2008-01-31, 10:12
#1
Hej!
Har under en längre tid aktivt iakttagit debatten kring vansinnes-fenomenet feminism och hoppats och hoppats att denna förvirrade kamp förd av yra hönshjärnor, som bidrar till ett allt sämre samhällsklimat för oss män, inom en rimlig tidsrymd precis som alla andra extrema idiotier, ska självdö, förmultna och till sist glömmas - men icke.
Har i media, som topp styrs av pk-piskan, märkt en återkommande hetsjakt på HIV-män och potentiella sådana som verkar vara ett nytt vapen i kampen mot "jämställdhet".
En efter en radas dom upp:HIV-männen som förför eller våldtar (om nu inte detta numer räknas som samma sak), oskyldiga, unga flickebarn som inte på något sätt bär ansvar för sin sexuella aktivitet, utan enbart om och om igen i alla möjliga och omöjliga sammanhang manifesterar sin i alla sammanhang ytterst framträdande offeroll.
Man kanske kan anta att Hiv än så länge i dagens Sverige är en ganska isolerad smitta där främst homosexuella och sprutnarkomaner befinner sig i riskzonen. Detta stämmer procentuellt om man ser till antalet hivsmittade i respektive riskgrupp jämfört med antalet hivsmittade utanför denna grupp. Men fortfarande är majoriteten som bär på HIV viruset heterosexuella icke-narkomaner. En viss del av den "normala" gruppen har ju kanske blivit smittade av homosexuella eller narkomaner som bär på HIV viruset. Men en hel del har ju också blivit smittade genom heterosexuella förbindelser. Då undrar man ju vart alla HIV-kvinnor tagit vägen. Har hittills i media enbart hört talas om en sådan HIV-kvinna och i det reportaget utmålades hon dessutom som ett offer och hade trots att hon haft en regelbunden sexuell relation med sin dåvarande man under tre års tid undsluppit straffansvar.
Det måste ju i rimlighetens namn vara minst lika vanligt att kvinnor som bär på HIV viruset smittar män, som det motsatta, i tillfälliga sexuella förbindelser? Varför hör man aldrig om detta? Är det ytterligare en lömsk metod av de politiskt korrekta elitfeministerna att få chans att smutskasta mannen?
Har under en längre tid aktivt iakttagit debatten kring vansinnes-fenomenet feminism och hoppats och hoppats att denna förvirrade kamp förd av yra hönshjärnor, som bidrar till ett allt sämre samhällsklimat för oss män, inom en rimlig tidsrymd precis som alla andra extrema idiotier, ska självdö, förmultna och till sist glömmas - men icke.
Har i media, som topp styrs av pk-piskan, märkt en återkommande hetsjakt på HIV-män och potentiella sådana som verkar vara ett nytt vapen i kampen mot "jämställdhet".
En efter en radas dom upp:HIV-männen som förför eller våldtar (om nu inte detta numer räknas som samma sak), oskyldiga, unga flickebarn som inte på något sätt bär ansvar för sin sexuella aktivitet, utan enbart om och om igen i alla möjliga och omöjliga sammanhang manifesterar sin i alla sammanhang ytterst framträdande offeroll.
Man kanske kan anta att Hiv än så länge i dagens Sverige är en ganska isolerad smitta där främst homosexuella och sprutnarkomaner befinner sig i riskzonen. Detta stämmer procentuellt om man ser till antalet hivsmittade i respektive riskgrupp jämfört med antalet hivsmittade utanför denna grupp. Men fortfarande är majoriteten som bär på HIV viruset heterosexuella icke-narkomaner. En viss del av den "normala" gruppen har ju kanske blivit smittade av homosexuella eller narkomaner som bär på HIV viruset. Men en hel del har ju också blivit smittade genom heterosexuella förbindelser. Då undrar man ju vart alla HIV-kvinnor tagit vägen. Har hittills i media enbart hört talas om en sådan HIV-kvinna och i det reportaget utmålades hon dessutom som ett offer och hade trots att hon haft en regelbunden sexuell relation med sin dåvarande man under tre års tid undsluppit straffansvar.
Det måste ju i rimlighetens namn vara minst lika vanligt att kvinnor som bär på HIV viruset smittar män, som det motsatta, i tillfälliga sexuella förbindelser? Varför hör man aldrig om detta? Är det ytterligare en lömsk metod av de politiskt korrekta elitfeministerna att få chans att smutskasta mannen?