Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Hur ser ni andra med Asperger på att skaffa barn och familj? Jag själv ser det som utelutet av två anledningar:

1. Mitt liv styrs av mina specialintressen. Det är det enda jag ser någon direkt mening i. Skulle jag skaffa barn skulle jag få mycket mindre tid till det.

2. Jag skulle tvingas in i massa sociala situationer. (Min pappa har också Asperger och han lider något fruktansvärt att tvingas med på alla sociala aktiviteter som min mamma går på och där det som naturligt att maken följer med.)

En stor och bidragande orsak för min egen del såväl till varför jag inte har planer på att skaffa barn, tillsammans med det faktum att jag valt att leva i celibat.

Jag har extremt svårt för att lära mig att skilja på två alternativ. Ex.vis: Horisontellt/vertikalt, babord/styrbord, vilket håll ska man skruva i en skruv etc. Är det något som utmärker aspergare eller är det bara en egenhet jag har?

Jag kan berätta lite om mig själv, som har fått diagnosen.

Jag fick den när jag var runt femton eller sexton. Jag är arton i dag. Jag har mycket lätt för att lära mig saker och ting om jag är intresserad av dem. Jag har alltid varit allmänbildad. Problemen ligger dock i att jag nästintill halverar det jag kan prestera ifall jag är under tidspress (t.ex. prov i plugget) och om jag är ointresserad av ett ämne, t.ex. Matematik, så fallerar jag bortom denna värld.

Jag har också väldigt svårt att förstå vad folk menar. Jag överdriver inte när jag säger att jag har absolut ingen aning om vad det är någon vill såvida de inte säger det rakt ut. Jag överanalyserar därav sociala situationer, vilket inte är speciellt bra, då det kan leda till tankar som "varför sade jag så" och "varför gjorde jag inte så". Resultatet blir så klart ångest.

Jag tror att jag kan lära mig att leva med det. Jag tycker väl bara att det är synd att dagen efter komma på att kaaaaanske stötte den där tjejen på mig när hon smekte insidan av mina lår med sina knän. Kaaaaaanske.

Utöver det så funktionerar jag inte korrekt utan rutin, vilket rent generellt är väldigt viktigt för aspies. Jag har mina matperioder. Just nu så är jag inne i en korv-och-bröd period, och förut så var jag inne i en ost-period. Jag har helt omöjligt för mig att få igång pluggandet inför prov, men när jag väl lyckas så presterar jag på toppnivå, men eftersom jag inte är synsk, har fotografiskt minne eller är någonting i närheten av Einstein, så krävs det faktiskt att jag läser på någonting för att kunna det, så vad tror ni händer när jag skjuter fram det hela tiden?

Aja. Jag vet inte om diagnosen stämmer in på mig, och om jag har den eller inte. Habiliteringen har väl uppskattat att cirka 50% av alla som kommer till dem med AS-diagnoser har fått en felaktig diagnos, men jag är i alla fall väldigt störd när det kommer till sociala koder, vilket kan göra så ont ibland.

Jag känner mig tom i så många situationer. Jag kan endast beskriva det som "känslolös". Har ni haft en stund av total apati? T.ex. när man försöker lösa ett matematiskt tal i skolan, och man inte är speciellt bra på matematik; världen stannar upp och du förstår ingenting. Det är väl generellt min vardag om jag socialiserar med folk.

Det var i alla fall min AS-historia.

Känner igen mig lite i det där såväl.

Har aldrig varit aktuellt. Men jag skulle gärna vilja ha en man. Tror jag. Fast en del kostar så jävla mycket pengar. Vill inte ha en snubbe som knarkar och stjäl mina pengar. Och män som inte vill ha barn är ju allt som oftast mycket sjuka i huvudet, så en sådan vete gudarna om man vill ha? Återstår då en gammal gubbe med utflugna barn. Hmmm. förvirrande när man tänker på det.

Jag kan inte ens skilja på höger och vänster. Blev jobbigt att ta körkort. Fyra uppkörningar, puh!

Förstår dig, sällskap skulle man ju trots allt vilja ha fast alla förhållanden kräver ju i regel att man har sex.

Tänkte höra en sak. Jag ska utredas för att se om jag har AS. Det mesta stämmer in på mig, förutom två saker:

1. Jag är duktig på idrott. Om man frågar någon vad som utmärkte mig som barn kommer det bli att jag var framstående inom idrottsaktiviteter, särskilt bollsporter.

2. Jag är duktig på att ljuga på ett trovärdigt sätt.

Har läst att aspies generellt sett har problem med motoriken och är dåliga på att ljuga. Talar detta emot att jag har AS?

Nej, inte nödvändigtvis. Bara för man delar en diagnos innebär det inte att alla kriterier ska överensstämma med varje person.

Tittar aldrig på vanliga filmer eller serier. Tanken på att händelserna är påhittade gör att jag tappar intresset. Endast dokumentärfilmer intresserar mig. Samma med böcker. Läser bara facklitteratur. Detta gör att jag ses som väldigt udda. Någon mer aspergare som känner igen sig i det?

Har du någon bild?