, och det är inte sunt.

Jag hatar aldrig då jag alltid "skyller" på mig själv för att jag haft orealiska förväntningar etc. Jag ändrar helt enkelt bara uppfattning och sen är det inget mer med det.