Göran Persson gör sig självmant till syndabock - SAP:s katharsis?

Våren 2005 hade Göran Persson bestämt att nu skulle regeringen minska arbetslösheten bland ungdomar. Det fanns inga jobb, statsministerns lösning var att erbjuda dem utbildning och drastiskt öka antalet lediga platser på högskolorna.

Det föll på finansministern Pär Nuders lott att under ett regeringssammanträde ge Persson beskedet att det inte gick att ordna till höstintagningen, att systemet helt enkelt inte fungerar så eftersom högskolorna själva bestämmer den saken.
En svärande Göran Persson vägrade att acceptera Nuders besked. Han krävde att saken skulle ordnas och därmed basta.
Pär Nuders position blev alltmer ohållbar och samtalet urartade till slut, enligt den förre finansministerns beskrivning.
Han skildrar i sin bok hur Persson kränkte hela hans person och ifrågasatte hans kunnande och omdöme på ett sätt som enligt Nuder påminde om hur Åsbrink på sin tid blev uppläxad.

Till slut brast något för Pär Nuder inför statsministerns verbala anstormning.
Inför hela regeringen reste han sig upp för att lämna rummet men stoppades av ett framväst hot från Göran Persson. Innebörden var enligt Nuder glasklar.
Om Nuder gick så var han inte längre välkommen tillbaka.
Hotet fungerade, Nuder satte sig på nytt på sin stol och kvävde en svordom inombords.
Kort efteråt blev Nuder ensam med Göran Persson. Medan statsministern försäkrade sig om att alla dörrar var stängda skrek den djupt kränkte Nuder åt honom och skällde ut statsministern för hans sätt att behandla honom inför regeringen.