Har sett fram emot den här skivan väldigt länge. När jag väl lyssnade igenom den så hände ingenting. Jag blev varken lyrisk, deprimerad, glad eller kåt. En skiva som börjar fantastiskt bra (999), ibland hör man någon typisk Jocke-rad ("Jag är grym som en grekisk gud, bara grymt mycket fulare") men i övrigt är det tyvärr ganska tamt.
Jag började lyssna på Kent år 2000 när jag hade köpt B-sidor. Sen dess har de i mitt tycke blivit bättre o bättre, Hjärta Smärta EP:n var väldigt bra t.ex, och när jag hörde vitt skilda låtar som Sverige, Columbus, 400 slag och Finns inga ord så visste jag att det här var den självklara arvtagaren till mitt förra favoritband (R.E.M). Men den här skivan påminner mig väldigt mycket om när R.E.M. släppte "Around the Sun". En eller två bra låtar, i övrigt lunkar allting på och det känns nästan lite tafatt och ängsligt.
Låtar som står ut nu är 999, Petroleum och Färger på Natten. Resten är okej eller bara trista. Sista låten som i vanliga fall är ett episkt mästerverk (Mannen i den Vita hatten, ja) är i det här fallet bara en okej trip-hop. Påminner om Portishead Light typ.
Kent har gjort låtar som Svarta Linjer och Gamla Ullevi. Ska vi verkligen nöja oss med en tråkig låt som Ruta 1 då? Särskilt som de tog bort en väldigt fin låt som tydligen inte platsade på skivan.
Betyget blir en svag 3:a av 5.