Hm.
En handfull som har aspergers som hänger på samma forum är rätt, om jag får uttrycka mig så, ovanligt men med tanke på intresse samt nationalitet så kanske det inte är så konstigt.
Ännu roligare blir det när jag ska sälla mig till skaran av de drabbade och proklamera att jag själv, faktiskt, lider av aspergers syndrom och ADD. En HELVETISK sammanflätning av sjukdomar att ha när man i princip fungerar, den grovaste bemärkelsen av ordet, högfunktionellt som alla andra - notera att jag har med mening skärt bort IQ från meningens varierande kontexter.
Egentligen är det onödigt för mig att dra klagolåten om hur jag lever med sjukdomen för mycket av det jag lider av har andra redan berättat genom sina egna erfarenheter.
Fast det är ju nog artigt av mig att berätta relativt kort om hur jag har haft det eftersom ni andra har gjort det.
Som ni andra så har jag problem med ljus, olika sorters ljussättningar och olika slags ljus men jag har också dålig syn vilket blir den ända i två släktled som har haft dålig syn ända sen födseln. Det jag vet säkert från när jag var under 6 år var att jag var väldigt lugn och tyckte om ensamheten i sysslorna som jag hittade jämt och ständigt. Nintendot, som jag fann när jag var 1½-2 år efter att jag sett min mamma spela, var det jag tyckte var som mest roligaste.
Hade då svårt med ljus, framför allt solen, och därför kunde jag inte vara ute den första stunden utan solglasögon, om inte alltid men oftast. Så jag löste problemet med att stirra ned i marken, om inte snön låg tätt, för att inte bli bländad tills ögonen anpassade sig efter ljuset. Använder mig fortfarande av denna teknik.
Då som nu har jag svårt med att äta, svag sväljreflex eller snarare svaga muskler som tvingar ned maten. Så veckoresultatet blir många olyckor runt matbordet, eller i närheten av mat.
Jag kände igen mig i det att man sjunker lätt, väldigt lätt i intressen eller i det att man blir besatt i att lösa ett problem som just uppstått. Att man sitter i flera timmar och försöker lösa det och som en nästan självklar bieffekt så blir andra sysslor lidande vilket förstör hela dagen och dagen där efter.
Sen så det här med skolan så gick det åt helvete eftersom jag har svårt med koncentrationen, minne och förståelseförmågan eftersom att jag kan inte förstå saker om man inte förklarar varför, hur och när - detta gäller ju oftast lite mer inte så vardagliga saker.
Till exempel kan jag med nästan geni-artad lätthet glömma bort det jag skulle argumentera till eller det någon just sagt.
Vardagliga effekter eller snarare symtomer liknande anfall jag upplever är den aldrig så långt borta treenigheten, som jag vill kalla den. Och dessa är mental blankhet, fysisk blankhet och mental okoncentration. Något som ni säkert har upplevt men kallar för nåt annat. Den första är kanska enkel att förstå vad den egentligen innebär: svårt att formulera tankar, sammanhängande eller bara separata tankar utan några länkar. Svårt att ens sätta igång och göra något, som att läsa en bok, göra läxan eller få mig att gå ut med hunden.
Den andra, fysisk blankhet, är egentligen något i stil med mental blankhet men utlösaren är fysisk: om någon tar på mig eller försöker få mig att röra mig mot min vilja så stänger jag ned all verksamhet tills personen fattar att jag inte vill och även då har jag svårt att sätta igång verksamheten till det normala.
Den tredje är mental okoncentration: i lätthet så kan det egentligen beskrivas till mitt generella tillstånd då jag upplever allt som osammanhängande och i princip ett mysterium. Jag ser objekten för sig och inte i relation till den stora 'bilden' eller omgivningen.
Har de sociala symtomerna men inte lika mycket som de med aspergers brukar ha, mest framför allt jag har lärt mig efter hundratals timmar av 'studerande' av hur andra fungerar med andra. Vad de säger, hur de säger det, varför de säger det osv. Jag har också som en extra last den här irriterande förmågan att avbryta när någon pratar utan att ens tänka mig för fast det är relativt sällan eftersom jag har lärt mig att vänta en extra sekund innan jag yttrar tanken jag just formade. Yttrar nästan aldrig initial-tanken, så att säga, innan jag tänkt efter vad andra egentligen menar när de pratar med mig. Har för övrigt problem med att interagera med andra och förstå dom. Förstår mig inte på saker som jag inte själv har ägnat tid och möda på att förstå eller upplevt minst en gång.
Som en avslutning så har jag svårt att sova och vakna, mycket ironiskt faktiskt. Har till och med så svårt att somna in att jag är vaken under natten ganska så ofta. Men när jag väll har somnat så sover jag extremt hårt.
Som sagt relativt kort berättat med tanke på hur mycket ni har sagt
.
