Nybörjare: Hjälp med Porträttbilder?

Hej
Är så att jag hade tänkt ta lite schyssta bilder på flickvännen.
jag vet dock inte mycket om fotografering så tänkte fråga lite om tips.
Har ni några tipa ang belysning, bakgrund, vinklar mm.

Hur får man fram kropps former på bästa sätt?(dålig förklaring kanske)

skulle vilja ta nån bild som är rätt mycket skuggad, då det ser ut som hon står i ett mörker så attå e säga, hur får man fram det? så att en del av henne är i mörkret och en del syns väll utan att ble för svart.(ocksn dålig förklaring kanske)

bara väll in tips om allt när det gäller poträttbilder, eller vad jag ska kalla det.

Kameran jag kommer använda är en Sony Cybershot DSC H5.
Länk: http://www.ciao.se/Sony_Cyber_shot_DSC_H5__609414

som ni märker är jag en total nybörjare på detta.
men som sakt så många tips som möjligt på allt inom detta är välkommet! inställningar mm.

Tack på förhand.
MVH

Bara då du vet, så är inte porträttbilder det allra lättaste man kan börja med. Det finns så himla mycket som kan gå galet. När jag plåtar blommor, vill jag behålla en bild av två i snitt. När jag plåtar porträtt, är det kanske en av tio - åtminstone när det gäller oposerade porträtt. Och alltför poserade porträtt gillar jag, som kommer att framgå nedan, inte särskilt mycket.

För att börja, så har du har ett problem med den typen av kamera du har när det gäller just porträttbilder. Normalt vill man ha ett litet skärpedjup när man fotar porträtt, för att få motivet att stå ut mot bakgrunden, som då blir suddig och detaljfri. Din digitala kompaktkamera med sin lilla sensor har ett djävulskt skärpedjup också vid full glugg. Visserligen är kameran en superzoom, och skärpedjupet minskar med ökningen av brännvidden, men att zooma in hjälper dig inte stort, för då måste du backa för att få plats med motivet, och ditt reella skärpedjup i meter förblir ungefär detsamma, oavsett brännvidd.

Så om du ska fota inne, så behöver du en extremt lugn bakgrund - typ enfärgad vägg utan några upphängda grejer - och inga dörröppningar och skit heller. För du har garanterat full eller nästan full skärpa också på bakgrunden. Annars är det utomhusporträtt som gäller.

När det gäller belysning, så verkar det inte som om du kan sätta fast en lös blixt på din kamera - och även om det skulle gå, antar jag att du inte har någon. Och den fasta blixten på kameran kan möjligen duga till att fixa blänk i ögonen eller för att lätta upp skuggor om det behövs (mer om det senare nedan), men knappast till nåt mer. Så du behöver naturljus. Nåt som i vart fall jag jag tycker ger ett ganska fint porträttljus är att ställa någon med sidan mot ett norrfönster (eller i varje fall ett där solen inte ligger på direkt) en solig dag. Vill man ha ljuset litet mer framifrån än rakt från sidan, kan man ställa modellen en meter in i rummet, och själv ställa sig vid väggen en bit från fönstret. Vill man ha ljuset litet mer uppifrån - vilket kan ge mer tilltalande skuggor, och mer fokus på håret, kan man sätta modellen på en stol.

Men det ljuset blir inte så dramatiskt, utan mer mjukt. Jag gillar personligen sånt ljus - i synnerhet på tjejer, som jag helst vill plåta som gulliga och mjuka, och inte som hårda och elaka. Men där är smaken delad, jag vet det. Om man vill ha ett lite tuffare ljus, kan man försöka hitta ett fönster där kvällsljuset lyser in rakt genom det. Då får man jobba fortare, för sånt ljus tar slut. Och det är olika fönster i bostaden - om nåt alls - som funkar vid olika tider på året. Ett annat problem man kan ha med det sena, röda kvällssolljuset är knas med vitbalansen. Om man är rädd för vitbalansproblem är ett vanligt råd att ta bilden i råbildsformat i stället fär jpeg, men vad jag begriper kan inte din kamera ta råbilder. Har du tur, finns det någon användbar vitbalansinställning. Om inte, så riskerar du att få jiddra med Colour Balance i Photoshop, eller nån motsvarande funktion i ett motsvarande program, för att få vettiga färger.

Utomhus kan du alltså försöka hitta en bakgrund som är tillräckligt långt från motivet för att också din småsensorskamera fixar en anständigt "blurrad" bakgrund. (Och använd största bländaröppning - alltså minsta bländartal - för att få så mycket blurr du kan.) Annars handlar det mesta utomhus om att hitta rätt väder. Direkt solljus mitt på dan är det sista du vill ha. Samtidigt kan alldeles helmulet ge ett alltför tråkigt och "odramatiskt" porträttljus. Vad du ska leta efter är när det är mulet, men ganska tunna moln, så att du får nån typ av skugga från solhållet trots molnen. Eller sent kvällsolljus, om du vill ha lite mer "dramatisk" ljussättning. Och, precis som inomhus, med ljuset huvudsakligen från sidan - kanske lätt framifrån, om du vill få mesta möjliga av ansiktet, eller lätt bakifrån, om du vill få mesta möjliga av håret. I synnerhet om tjejen du fotar har blont hår, så kan du prova att få ljuset ganska mycket bakifrån, och sedan använda din fasta blixt för att lätta upp skuggorna i ansiktet. Du får testa dig fram med inställningarna - just att få till bra upplättningsblixt är nåt som skiljer sig en hel del mellan olika kameror. Och du måste nog vara ganska nära, annars orkar inte din lilla fasta blixt lätta upp motivskuggorna. Men får du till det, så blir det skitsnyggt - åtminstone jag är en stenhård sucker för bilder på blondiner med fint hår i snett motljus.

Hela det här ljussättningsstuket fixar proffs och rika amatörnördar med att använda flera blixtar som kommunicerar ihop och/eller reflektorer, diffusorer och en massa andra grejer som kostar en massa pengar, så att de inte är beroende av precis rätt naturljus. Men bortsett från att det kostar en massa pengar, så kan det kännas nästan lite tråkigt att ha så mycket kontroll över ljuset - åtminstone om du inte behöver den där höga träffprocenten för att tjäna pengar på den. Jag skaffade mig tre lösa blixtar som kan prata med varann, och en paraplyreflektor med stativ, och några hyfsat billiga diffusorer och grejer, och det var skitkul att lära sig att hantera allt det där. Men när jag väl kunde det anständigt, så insåg jag att det var mycket roligare att försöka hitta det riktiga ljuset. Det äkta. Som det egentligen är. Åtminstone jag tycker nog egentligen att det är det där "som det egentligen är" som fotografi ska handla om. Vill man ha absolut total kontroll över modellens minspel, ljussättning, och alla andra element i bilden, då ska man lära sig måla istället. Då kan man skapa bilden precis som man vill ha den.

Jo, och så en sak till: I synnerhet nu när du är nybörjare, kommer det att ta dig en jävla tid att fippla till det som du vill ha det. Var beredd på det, och snacka med modellen samtidigt som du håller på och fipplar och glor in i kameran och står i. Se till att hon är i en stämning som du vill plåta henne i. Om du till exempel vill ha en glad blid, säg nåt som du vet att hon tycker är roligt, precis när du är beredd att ta. Om du inte snackar med henne, så är det stor risk för att alla dina bilder, hur fint ljussatta de än har blivit, kommer att karakteriseras av samma irriterade min:

"Men så TA då nån gång för helvete!"

Hade gett upp hoppet att få svar i denna tråd.
Men tack så hemskt mycket för du tog dig tid å skriva så mycket!