Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Samma för mig, inte så roligt att ha en förälder som är bipolär. För mig startade det väl ungefär i samma ålder som för dig. Har faktiskt funderat på just lamotrigin, tänkte att jag skulle prata med doktorn om det och få höra vad han tycker. Inte så roligt när man missar en tid dock, får ju vänta en månad på nästa tid. Var mycket roligare att besöka vuxenpsyk innan man var 20, då kostade det ju inget.

javisst är det så. Var själv extremt jävla besatt av en brud jag var kär i för ett antal år sen och kan säga att den tiden var inte roligt för mig. Det enda som fick mig ur den jävla bubblan var när polaren bankande in vett i ens skalle så jag kunde släppa och gå vidare. Ändå lite tråkigt för det var senast man var helt besatt av en brud men säkert spelade hormonerna ett spratt på ens skalle på den tiden.


Det händer med ojämna mellanrum för en. Sist jag hade det var i våras/sommras när jag mådde extremt dåligt över en extremt korkad jävla sak jag gjorde, Som tur löste allt sig till slut.

Annars minns jag inte riktigt när jag har haft svåra svackor och de, Troligen är det förträngt och lika bra det för får bara sån jävla ångest när jag tänker tillbaka på sånt.

Det är just det där jag tycker är jobbigast faktiskt. Då man faktiskt finner någon så det "fel" person, men ändå så rätt. När det blir sådär känns det en aning hopplöst, eller rättare sagt mycket. Trött på att inte ha "tur". Anstränger mig så mycket jag kan men ändå så blir det inte som man vill. Och så kan jag inte sluta tänka, på en viss person framför allt. Blir så trött. Mja, jag gör vad lam och vill få som jag vill.

Rätt i det du säger. Fast kärleken gör en blind brukar man ju säga och det verkar ju stämma.

Förresten har du sett den där Mary and max än och vad tyckte du om den? Tror den filmen har aldrig gett mig så mycket ''aha'' stunder nånsin. Klockrent på så många plan för vi som har AS.

Är det bara jag som brukar typ ''planera'' så fort man ska på affären? Att man tänker endast på dom varorna man behöver, Vilka vägar som går snabbast och har troligen minst med folk som kan blockera ens takt. Vilken kassa är kortast och vad är det för en person som jag kommer stå bakom om som om det är en unge med som med stor chans ska storglo på en med mera.

Tankegångarna kan gå typ så här: Okej nu till korgarna, Sådär ja nu fort fort FORT till brödet och slänga ner tunnbröd. Okej nu jävlar behövs det mjölk........HELVETE folk överalt.. SLUTA BLOCKERA GÅNGARNA JÄVLA KLIMATERIEHORA!!! Okej nu har jag allt fort nu till kassan. Gahhh långkö. SLUTA GLO PÅ MIG JÄVLA SNORUNGE! Okej ta fram kontokortet och legget och gör inga tvångstankar med ögonen nu när det sitter en snygg brud i kassan. osv osv

Händer endast när jag handlar själv och aldrig när jag går med en polare så brukar det vara ganska smärtfritt.

Nån kan känna igen sig i detta?

Kanske bara jag som analyserar för mycket i en sån här liten vardags sak? Störande ändå när man tänker efter.

Mjo, kanske det, men jag gillar det, jag har dessutom tänkt över det så många gånger att jag är helt säker på vad jag känner och att det inte är "fel".

Såg klart den för en liten stund sedan, riktigt trevlig film

Något sånt, funderar på om det verkligen är något som är ensamt för aspies dock? Känns som att de flesta gör så, kanske inte tänker på vilken väg som går snabbast och så men i alla fall kommentera allt i skallen. Men jag är inte säker. Jag lyssnar nästan alltid på musik om jag är i stan, gbg syftar jag på då. Brukar då gå och titta på folk och tänka i allmänhet på vad de gör, hur de ser ut. Kommer ihåg de allra flesta ansikten har jag märkt. Det finns ganska många i gbg jag känner igen vid det här laget.

Fast det var värre när jag var yngre, jag har faktiskt försökt utsätta mig för en del jobbiga situationer så jag vänjer mig. Inte för att jag vill göra sakerna men för att slippa att tycka/känna att det är jobbigt om jag måste.

Jag analyserar dock mer när jag umgås med folk. Går ju och tänker på sånt skitlänge, ibland upp till år faktiskt, men det är jag inte ensam om har jag förstått. Det är lite knepigt, det är ju inte så att jag inte förstår folk allt men jag kan inte sluta tänka på vad som egentligen menades. Allt som sägs och görs kan tolkas på så många sätt. Är så sjukt trött på att analysera precis allt hon jag är intresserad av har att göra med. Det är just nu en pina med tanke på situationen. Kan inte sluta tänka på det och jag skulle kunna skriva hur mycket som helst typ.

Du har inte funderat på Självscanning? Det är perfekt sätt att snabbhandla och slippa köer & allt annat trams.

City Cross, Ica & andra kedjor har ju den möjligheten. Kan rekommendera hjärtligt !
Det är det enda sättet jag handlar mat. Väljer också gärna att handla lördag kväll för då är de flesta människor inte i matäffärer

Det är inte så att jag inte klarar av att handla och vara bland andra shoppare alls men det tär ju kraftigt på nerverna om det finns alldeles för mkt folk runt om kring. Men självskannar du så går det faktiskt att handla även i värsta trängseln Du bara tar det du vill, scannar, stoppar i ryggsäcken och glider på räkmackan genom betalstationen när NT-folk köar i kilometerlånga köer och ser superstressade och -förbannade ut (med sina småbarn som skriker med tomatröda ansikte med volumnivåer som får mig att tacka Gud att jag inte själv ha några )

Självscanning är självaste Guds gåva för en aspie

Jag har en son på 10 som just nu utreds för just asperger.
Jag anser inte att det är något fel på min pojke, utan bad om utredningen för att omgivningen ska få förståelse och acceptera honom som han är.
Jag tror absolut att det är just asperger, förstå mig rätt. Jag tycker bara att skola, sociala myndigheter och omgivningen ska sluta tjata hål i huvudet på både honom och mig att han måste få fler aktiviteter.
Han vill ju inte.
Han vill bygga lego och rita. Han är fantastiskt duktig på det, såklart.
Jag får påminna honom om basala saker som toabesök, att äta och hygien i största allmänhet.

Nu till min fråga.
Ni som har asperger, kan ni ge tips om hur jag ska vara en bra mamma till en aspie, ska jag försöka (tvinga) få honom att prova på annat, eller ska jag bara låta honom växa i sina intressen.
Kan ni hitta rätt och fel i era uppväxter som är kopplade till er asperger?

Du gör honom faktiskt en tjänst om han får fler aktiviteter. Han kommer bara bli jobbig och kommer ha sjuka problem med att göra annat än han vill om du låter honom göra saker han inte vill göra. Det är ganska viktigt för folk med asperger att de gör nya saker för vi har problem med det. Man utvecklas inte om man inte gör något nytt i detta fallet.

f

Javisst Koffski var glad att du kan träffa henne på ett vanligtvis varje dag.


Jag brukar också tänka ungefär så och leker en del + att jag läser på förpackningarna, det är Chile, Spanien, Nederländerna. Eko+nyckelhål eller bara eko och så vidare.


Självscanning har nog sina fördelar men jag betalar i 90% av alla fall med pengar. Dels är jag lite nojjig över affärens gigantiska databas över allt jag handlar sedan tycker jag det är enklare och går snabbare med pengar.

Det beror, för vissa, bli tvungna (?) att göra någoting kunde göra mer skada än nytta. Jag skulle säga just föreslå ibland och låt honom tänka på det om han gillar det inte. Det kan fungera bättre ibland.