Den stora tråden om att studera till sjuksköterska

Det är välkänt att Linköpingstudenter tycker sig få den bästa utbildningen. Vad jag vet är de dock inte bättre på AT-provet (vilket väl är ett bättre riktmärke än självuppskattning). Visa mig gärna på referens till det.

Röda Korset har vad jag förstått Sveriges bästa SSK-utbildning. Åtminstone har de högst procent utexade som får jobb direkt, tror det ligger på 98%. Inte speciellt svårt att komma in på heller.

Har bara hört det från en handledare - och jag hoppas att de inte sitter och ljuger för oss iaf

En PBL handledare utgör knappast en oberoende källa. Det finns Metastudier på att sk studentaktiverande metoder ej leder till bättre resultat än traditionell undervisning (skall försöka hitta referens).

Problemet för O_I_U kan vara att Ersta har förtvivlat svårt med pedagogik öht! Jag gick ut från den skolan 97, redan då höll de på att smyginföra PBI, fast högskoleverket uttryckligen sa att de inte fick. Lärarna med ett par få undantag var folk som varit akademiker sen 60-talet, de var genomsyrade av ... jag vet inte vad! Enligt ryktet (en av mina korridorskamrater hade hört detta av en lärare), var målsättningen att bryta ner studenternas självförtroende, för att de sen skulle bygga upp det själva. Från min klass på 33 elever hoppade över 10 av, en tog livet av sej, och en lades in på psyket (hon var iofs labil redan när hon startade utbildningen).
Ersta har ett speciellt agg till manliga studenter, de var den sista skolan i sverige som tog in manliga sökande. Jag trodde jag var korkad som fick tenta om varje tenta, efteråt fick jag höra äldre kollegor som gått på Ersta som berättade att samma hänt deras klasskamrater.
Jag fick med mej en hel del bra kunskaper, men jag hoppas och tror att andra skolor inte praktiserar pedagogik som de gjorde.
Öht verkar sjuksyrreutbildningen närmast demonterad jämfört med vad jag gick igenom. Praktiken har skurits ner, de elever jag har hand om får gå på avancerade vårdavdelningar, utan att ha läst vare sej farmakologi eller patofysiologi. Eleveerna uppmuntras att forska innan de skaffat sej en egen erfarenhet/syn på sitt arbete.
Men kanske blir de inte sämre sjuksyrror nu än i äldre tider. Jag blev klart skadad av min studietid, och det tog lång tid innan jag blev säker på mitt yrke. Hoppas att den förändrade utbildningen ger önskat resultat, men jag tvivlar...

Bättre sent än aldrig att svara
Jag går på Ersta, har gjort det ett bra tag, och jag håller med dig om att det var mycket flum i början. Men med tiden så inser man att flummet blir till nytta. Jag har lärt mig en massa saker och vuxit som människa känns det som. Sjuksköterskeutbildningen passar vissa, andra inte antar jag.
Hoppas du hittade nåt annat att göra.

/E

Kära flashback, behöver lite råd! En bedömning utifrån och/eller rent av skriva av mig lite Vad vore livet utan ångest?

Har aldrig riktigt vetat vad jag vill utbilda mig till och börjar bli rastlös. Varit inne på lärare ett bra tag men nu är jag mer eller mindre bestämt mig för att prova på att läsa till Sjuksköterska. Männsikokontakten intresserar mig och det verkar vara ett givande jobb som passar mig som person!

Sökte till sjuksköterska nu i våras men kom dock på nu i efterhand att jag inte har Biologi A (har fysik a, kemi a) eller Naturkunskap B som krävs för utbildningen. Mitt betygsnitt är strax runt 14 om jag inte missminner mig. Har runt 6 MVG (ämnen som intresserade mig som svenska, engelska och samhäll) och 10-12 VG sen en massor G. Inget IG. Högskoleprovet skrevs för några år sedan och fick 0.8. Har gott mod om att jag kan skriva ett bättre högskoleprov och ska försöka med det i vår.
Tanken var att jag skulle höjja min snittpoäng, medans det fortfarande går, då man endå inte alls kan förlita sig på att skriva ett bra resultat på högskoleprovet nu i vår.
Antagningspoängen för just sjuksköterska verkar ganska hög på många orter och det verkar vara just en populär utbildning just nu.

Problemet är att alla kurser inom ramen för det program jag gick på gymnasiet har jag G i. Gick helt enkelt fel program om man ser till betygen, alltid lätt och vara efterklok , och dessa finns ej att läsa upp på komvux.


Har sökt och är antagen till följande kurser på komvux:

Naturkunskap A (fick G i kursen på gymnasiet och ska vara enkelt att plugga upp)
Naturkunskap B (behöver denna kurs. Biologi A saknas i utbudet av kurser nu i vår så får ta Naturkunskap B kursen istället)
Samhällskunskap B (av rent intresse)
Stresshantering (läst innan med betyg G, helgkurs med hemuppgift.)
Psykologi A+B ( ej läst innan, 2x lördag/söndag med hemuppgifter)

Detta är sammanlagt 400poäng vilket klasas som fulltidstudier nu i vår.
Har även tänkt och försöka tenta upp Svenska A och Engelska A från VG till MVG. Hade MVG i B-kurserna.

Syftet är att öka mina chanser och komma in på sjuksköterskeutbildningen eller annat program nu i framtiden, dock osäker på att jag kan höja mitt snitt något märkbart mycket som ska spela någon roll i längden.

Frågan är väll helt enkelt; Tycker ni detta verkar vettigt? Eller bör jag satsa allt på högskoleprovet istället och bara gå Naturkunskap B? Det som känns vettigt är att jag nu iaf har ett mål och är beredd att jobba för det

Pengar behövs men är förtillfället nybliven arbetslös, har akassa och sambo som drar in kulor men vill inte ta lån för komvux. Som jag fattat det får jag inte längre akassa om jag börjar plugga och då får jag leva på csnbidraget, marginalt. Har sökt csn. Extrajobb går säkert alltid att ordna.

Tacksam för er syn på saker och ting

Varför skulle inte detta vara vettigt? Klarar du och din sambo det rent ekonomiskt så finns det ju inget som säger att det är fel för dig att läsa heltid på komvux.. Det kan dessutom vara en mjukstart inför kommande högskolestudier om du varit borta från skolbänken i några år..
Vet inte hur det är nu, men jag har studielån från komvux och de skrivs av med ett visst antal procent ju fler högskolepoäng jag tar. (jag pluggade senast på komvux 2002 och började min (första) högskoleutbildning 2003)..
Precis som du säger kan du inte få A-kassa och plugga heltid, kan du får extrajobb är ju det perfekt.

Satsa även på att skriva högskoleprovet, det sägs ju att det blir bättre resultat ju mer man skriver.. (ingen jag har upplevt dock, för mig är det tvärt om )

Kan bara önska Lycka till och hoppas du når din dröm.. Med ett mål i sikte går det lättare att plugga!!

Nej vet inte varför jag frågar, det är väll vettigt! Tror bara jag är rädd att det inte mina ansträningar ska räcka till, och sen när jag väl skaffat behörighet att jag kommer på något annat jag vill utbilda mig till där t ex Naturkunskap B inte är ett krav och så är mycket till stor del förgäves.

Det jobbiga är ju att jag inte hittat mycket kurser på komvux som jag kan läsa upp och enkelt få högt betyg i utan får istället lägga till kurser som Samhäll B och Psykologi A och B. Detta beror ju dels på deras utbud av kurser inte är stort och dels på att mycket av mina "G" från gymnasietiden ligger i många ämnen som hör till mitt forna program. Rätta mig om jag har fel men det ger ju INTE lika mycket poäng i snittbetyget att läsa in extra kurser som att höja betyg i kurser man redan läst. Lite gör det iaf

Men det där med mjukstart för högskolestudier, Like that pepptalk!

Det fixar sig på något sätt alltid och tror att jag tillstor del bara behövde skriva av mig lite.

Snart "bara" 23 men tiden går ju så fort och tiden är inget jag vill slösa bort i onödan, jag är för rastlös i stjälen för det! Många känner säkert igen sig

Tack! Nu blir det fan Scrubs och avslagen cola. über!

Hejsan Menion!

Flashbacks bittraste jävel reporting in. Sjuksköterska är ett i allra högsta grad hedervärt yrke. en ekonomisk förlust så sett, vad gäller studiemedel och annat, så försök att snåla litet på studiemedel och annat, ifall det är möjligt så snåla litet på din sambo. Det är dålig stil, men vadfan, hennes ekonomi kommer ju också att drabbas annars.

Vad gäller studierna så är de relativt teoretiska, du kommer lära dig hantverket på praktikerna. Ifall du är osäker på ditt praktiska handlag kan du be att få göra en praktik inom äldrevården med en gång. Då kommer du att få lära dig mycket på kort tid, samt att du kommer få se vart botten i den svenska sjukvården är.

Ifall man ska utbilda sig till sjuksköterska finns det många specialistutbildningar. Så ett hett tips är att jobba ett par år och sedan skaffa sig en specialistpåbyggnad. Lönen åker upp och du har lättare att få chefsjobb ifall herrn behagar detta. Dessutom är det lättare att dra till norge och jobba på semestern osv ifall pengarna tryter.

Sedan ska du veta att det inte alltid är rosor och dyl att jobba inom sjukvården. Det är idel avföring, blod och smitta. Sverige har som tur är dåligt med RMSA, som är resistenta bakterier. Blir du smittad av detta så är tyvärr din karriär relativt slut tror jag. Kan iofs fråga folk som kan och vet bättre om just detta.

Sjukvården är tyvärr en mycket alien-erande fabrik. Du kommer att känna olust inför att gå upp till jobbet emellanåt. Men med rätt kamrater på arbetet och attityd ska det nog gå.

Sedan finns det väldigt mycket belöningar med att jobba på sjukhus, det kan vara relativt lökigt, det är offentlig sektor som sagt. Det finns nästan alltid jobb i den industrialiserade I-världen. Dessutom är det ett hedervärt yrke. Glöm inte att undersköterska också är ett hedervärt yrke, de är nämligen ryggraden i vården!

I övrigt lycka till!

För knappt ett år sedan blev Karolinska av med examensrätten för sjuksköterskeprogrammet. Ett blamage av otroliga mått för ett av världens främsta medicinska universitet. Redan från början har det dock varit uppenbart att ledningen inte haft något större intresse för utbildningen. Trots flera varningar från HSV och mängder av klagomål från studenter har kvalitetsbristerna kvarstått.
Tidigt får SSK-studenter klargjort att de är 2a klassens studenter ("Kaffet är tyvärr endast till läkarstudenter"). En betydligt bättre utbildning och status fås på Sophiahemmet bara ett par T-banestationer bort.

När nu examensrätten är förlorad anser jag att Karolinska likväl kan avskilja sjuksköterskeprogrammet från sitt utbildningsutbud. Att KI med över 350 professorer och drygt 2.000 verksamma doktorander haft svårt att få fram disputerade lärare är både en gåta och ett tydligt tecken på att programmet inte faller in i universitetets verksamhet.

Valet mellan att bredda sig och att renodla verksamheten är inte enkelt. Att Karolinska har en professur i medicinsk psykologi och ett folkhälsovetenskapsprogram känns naturligt. Skolans renommé och administration skulle dock tjäna på att renodla verksamheten mot mer medicin och mindre omvårdnad. Ett steg mot detta vore enligt mig att Karolinska helt ger upp sjuksköterskeutbildningen.

Läste idag att även biomedicinsk analytiker programmet skulle tappa examensrätten men detta räddades genom att ta bort en av inriktningarna.

Någon som har pluggat på något av dessa program och kan berätta hur de ser på utbildningen? Vore det bättre om man tog bort programmen från Karolinska fullständigt?