Citat:
Ursprungligen postat av Mohave
Lena Adelsohn Liljeroths introduktion på idrottsgalan inför utdelningen av priset till "Årets idrottare med funktionshinder" i kväll får mig att fundera. Hon framhöll väldigt fint att funktionshinder inte bara ska ses som ett hinder utan också som något som ger nya möjligheter.
En del ord får onekligen en nedsättande klang med tiden och då brukar det bytas ut till ett annat. Sen får det också samma dåliga klang. Då är det dags att byta ordet igen. Exempel:
Negro -> Black -> Colored
Städare -> Lokalvårdare -> Sanitetstekniker
Men hur är det med "funktionshindrad" (tidigare "handikappad"). Är det inte dags för ett nytt ord där nu? Borde vi inte, precis som vår idrottsminister menar, framhålla det positiva i detta tillstånd och sluta tala om "hinder"? Vad sägs om "alternativfunktionell"?
Dåligt ansedda företeelsers benämningar får dålig klang, och ju mer man daltar runt med benämningarna, desto mera tabu blir det. Kalla dem vad du vill, krymplingar är de i alla fall. Och vad är det för positivt med defekter?
Krymplingarna borde göra som bögarna och ta tillbaka termen och identifiera sig med den. Om jag satt i rullstol, skulle jag inte vilja kallas för alternativfunktionell.
Edit: själv är jag för övrigt narkoman (vilket även det kan ses som ett gravt om än självförvållat handikapp i många sammanhang) och skäms inte för att kalla mig det, även om det normala på NA-mötena är det hovsammare "en beroende".