Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Är det vanligt att ha dålig kordination när man har asperger?
Är de som har asperger ofta sämre i idrott?

Ja, överlag är det så. Själv har jag ganska värdelös finmotorik. Jag lärde mig t ex att cykla och knyta skor väldigt sent. Sport har jag aldrig varit bra på, även när jag lagt ner energi på det.

baseras på?

Underbart svar För jag misstänker att han var sarkastisk när han sa det.

I alla fall så skulle jag vilja ha lite synpunkter här, på om ni tror att jag har asperger.

Min ålder kan inte ges ut, men jag är ung. Skulle nog säga mycket yngre än de flesta av er. Så mycket att mycket faktiskt är mycket. Jag har aldrig haft problem med svenska (ämnet) och engelska har jag lärt mig från tvn och nerladdade tv-serier. Jag har i hela mitt liv haft en bok vid min sida. Om jag inte har någonting att läsa när jag är sugen på att läsa, så får jag en stark ångest och jag upplever att någonting helt enkelt är fel. Matematik har jag dock alltid haft problem med, och jag har ingen motivation att lösa problemet genom att läsa in det.

Jag gillar att dricka. Och när jag dricker så dricker jag tills bärsen är slut. Morsan hade alkoholproblem och även mormor hade det när morsan var liten, så jag vet vad som riskerar att hända med mig om jag inte försöker kapa ner på själva drickandet när jag väl dricker. Bör väl då tillägga att min ekonomi inte tillåter mig att dricka så ofta, utan bara mycket när jag väl dricker.

Jag har alltid velat vara med de "stora grabbarna", eller ja, så var det i alla fall. Då när jag var runt elva år och började hänga med fjortonåringar som var "tuffingar" som rökte och snusade. Tack vare det så röker jag idag också. Jag har sociala problem som gör att jag hellre sitter inne vid datorn eller vid en bok istället för att umgås med vänner och tråka på stan. I verkligheten så har jag bara en vän. En riktig vän. Varför? För att jag tar avstånd ifrån andra "vänner". Om de t.ex. frågar mig om jag vill hänga med ut på stan, eller komma över och softa, så kan mitt svar vara: "nej kan inte, läxor du vet", fast egentligen så har jag inte läxor, utan sitter hellre vid datorn bara för att inga problem ska hända. Och vad ska hända? Vad in i helvete ska hända?

Som jag redan har nämnt så har jag sociala problem, vilket kan göra mig paranoid. Om jag tror att en person på bussen är en av många som vill slå mig, så fantiserar jag om att hoppa på honom på bussen och slå av hans näsa samt sparka in tänderna på honom. Är jag kapabel till detta? Det vet jag inte. Jag har undvikit fysiska bråk och har försökt hålla mina bråk på en normal människas verbala förmåga, dock så finns det för få normala människor i min generation. Jag har aldrig förstått poängen med att bråka fysiskt, och jag kommer troligen aldrig att förstå poängen med att stå och sparka på en individ som ligger ner i ett instinktivt försök att skydda huvudet mot fler slag. Självklart så har jag haft fysiska slagsmål även i mina dagar, vem lyckas undvika slagsmålen med dagens alla idioter på stan, i skolan eller ja, överallt? Jag är dock smart nog att välja mina bråk, om det nu måste bli bråk. Jag är väldigt bra på att se på en individ om han slår ner mig i ett bråk eller tvärtom, men jag låter ingen trampa på mig.

Som ni säkert kan förstå av det jag har skrivit ovan så ser jag mig överlägsen min generation. Individerna som härjar på våra gator och skrämmer upp våra sista normala människor, är också de våran framtid. Bredvid dem så står jag och ett par stycken till, som inte tillåter att bli trampade på.

Jag har ingen lust att korrigera den ovanskrivda texten. Jag hoppas bara att jag fick med allt.

Så, vad tror ni, har jag asberger?

PS. Bör väl tillägga att jag väldigt lätt bli arg, och att jag har i hela mitt liv ifrågasatt auktoriteter, vilket alltid har givit mig problem och kommentarer som att "han är respektlös", eller "vi sätter honom på behandlingshem". DS.

Det är svårt att avgöra med så lite info och även om vi fått veta mer så är vi här på FB inga utbildade psykologer (fast det kanske finns någon, vad vet jag). Det enda du nämner som kan relateras till bl a AS är dina sociala problem. Dina sociala problem verkar dessutom inte vara speciellt allvarliga. Du väljer att umgås med ett fåtal människor och gillar inte att röra dig ute. Det finns 1000 orsaker till att du kan lida av denna sociala fobi, eller vad vi ska kalla det...

Okej! Jag ska gå på ett par möten med bl.a. psykologer så får väl se vad som händer

Jag har Asperger och jag är helt jävla normal. Blir trött på de som ska se sig själva utifrån, med andras oförstående, förringande ögon, som om detta vore någonslags självinsikt.

Nä, jag tänker inte se ner på mig själv eller anse att jag är konstig, en alien eller ett djur.

Att ANDRA, sk icke Asperger är ganska konstiga ibland är dock sant. Inte alltid dock. Men deras konstighet har inget namn, eftersom de är i majoritet.

Men många av deras beteenden är så sjuka att hälften vore nog...

På engelskspråkiga forum brukar man ganska nedlåtande kalla de "normala" för "NTs"; "neurotypiska" på svenska.

Anser att man som person diagnoserad med AS inte behöver vara nedlåtande gentemot neurotypiska personer likväl som de inte behöver vara nedlåtande gentemot oss.

Med reservation för begreppet "oss" då jag ej ännu är diagnoserad, endast påvisat drag och misstanke om AS enligt min psykolog/team.

Jag ser inte ner på andra direkt. Mer får ett korrekt perspektiv. Om jag och andra har olika uppfattningar eller kommer i bråk, måste det inte vara mitt fel. MINA värderingar SKA vara lika mycket värda som deras.

Många med Asperger ser ner på sig själva när det krisar. De har lärt sig att andras uppfattningar är korrekta, deras egna är en SJUKDOM.

Så jag får tycka att andra är knäppa ibland. Jag måste inte ta på mig ansvaret för allt som går fel.

Vi är alla människor.

Tycker jag också.

http://www.expressen.se/1.463376

Vem skulle uppskatta ett sådant skämt? Logiskt att döda grannen i det läget tycker jag.

Folk med AS är oftast trevliga, så länge man inte provocerar dem.