Göran Persson gör sig självmant till syndabock - SAP:s katharsis?

Göran Persson lämnade ett förvirrat SAP efter sig, likaså lever Göran Persson ett förvirrat liv, iaf visas en sida av Göran Persson i media som en man som privat nyttjar tjänster han i sin politiska gärning alltid varit starkt emot, samtidigt som han orienterar sig alltmer till näringslivet och ger tips och råd om utförsäljningar av allmänna tillgångar.
Varför gör han allt det här? Stiger han av det sjunkande skeppet och låter resten av medlemmarna ösa ut allt vatten? Kan det vara så att båten fylldes med vatten därför att Persson med sin politiska person tyngde ned skutan och förändrade partiet och förde partiet mot en annan riktning än vad partiet ideologiskt stod för?
Göran Persson kunde säkert inte göra annat under sin tid som ledare, men trots det visade han en bild utåt att partiet alltid varit som partiet utalat sig för att ha varit. Kvar blev en besvikelse, ett partigäng där pjäs efter pjäs avböjde att ta över Perssons roll som kung på brädan. Här hade vi en fd folkrörelse.

Kanske SAP:s styrelse är medvetna om att många förknippar partiet med Persson och hans tid, och att partiet förlorade senaste valet pågrund av den omorientering som skett av partiets identitet?

Styrelsen vet att de måste rena partiet från det som blev ett fall, Persson lever tvärtemot partiet, partiet svarar media, Persson förs bort, partiet stabiliseras, och till slut blir det samma "gamla" parti igen, men rent.

Ja du, det är många som är förvirrade där ute på vänsterkanten det har du iaf rätt i.

S förlorade inte alls pga Persson - det är nåt s och vänstermedia hittat på för att ge Mona en kickstart. Dom förlorade för att Sverige inte längre är lika genomsossigt som det en gång varit, plus att borgarna för en gångs skull samlade ihop sig och skapade ett ordentligt regeringsalternativ.


http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artike...rtikel=2384010

Det där skulle jag nog akta mig för att dra alltför stora växlar på. Lika många som hävdar det du säger, lika många finns det som säger att sossarnas valförlust var en klar markering mot Göran Persson och inte en markering för Alliansens politik. Opinionssiffrorna anser jag talar för det, Persson är borta, Alliansen i fritt fall sedan i princip dag 1 efter valvinsten och "lurade" sosseväljare strömmar i riklig mängd åter till fadershuset.

Ja, Perssons avhopp har blottlagt en del problem. Persson gillade att omge sig med dumma och svaga medarbetare som Sahlin, Ringholm, Winberg, Orback etc, för att det gav honom ännu mer makt. Något mer klipska och självständiga förmågor som Pagrotsky och Nuder "tog han i örat" om de mopsade upp sig för mycket. Att ta in Bodström från ingenstans och låta honom passera hela kön (han blev partimedlem samma dag som han fick ministerjobbet) var ytterligare ett sätt att befästa sin egen makt och ge fingret åt alla som stod under honom, som för att säga "tro inte att ni är något bara för att ni är gamla inom partiet". För att jävlas lite extra möblerade han om regeringen flera gånger, dels för att göra alla osäkra, dels för att alla ministrar som precis börjat bli insatta i sina specialområden skulle flyttas till något de var okunniga om.

Men när stormogulen plötsligt abdikerade så lämnade han kvar ett parti där hierarkin har blivit totalt uppfuckad. Det översta maktlagret består av de svaga muppar han omgav sig med, och på botten finns folk som är begåvade men bittra. När det svaga toppskiktet (t.ex. Sahlin) försöker ta kontroll över partiet så grymtas det surt underifrån och folk försöker på olika sätt ge Sahlin tjyvnyp. Som när hon dissades av partikollegor efter sin undermåliga insats i debatten mot Jimmie Åkesson, eller som nu när hon dealat och wheelat med miljöpartiet utan att först förankra det i partiet.

Det kommer att dröja innan S återgår till en naturlig maktstruktur, just nu råder det anarki under en svag ledare, och S kommer att få betala dyrt. Särskilt om de vinner valet 2010.

...som väljaropinionen inte på något sätt avspeglar denna intressanta analys. Visst är det ledsamt att S kan komma undan med kvadruppla klavertramp medan borgerligheten inte ens kan göra fel vid sopsorteringen utan att tvärdyka.

Göran Perssons sista år vid makten innebar en stor skada för socialdemokraterna. Han borde ha avgått senast inför partikongressen 2005. Då fanns ett reellt utrymme för ett annat och för partier mer stabiliserat ledarskap. Den socialdemokratiska valförlusten beror i hög utsträckning på individen Göran Persson, det visar inte minst det nuvarande opinionsläget – visserligen förstärkt av regeringens misslyckanden i a-kasse frågan.

Snack. Gp blev återvald två ggr, ovanligt starkt för en modern partiledare. (Regeringen tappar i stort sett alltid.) Det är det som kräver en förklaring, inte att han förlorade tredje gången.

Att s gick upp så kraftigt efter valet berodde definitivt inte på partiledaren. Mona är betydligt mer impopulär än Persson nånsin var och det finns inte på kartan att hon blir återvald två ggr (om hon ens blir vald).

...ordinär demokrati borde frågan inte ställas om varför en regering ådrar sig missnöje och byts ut, utan istället hur det kan komma sig att S-regeringar sitter så osedvanligt länge i vårt land. Men i alla partier är förvåningen lika stor. "Va!? S förlorade! men det går väl inte? Är det statskupp?"
Om dagens Allians vinner valet 2010 så är det sannolikt att de förlorar 2014, för så går det till i demokratier - de lynniga väljarna tröttnar. Så varför förlorade inte S 2002 är därför en bättre fråga.

Och Persson va på TV4 i lördags morse och pratade om finanskrisen och man rör inte bespararnas pengar.

Ja eller hur

http://www.spfportal.se/index.php?op...548bc60da2584d

Pengar har tagits från AP-fonden och förts till statsbudgeten i en omfattning som strider mot utfästelser som gjordes 1994 och kan leda till oacceptabla följder för pensionerna. Den överföring av 155 miljarder som är planerad till den 1 januari år 2001 bör inte komma till stånd, och tidigare överförda 103 miljarder bör återlämnas!

http://www.riksdagen.se/Webbnav/inde...00/01&typ=prop

Riksdagen har vidare som ett led i reformeringen av ålderspensionssystemet beslutat att Första Fjärde AP-fonderna den 1 januari 2001 skall överföra 155 miljarder kronor till staten (Riksgäldskontoret).

Varför tiger media om detta?

Persson hade mentalt avgått redan under mandatperioden 2002-2006.
Kanske var planeringen att Anna Lindh skulle ha blivit partiordförande i samband med partikongressen 2004?

Då infinner sig frågan, varför stannade han kvar som partiordförande ändå?
Ville han blockera möjligheten att Sahlin skulle bli partiordförande, och i stället bana väg för någon av de sina, t.ex. Nuder, som ju nu har blivit utmanövrerad av Sahlin, då Sahlin sparkade honom som ekonomisk talesman?

Det kraftiga uppsvinget i opinionen som socialdemokraterna fick direkt efter valet kan tolkas som en Persson-effekt.
Potentiella socialdemokrater kände sig lättade efter Perssons avgång, och kunde svara på opinionsundersökningarnas utfrågare att de skulle rösta på socialdemokraterna.

Därefter har Sahlin agerat mycket klokt, hon har legat lågt och inte sagt någonting, det verkar onekligen som att hon nu har brutit detta, med påföljd att hon gjorde bort sig i regeringsfrågan.

Han ansåg själv att något annat val inte fanns, än att fortsatta. Det var ett felaktigt beslut och ett misstag, och därför har han skuld till den nu uppkomna situationen med en omöjlig partiledare.

Göran Persson hade misslyckats fullständigt med att säkerställa partiets successionsordning, en av de allra viktigaste uppgifterna för en socialdemokratisk partiordförande. Persson och nomenklaturan omkring honom skrämde helt enkelt iväg dugligt folk (och för den delen en hel del oduglingar också..)

Persson borde ha avgått efter valet 2002 eller allra senast vid kongressen 2005. Hans egen maktfullkomlighet hindrade honom och det stängde dörren för ett sundare ledaralternativ.

Min analys för tre år sedan:
https://www.flashback.org/showpost....5&postcount=16