Tjejens familj är en katastrof

Jag har hamnat i en liten situation här. Följande personner behöver nämnas:

1. Min flickvän, vi kallar henne Agnes
2. Flickvännens mor, vi kallar henne Anna
3. Flickvännens lillebror, 6 år, vi kallar honom Tomas
4. Jag
5. Flickvännens plastpappa, kallar honom Tor

Saken är den att Anna är en kass morsa. En riktigt dålig förälder. Dagarna ser ut ungefär såhär:

6-årige Tomas vaknar och går ner i köket. Börjar göra nånting. Mamma kommer ner. Mamma dukar fram frukost. Tomas vill göra någonting (leka med leksaker, äta i något annat rum, whatever). Mamma säger nej. Tomas börjar skrika. Mamma ignorerar ungen.

666_ som sover i rummet bredvid köket vaknar, tjejen sover som en stock. Tomas fortsätter skrika. Mamma ger efter, och Tomas får som han vill. Tomas blir tyst och mamma Anna är skitnöjd med att hon är en sån bra mamma. Ungen blev ju tyst

Senare på dagen så vill Tomas ha mammas uppmärksamhet. Han klänger på mamma Anna, och hon blir irriterad. Mamma säger sluta. Tomas fortsätter klänga. Mamma Anna blir arg. Nyper/slår Tomas som börjar gallskrika. Han skriker ett bra tag, och mamma försöker med taktiken "få honom på andra tankar". "Ska vi leka med Lego Tomas?" frågar mamma. Inget resultat. "Ska vi gå ut en stund". Inget resultat.

Tillslut hittar mamma Anna något som Tomas vill göra, och dom båda gör detta. Tomas blir tyst, och mamma Anna blir än en gång nöjd.

Sitter vi vid bordet och äter, och Tomas börjar skrika, så säger plastpappa Tor eller mamma Anna "Nu får du vara tyst". Detta funkar inte. Då säger nån av dom samma sak igen. Ingen reaktion. Vad tror ni händer härnäst? Föräldrarna ger upp! Ungen får skrika, eller så får han som han vill. Ingen ro alls vid bordet.


Såhär ser det ut dagarna i ända. Varje dag samma visa. Vad bör jag som utomstående göra för någonting i denna situation?

Annan info:
Mamma Anna har när hon var liten bott i fosterfamilj och blivit misshandlad ganska grovt.

Mamma Anna har också haft en kille som våldtagit och misshandlat min flickvän. Jag vet inte riktigt om mamma Anna vet om att detta hänt, men jag tror hon vet.

Du kan inte göra något annat än att fly. Grunden i familjen är för trasig för att kunna lagas.

Det bästa du skulle kunna göra, för allas skull, är ju ändå att vara ärlig
mot mamman och berätta för henne om hennes tämligen värdelösa
(min uppfattning) uppfostringsteknik.

Självklart inte den sortens ordval, men försök att på något sätt 'närma'
dig eller föra ämnet på tal. Nästa gång ungen skriker, försök att själv
hjälpa till med att få tyst på honom på ett bättre sätt. Om mamman ber
dig att inte lägga dig i finns det nog tyvärr inte mycket du kan göra.

Prata med systern, känner hon samma sak? I så fall kan du kanske få med
dig en allierad in i konfrontationen mot mamman.

Vad du bör göra? Skaffa ett eget boende i stället för att bo invid köket i flickvännens föräldrahem!

Hon låter som en väldigt trött mamma. Hur gammal är Agnes? Hur mycket hjälper hon till hemma? Hur är pappan? Som en "normal" pappa som leker med barnen eller kommer han och går?

Flytta där ifrån, ta eventuellt din tjej med dig.

Dålig ide att bo med dom, din flickvän kanske inte mår bra av det och blir som "tor" fast på ett vuxet sett, skaffa egen lägenhet med din tjej

Ok. Jag tror att mitt inlägg blev lite otydligt här. Jag bor inte med min tjejs familj. Jag är där kanske varannan helg, men just denna vecka har jag varit där varje dag. Detta beroende på att tjejen har djur hemma som hon måste ta hand om, samt att hon varit ledig från skolan.

Enligt din version av hur det går till förefaller du inte ta särsklit mycket ansvar själv. Du får uppenbarligen bo där och då är väl de minsta du kan göra att underlätta marktjänsten.
När Anna (eller Tor) ger Tomas ett kommando bör stödja det kommandot och underlätta utförandet av det.

Scenario: Sitter vi vid bordet och äter, och Tomas börjar skrika, så säger plastpappa Tor eller mamma Anna "Nu får du vara tyst". Detta funkar inte. Då säger nån av dom samma sak igen. Ingen reaktion. Föräldrarna ger upp! Ungen får skrika, eller så får han som han vill. Ingen ro alls vid bordet.

Säg också till Tomas, be först och begär det sedan. Sedan finns det, som jag ser det två val, båda kräver att du talar med Anna och Tor om hur du upplever situationen och att du hört talas om två sätt att bearbeta situationen på.
1) Låt ungen skrika och apa sig, men ignorera honom eftersom han uppenbarligen ignorerar er. Detta kommer att ta ett tag men till slut kommer han upphöra med sitt störande beteende. Fördelen med detta sätt är att det efter ett tag blir lättare och lättare att ignorera gap och skrik, nackdelen är dock att Tomas förstår att han kan uppföra sig hur som helst (om han inte bryr sig om den sociala biten). I värsta fall odlar man fram en liten psykopat.
2) Är ett alternativ som funnits under en lång tid, förr kallades det skamvrån, nu kallas det time-out. Uppför Tomas sig illa blir det skamvrån 5, 10, 15 min eller vad som nu behövs. Ingen får under denna tiden tala med eller på annat sätt erkänna det som Tomas gör. Dock fortsätter han att uppföra sig illa lägger ni till en "rond" skamvrå till. Detta sättet är bra, för att dels lugnar ungen ner sig och dels får han veta vem det är som bestämmer. Nackdelen är att det är jobbigt att genomföra och verkligen hålla hårt på de regler som sätts upp.
Skamvrån kan kombineras med varningskort. Det är mycket enkelt, du tar två kort den ena betyder en varning för honom och det andra är en utvisning. Han blir först varnad när han inte lyder, upprepar han sitt beteende blir han utvisad - skamvrån nästa, bye bye!

Kort och gott handlar det om att visa ungen vem det är som bestämmer och av alla personer i hushållet så får det inte vara ungen som gör det. Både för eran, hans och samhällets skull.
Säger man någonting så gäller det och då lyder man. Är man duktigt och gör som man blir tillsagd kan man få respekt, uppmuntran och även få vara med och bestämma. Är man en ungjävel - får man skämmas.

Detta är kanske lite mycket för dig, men jag tror att både Tor och Anna tycker att situationen är lika jobbig som du gör och de kommer bara bli glada om du erbjuder att hjälpa till. För att visa att du verkligen bryr dig kan du erbjuda att göra något roligt med honom, gör det en gång och använd det sedan som en morot. Lyder han gör du det, annars säger du att du gör det med Agnes.

Och innan du forstätter med att kalla Agnes familj för en katastrof så föreslår jag att du skaffar ett eget kräk och ser hur enkelt där att uppfostara det till en ordentlig människa, istf för en ungjävel.

Jag tänker upprepa mig själv: "Hur gammal är Agnes? Hur mycket hjälper hon till hemma? Hur är pappan? Som en "normal" pappa som leker med barnen eller kommer han och går?"

Sen, du säger att du bodde där den där veckan, betalade du något eller hjälpte du till någonting under tiden du bodde där?

Jag skulle flytta illa kvickt..
Du kan inte göra mycket utan det är familjen i sig som måste jobba med varann, du kan inte göra det åt dom.

Ge ungjäveln en hurring hade väl vart på sin plats?

Meken till jobbig snorunge. Detta grundar väl sig åandra sidan i en dålig uppfostran, och att han har lärt att att han för eller senare för det han vill av att skrika.