Vi människor vet inte vårt eget bästa - Bevisat

Hejsan hoppsan

Vi människor vet inte vårt eget bästa. Vi kan inte styra över vårt eget öde. Ta t ex ni som pluggar. Varför gör ni det? Jo för att få en utbildning som kommer leda er till jobb och pengar.

Blir man lycklig av jobb och pengar? Inte en chans (nu säger jag inte att man ska låta bli att plugga, bara att man inte blir lycklig av att tjäna mer än man behöver för att klara sig). Jag menar, lycka, vart kommer det ifrån? Inte får ni det för att ni ber om det direkt. Inget ni gör kan få er att få mer lycka, eftersom vi ändå inte kan påverka vårt eget öde.

Förut när jag var ung och dum (nu är jag 20 och vis) trodde jag i min naivitet att vi kunde bestämma vad som skulle hända i våra liv. "Om jag får ett bra jobb så blir jag lycklig" "Om jag hittar en bra bostad blir jag lycklig". Sanningen är dock inte så enkel eftersom allt i våra liv styrs av slump.

Ta t ex de personer vi träffar. 100 % slump (eller förutbestämt, det är samma sak för oss). Vi vet inte när vi träffar vår blivande flickvän. Vi vet inte hur vi ska göra för att skaffa familj. Viljan att skaffa familj är ju också bara styrd av slumpen. Eller vet ni kanske när det är dags att göra det?

Så, därför undrar jag, som simpel människa, varför ska vi över huvud taget bekymra oss om framtiden? Allt är ju antingen förutbestämt eller slumpstyrt, så varför bekymra oss? Vad jag menar med med att vi inte vet vårat eget bästa är att när vi får idéerna om vad vi vill göra i våra liv (t ex bli doktor, mekaniker, uppfinnare) beror det också på... vadå? Jo SLUMPEN!! Det kan vara så att vi träffar en person som berättar för oss vad han tycker om läkaryrket, och på så sätt får oss intresserade. Det är så vi får idéerna vad vi vill bli. Ingen människa sitter på sitt rum och tänker ut en 100 % färdig plan på hur han eller hon ska leva livet, alla plockar och gallrar bland de intryck vi får, baserade på de intressen vi har.

Så, kort sagt vad jag vill säga är: Inget du vill göra kan du tänka ut själv. Allt handlar om slumpmässigt utbytande av idéer baserade på slumpmässiga möten . Det finns ingen poäng med att tänka på framtiden eftersom du ändå inte kan påverka vad du själv kommer göra där. Du kanske tror att du vill bli läkare, men sen träffar du Anna som introducerar dig för nåt helt annat som du inte visste att du tyckte om (och därför inte kunnat tänka ut själv). Poängen är alltså: det finns ingen mening att anstränga sig för att påverka våra öden eftersom vi inte kan styra över dem

Svaret är att om man fokuserar på en sak så ökar chansen att man når dit än om man inte fokuserar på saken och bara hoppas att det ska ske av sig självt.

Om du inte vet vad du blir lycklig av så kommer du gå igenom livet och bara reagera och reflektera, "nu är jag lycklig", "nu är jag inte lycklig". De som pluggar och strävar efter något har definierat sin lycka och kommer därför att få den oftare.

Det är upp till var och en att definiera vad som är lycka. Man kan t.ex. definiera lycka som att ha en stor familj man kan sitta hemma och mysa med. Och då är det bara att se till att sätta upp mål som strävar mot den definitionen. Skaffa sambo, flytta ihop, fixa stadig ekonomi, skaffa barn osv.

Slumpen är till för osmarta människor, de som reagerar, du kan göra dig lycklig på två sekunder genom att istället agera och välja vad just din lycka är istället för att anamma t.ex. medias och kommersens definition.

Visst man kommer åka på törnar i livet, men de törnarna kommer att ha rundare och mjukare kanter för de som har definierat sin lycka realistiskt än de som antingen inte har en aning om vad drivkraften är eller de som satt för höga mål.

Jag håller delvis med dig om att det är sjukt oproduktivt att tro att man ska uppnå lycka genom arbete. Felet i ditt resonemang är att du glömmer att ta hänsyn till olycka.

Ju bättre position i samhället du har desto bättre chans har du att hantera olyckor. En olycka leder lätt till en annan olycka om man saknar medel att begränsa den. Om du t.ex. blir sjuk och är fattig så är risken stor att du måste sälja en del av dina ägodelar och kanske flytta till en mindre lägenhet. I alla slitningar som uppstår så kanske relationen med din partner går i kras.

Jag vill inte påstå att jag målar en ljusare bild av varför man måste arbeta. Men sånt är livet. Om ingen arbetade eller pluggade så skulle alla i samhället råka ut för en lång rad olyckor under livets gång. Det kan låta flummigt, men jag tror faktiskt att fattiga människor upplever nästan lika mycket lycka i sitt liv som rika. Den stora skillnaden är att de fattiga upplever så mycket mer olycka.

Ja, jag är faktiskt inte emot arbete, jag tycker det är nyttig för människans själ och hälsa att få utföra lite ansträgningar ibland. Skulle ingen arbeta skulle ju inget produceras heller, och vi skulle inte ha någon musik eller toaletter t ex (jag arbetar också)

Däremot tycker jag det känns löjligt att jobbsamhället är så inriktat på status och pengar

Sen, de lyckligaste är inte de som har mest, de lyckligaste är de som är mest nöjda med vad de har, oberoende aktuell inkomstnivå

att inte bry sig vore också ett handlande.. precis som allt annat.

allt man kan göra är att leva i nuet och inte ta hänsyn till vad vi inte känner till

Just den saken är faktiskt vetenskapligt bevisad i olika undersökningar som jag har hört referat från. Det är den relativa statusen som räknas. Tro det eller ej, men det finns många högutbildade människor från fattigare länder som ångrar djupt den relativa statussänkningen som det innebar att flytta till Sverige.

Du behöver inte köpa kommersens bild av lycka, förneka den och ersätt med din egen istället.

Mycket sant. Det är den största sanningen man kan lära sig. Att målmedvetet kunna styra över sina värderingar är att ha makt över sin lycka.

Dem lyckligaste är dom som får mest dopamin utskickad i kroppen.

Precis. Men betänk följande exempel: Din chef berättar att du har fått tjänsten i Stockholm som du ville ha. Din lön höjs från 25 000 till 35 000, och detta triggar omedelbart en massa sköna kemikalier i din kropp...

...Tills du anländer i Stockholm och upptäcker att alla dina arbetskamrater tjänar 45. Helt plötsligt så säger din omgivning dig att 35 inte är något att gå runt och dopaminknarka över. Det är mycket svårt att stå emot den effekten.

Det där är väldigt intressant. Jag funderar ofta på just perspektiv. Hur de kan ändras och kemiskt påverka kroppen bara genom att information som man läser/hör påverkar en. Det är ju ett faktum att ord kan påverka så. Det innebär även att man själv kan påverka sin egen hjärna med ord, ord som man säger själv. (Läs mer om NLP om det verkar intressant)

Livet är lite som ett sånt där vykort som ändrar bild beroende på hur man vinklar det. Man kan faktiskt välja att känna/tänka/reagera positivt även på negativa saker som inträffar och det ger genomslag kemiskt i kroppen och belönar en. När man väl vet det så är det lättare att ta sig igenom problem då man alltid kan få ut något ur dem. Man kan även välja att uppfatta vissa saker som att de inte är ett problem. Låter kanske som floskler men det fungerar om man vet hur man ska göra för att "programmera" sina tankegångar.

De som får mest dopamin i kroppen = De som är mest lyckliga
De som är mest lyckliga = De som får mest dopamin i kroppen

Bevisar inget. Sen kan vi ju diskutera hur man blir lyckligast med det man har. Min teori är denna: De som är överdrivet inriktade på att tjäna pengar fattas antagligen någonting i sina liv. Flickvän, barn, kompisar, självförverkligande, you name it, och med pengar försöker de ersätta detta. De som å andra sidan har det som de flesta kan komma överens om vara grundläggande mänskliga behov (Kärlek, vänskap, stimulans etc), de har inte samma behov att hävda sig (skaffa sig materiella ägodelar)

Ja, det är det där som kognitiv beteendeterapi går ut på att lära in, om någon känner för att gå på det.