No Logo & Adbuster

Med risk att återigen slira fast jag tycker det kan ha anknytning till det som diskuteras.

Varför väcker inte stadsbibliotekets utbyggnad, Delphinium, lika många negativa röster som ett tänkt köpcentrum vid Odenplan? Visst är det så att gemene man kan antas vara mer vänligt inställd till kulturella byggnader? Och finns det då en "reclaimare" i oss alla på något vis?

Jag tycker man kan klaga på Sergels torg och Slussen i första hand.

Om man bygger upp och glasar in slussen till en galleria skulle jag nog faktiskt kunna tänka mig att besöka även södermalm.

Jag håller med om det första men jag tycker också att mer borde göras. Om Stockholm är Skandinaviens huvudstad är jag kungen i Birkastan.

Men att glasa in Slussen och riskera att byta Debaser mot O'Learys, torget mot ICA och Gondolens utsikt att likna Ikeas rimmar illa. You can't polish a turd.
Jag har dock inte kollat så noga på "nya slussen" men mina få ögonkast har givit mig signalerna att det ungefär är lika fantasifullt som namnet. Inglasning skulle hjälpa föga.

Efter lite googlande fann jag en mycket intressant sida och det verkar som att du kanske får lite som du vill i alla fall!
"Slussen ska sjuda av liv på dygnets alla timmar när vi skapar en inomhusmiljö med utekänsla, säger Torbjörn Wiberg, vd på Gyllenforsen."
Gyllenfors m.fl. har köpt rätten till att skapa affärsytor på slussen.

Förövrigt så är Södermalm är inte så farligt längre men passa dig för "Hattbaren". Jag har nog sett varenda skurk ur samtliga Tintinalbum där!

Men befinner man sig utefter Götgatan med omnejd kan man vara hyffat trygg om att det finns en galleria eller ett liknande utbud rimligt nära. Ibland är man t.o.m. närmare en kedjas länk än man kan tro. Cheap Monday har ju blivit H&M och American Apparell, nu ägt av nån bankman, tycker jag mig ha skymtat lite oftare ute i världen.

Föt att knyta an lite till ämnet så såg jag en liten rolig klisterlapp ovanför ingången till H&Ms lokal på Götgatan med en text i stil med: Köp ditt barns kläder här om du inte vill att det ska mobbas!

EDIT: Länken till sidan med citatet kanske vore på sin plats? http://www.yimby.se/

Intressant diskussion. Jag gillar varumärken, varumärken är viktiga för mig, särskilt om man ser till vad de symboliserar. Att ett varumärke är starkt behöver inte betyda att det är bra (varken objektivt eller subjektivt) utan det viktiga är att varumärket är fyllt med rätt värde.

Ett exempel på detta är Dressman som jag skulle kategorisera som ett starkt varumärke fyllt med rätt värde. Personligen föraktar jag Dressman och ser ner på alla som handlar där (hårddraget) p g a den billighetsstämpel och de landsortsmanér som jag förknippar med det. Dressman är inge problem för mig egentligen, jag kan bara gå förbi butiken medan andra ser Dressman som en fantastisk och prisvärd butik innehållandes allt de behöver under ett tak.

I andra änden av skalan hittar vi varumärken som jag gillar, vi kan ta Burberry och Paul Smith som exempel. Genom att handla av dessa två så får jag samma känsla som hos Dressman, i varumärket finns ett värde inbyggt som säger mig att dessa företag producerar kläder av bra kvalitet (som jag dessutom upplever som prisvärda då de kläder jag köpt av dem har en längre hållbarhet i både tyg och rent mentalt hos mig till skillnad från ex. H&M) och hög men tidlös modegrad.

Riskerna med upmarket-varumärken är att de riskerar att bli värdelösa om alltför många använder dem. Jag skulle till exempel aldrig komma på tanken att köpa en Burberryhalsduk p g a extrem överexponering och stor piratkopiering. Fila, Tommy Hilfiger m fl upplevde samma sak på 90-talet då man blandade ihop varumärke med logotyp. Det fuskades med kvalitet och logotyperna blåstes upp något otroligt vilket fick till följd att varumärkets värde urholkades.

Konsumism och kommersialitet är de enda proggressiva rörelserna idag. Ideologierna har tappat i relevans och gud är död. Detta ska vi vara tacksamma för. I takt med att marknadssamhället utvecklas så kommer vi se allt mindre krig och konflikter. Buy Nothing Day är en papperskonstruktion som är helt missriktad, det liberaldemokratiska kapitalistiska samhället har vunnit oåterkallerliga segrar även om vissa sekteristiska motståndsfickor finns kvar i form av västerländska vänstermuppar, amishinspirerade miljörörelser och islamistiska framskridningsfientliga fundamentalister.

Det är globaliseringen som skapat flera utav dessa superföretag men det är samtidigt globaliseringen som krossat ett oändligt antal monopol och det är också tack vare globaliseringen som gett dig 10 gånger så stor valfrihet att välja bland olika produkter som för 50 år sedan, och 100 gånger så stor valfrihet som för 100 år sedan.

Klart Zanzibar ska ha Subway, städer och länder blir inte mer och mer lika varandra, de erbjuder alla bara en större valfrihet.

*"Exploateringen" utav fattiga länder har räddat hundratals miljoner människor från ett liv i total fattigdom.

Jag håller verkligen med om att det är intressant och att varumärken är en del av framtiden nu när, precis som du säger, ideologierna har tappat relevans och gud är död. Och som du också sa, ska vi verkligen vara tacksamma för det.

Varumärken är bra och behövs verkligen. Jag använder mig själv av varumärken i min konsumtion på samma vis som du beskriver.

Jag håller med dig i att fred följer i marknadssamhällets utveckling, även om att Buy Nothing Day må vara en papperstiger (har ingen koll riktigt, läser oftast att den var igår och då äre kört), liberaldemokratin och kapitalismen har vunnit segrar men sedan tappar du mig... Och topic får tänjas på lite igen

Jag upplever de "sekteristiska motståndsfickorna", kalla det vad du vill, och i alla dess former som enormt viktiga för ett samhälles utveckling. Jag kan ofta känna att de står för det progressiva i samhället idag och inte konsumtionskulturen i sig. De kanske inte gör det direkt, även om illdåd kan skapa mer intressanta tidningsrubriker än de senaste mobiltelefonerna igen, men folks reaktioner ger svallvågor som influerar samhället på flera nivåer. Det är mer progressivt än utbredningen av samma, samma, samma.
Miljötjat och vänstermupperi används av märken idag för att de tjänar pengar på det och jag ser fram emot hur Ikeas e-katalog 2018 kommer att skina med flörtar av islamistiskt slag. Varför inte en Ramadam-lampa fast till påsk? Skulle bli ännu intressantare att få se 2118... Långsiktigt tillhör man bara mänsklig inertia om man hävdar motsatsen tror jag.

Men det är väl där jag återigen säger emot mig själv. Jag är för utveckling men samtidigt liksom emot den som den ser ut idag. Finansiellt starka, då ej heller sällan även, aggresiva företag representerar alltför ofta enformighet, upprepning och en utbredning och likformning av samhället som får mig att tänka på kommunism. Jag liksom kräks då jag ser en Sodexho-logga eller hör för länge på reklamradiomantrat. Vem vet, kanske är det just de känslorna, för jag går nog sällan till handling, som ger mig min roll i trögheten?

Till topic så var så länge sedan jag läste boken men jag tvivlar på att Naomi inte ville se ett enda varumärke igen? Snarare talades det väl om företags ansvar med avseende på det ena och det andra? Har någon läst hennes senaste bok?

Jo, jo det tror jag vi alla vet och är överens om, men det finns väl också baksidor? Tycker du inte?

EDIT: Jag menar lite som, har vi nu pyntat 10000:- för att se Zanzibar vill vi väl inte luncha på samma hak som där hemma?

Du har fortfarande ett val när du åker dit, säkerligen mycket mer valmöjligheter än för 20-30 år sedan. Sedan kan jag ju börja löjla mig och ifrågasätta om du tycker det är bättre att inte behöva se ett Subway den enda veckan i ditt liv du spenderar i Zanzibar än att samma Subway erbjuder jobb åt massvis med människor, erbjuder människorna i Zanzibar fler valmöjligheter osv osv men de gör jag inte.