.../
Då började hon att dra av mig skjortan ÄNDÅ fast jag tydligt sade nej, så då klappade jag till henne, med knytnäven rätt i nyllet på henne, och två örfilar fort som tusan efter smällen. Detta precis när huvudet började komma ut(!)
Att jag just då klarade av att klappa på henne, fattar jag inte än idag, med tanke på hur ont jag hade.
Vi passade inte ihop från början, kan jag tala om, hon var hemsk.
Efter detta handgripliga våld, fick jag behålla min sjukhusskjorta.
Jag fattar inte varför hon inte lyssnade på mig?
Helt rätt, tycker jag. I den situationen tycker jag att man förtjänar att få känna sig lite anständig, oavsett vad personalen tycker. Om sjukhusskjortan inte var i vägen så förstår jag inte varför den skulle av.
Hemma igen.
Snabb uppdatering:
Liten, otroligt vacker flicka klockan 09:57 idag.
45 cm lång, 2364 gram tung.
Välskapt och lugn som en filbunke.
Mor mår kanon.
Inget bajs och ingen epidural.
Åååå! Vilken gullunge! Grattis GP, och välkommen i mosterklubben! En oändlig räcka av bebissniffning, knubbig liten hand att hålla, vafördå-frågor att besvara, skansen- och grönalundbesök brer ut sig framför dig! Grattis!
Trevligaste tråden på mycket länge, precis sån läsning man behöver för att bli på bra humör.
Skönt att allt verkar ha gått bra, ska bli roligt att höra mer om TS upplevelser och tankar. Att medverka vid en förlossning för första gången (och även annars) brukar vara en stark upplevelse som väcker en hel del tankar och funderingar till liv som man kanske inte haft innan.
Helt rätt, tycker jag. I den situationen tycker jag att man förtjänar att få känna sig lite anständig, oavsett vad personalen tycker. Om sjukhusskjortan inte var i vägen så förstår jag inte varför den skulle av.
OnT: Hur går det?
Samtidigt måste ju personalen vara van vid att mödrarna är helt från vettet och att man ibland måste köra över dem. Kanske tyckte barnmorskan att det var värt att chansa i Stormammas fall, för att hon skulle få det bättre i slutändan. När Stormamma visade att hon var mycket övertygad i sin sak så gav morskan upp och valde att lita på Stormamma själv.
Själv slogs jag med barnmorskan under den första förlossningen(!).
Hon ansåg att jag skulle ta av mig sjukhusskjortan när bebisen var på väg ut, så att jag var naken, det ville inte jag, då jag kände mig hemskt utlämnad ändå, och hade vansinnigt ont.
Det räckte liksom för mig, att ha underlivet blottat, med en massa främmande människor rotandes där. Och, jag är pryd, så är det bara, jag ville inte vara helnaken. Punkt.
Då började hon att dra av mig skjortan ÄNDÅ fast jag tydligt sade nej, så då klappade jag till henne, med knytnäven rätt i nyllet på henne, och två örfilar fort som tusan efter smällen. Detta precis när huvudet började komma ut(!)
Att jag just då klarade av att klappa på henne, fattar jag inte än idag, med tanke på hur ont jag hade.
Vi passade inte ihop från början, kan jag tala om, hon var hemsk.
Efter detta handgripliga våld, fick jag behålla min sjukhusskjorta.
Jag fattar inte varför hon inte lyssnade på mig?
Fick du någonsin förklaring på Varför hon ville ha bort skjortan?
Fick du någonsin förklaring på Varför hon ville ha bort skjortan?
Det gjorde dom på mig med. Precis när barnet kom ut så var en av sköterskorna framme och knäppte upp knapparna. Efter 2 sek. låg mitt barn på bröstet.. Efter kanske 3 sek. kom skriket och sen en filt ovanpå oss. Efter ett tag kom "duttandet" med huvudet efter tutten, snacka om instinkter!
En förlossning är det vackraste en människa kan uppleva enligt mig. Till ts, du gjorde ett jättefint jobb som stöd o skall ha cred för att du vågar vara som alla män borde vara!
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!