Individualistiskt samhälle VS gruppcentrerad samhälle

Den svenska delen av svenska folket lever i individualistiskt samhälle.

Invandrarna kommer från länderna med gruppcentrerad samhälle.

Svensk individualism är överdriven kan jag tycka. Svenskar är extremt egoistiska och själviska, vill leva oberoende av någonting: oberoende av barn, oberoende av partner, oberonde av andra människor och slutar på demensäldreboende i total ensamhet.

Däremot gruppcentrerad samhälle där människor bryr sig om varandra och varje människa anser sig vara en del av gruppen, främjar värmare relationer mellan personer och livligare arbetskollektiven. Gruppcentrerad samhälle främjar stora familjer som håller tätt kontakt med varandra. De unga tar hand om de äldre.

Om 50 år minoriteten ska bli sveriges majoritet.

Vad väntar Sverige?

Vilket samhälle är bättre: individualistisk eller gruppcentrerad?

Min egen upplevelse av den gruppcentrerade familjen är att den ofta omtalas i förskönande ordalag och inte alls är till gagn för alla i 'gruppen'. Den består ofta av ett par individer som bestämmer över de andras liv, och således är det inte tal om någon grupplycka utan om att familjens anseende och vissa individer i familjen skall känna lycka över hur familjen ses och fungerar. I den gruppcentrerade familjen är inte 1+1=2 utan det övergripande värdet av familjen är högre än de individuella beståndsdelarna. Problemet är att det kan gå ut över vissa individer i familjen vars lycka helt får stryka på foten.

Exempel:

Om någon utomstående inför mina föräldrar kritiserar min, partner, livsval, vänner, karriär etc. Så ber naturligtvis mina föräldrar den personen att flyga och fara. Detta eftersom de prioriterar mina känslor och min lycka.

Om en individ i den gruppcentrerade familjen kritiseras på någon av ovanstående punkter är det högst troligt att den personen av familjens överhuvud/överhuvuden beordras vidta åtgärder för att familjens anseende, heder etc. inte ska ruineras.

Min högst personliga erfarenhet av utomeuropeiska kulturer och deras snack om familjesammanhållning och lycka innebär att ett fåtal ska känna lycka och de andra ska känna sig kvävda. Kärleken och sammanhållningen inom familjen stannar i slutändan vid att det är viktigare vad människor utanför familjen tycker än att de inom familjen mår bra!

Gruppcentrerade samhällen är mer effektiva i lägen där det råder hård konkurrens om begränsade resurser. De är också, till skillnad från vårt individcentrerade samhälle, kapabla till att producera ett födelseöverskott även när de är omgivna av en modern industristat.

Vafan har du rökt för dålig ganja?


Har du några källhänvisningar eller andra pålitliga påståenden om generella svenskars inställning till tvåsamhet och familjeliv? Oberoende av barn och partner? Ursäkta, men vad är det för skitsnack? Jag känner väldigt många som inget hellre vill än att ha någon att starta familj med, och jag tror inte att deras familjer kastar ut dem när de på ålderns höst börjar bli lite gaggiga. Extremt egoistiska.. ha, jag skrattar åt påståendet.

Sen är det inte bara fördelar med utomsvenskars gruppcentrering. Som raison d'etre skrev så är det ofta några få individer i gruppen/familjen som styr och ställer, ett exempel på det är de sk hedersmorden som förekommer. Jag orkar inte dryfta mer om det här, men jag vill gärna se lite fakta kring detta för att ta det seriöst.

Ju fortare vi kommer ur föreställningen att det är fult att skaffa barn mitt i karriären för kvinnor desto fortare löser vi problemet. Inte genom att ta in bönder från andra länder.

Sedan kan jag säga att ett klansamhälle knappast är önskvärt här i Sverige, jag tror det får negativa effekter på längre sikt när folk börjar ärva sina yrken igen och familjen bestämmer vad barnen skall arbeta, gifta sig och bo någonstans.

Ett stelare, tråkigare samhälle som är mer benäget att uppleva stora konflikter. Vi har ju redan sett hur importerade klaner går lös på varandra i våra förorter titt som tätt. Är det Sveriges framtid?

Det står att du bor i en ghetto. Så du vet inte så mycket om svenskarnas livstil.

Och deras depressiv livstil har producerad rekordmånga demensäldreboende i landet och orsakat demografisk kris.

Jag bodde också i en ghetto, det är stor skillnad, om man flyttar till ett ställe där bara svenskar bor, känns det som att bo på kyrkogården - mycket deprimerande.

Nu bor jag inte i ett ghetto, det är ett skämt. Faktum är att jag bor på ett av Sveriges finaste campusområden, där det är en väldig majoritet svenska boende. Det är inte deprimerande här öht.

Återigen: Har du några hårda fakta för dina påståenden eller drar du dem bara rakt ur röven?

Skillnaden är variablerna och inte sättet. Svenskar vill vara beroende av folk de själva väljer, medans andra är kompis med sina släktingar bara för de är just släktingar. Lite som att dricka allt som är genomskinligt, bara för det är genomskinligt.

håller med, sen till TS: fråga dig varför sverige tar emot mest ''flyktingar'' i världen? iaf det väst land som tar emot mest från mellanöstern, och JUST dem från mellanöstern är de som skapar problem, och då har jag en till fundering:
kan det vara så att du har rätt att vi är egoistiska? och vems fel är det isf?
JO det är de från mellanöstern som förstör som GÖR oss till egoister fast jag vill hellre kalla det för att ''värna om sitt land'' för muslimer har INGET att tillföra INGET över huvud taget. Folk kan säga vad de vill, men faktum kvarstår att majoriteten av de muslimska flyktingarna inte bedrar med minsta lilla utan snarare tvärt om, de TÄR på det svenska samhället.

Du är ju en invidualist, så du får fixa fakta själv på egen hand med hjälp av google

Du vill ju inte vara beroende av en invandrare

Fan jag vet att ni tog emot så mycket sopor från mellanöster.

Varför frågar du mig?

Jag själv blev förvånad när jag kom till Sverige och såg massor med afroarabisk folk.

Min första tanke var - "Wow vad rent det är här! Najs"

Min andra tanke var - "Vad fan, vad gör alla de där svarta här?"

Sverige är inte ett individualistiskt samhälle, snarare ett gruppssamhälle. Barnbidrag, gratis sjukvård, socialbidrag har gjort det möjligt för även den sorgligaste karaktären att ha råd med parabol och kebabpizza.
Sedan att svenskar hellre agerar ensamma än i grupp är inte sant. Personligen ogillar jag att vara ensam, föredrar att umgås med vänner och dylikt.
Din bild av svenskar är hur snedvriden som helst framstår det som.