Allt är så jävla meningslöst. Lika bra med självmord?

Hej.

Jag är en ateist som anser om något inte kan bevisas så är det påhittat. Gud, själen, livet efter döden och sånt är bara trams. Detta har jag ansett en längre tid utan bekymmer. Men för cirka ett år sedan så började jag tänka på ett viss sak som gjorde mig sömnlös flera nätter, tårar i ögonen och tappade motivationen till allt i livet.

Det började med att jag som vanligt låg i min säng vid läggdags och tänkte filosofiska tankar. Jag kom in på meningen med mitt liv och döden. Efter en stund var jag inne på livet efter döden och var övertygad om att det inte fanns. Vid samma läge kom jag på att vad som händer med mitt liv är skit samma om livet efter döden inte finns. Kändes plötsligt ointressant att gå till föreläsningarna dagen efter. Varför ska jag få ett "bra" jobb om jag dör i vilket fall som helst? Städare eller VD? Visst, min familj och kompisar blir kanske glada men dessa personer dör också. Efter några generationer är jag totalt Jävla bortglömd. Jag försökte tänka fram ett sätt att i alla fall bli ihågkommen en längre tid. Vare sig jag botar cancer eller hiv, får nobelpriset eller spränger en atombomb i någon stad så kommer det alltid komma en dag då ingen vet vem jag var. Om det är när universum kollapsar eller inte kvittar.

Varför ska jag plugga, varför ska jag träffa bekanta, gå till mitt jobb eller bilda familj. Jag blev sjukt nere under denna tiden och övervägde seriöst självmord under några veckor. Det som stoppade mig var att ett självmord också är meningslöst, lika bra att dagdriva bort mina dagar i livet.

Ljusglimtarna i mitt liv är när jag inte tänker på detta sättet. Nu vill jag bara få bort dessa jävla tankar från min hjärna. Kosta vad det kostar vill. Jag har tänkt gå till någon/några sekter och medvetet försöka bli hjärntvättad till att det finns någon mening i livet. Men pga min extrema övertygelse för ateismen så känns det meningslöst.

Finns det fler på FB med liknande tankar? Vad har ni gjort åt saken? Vad ska jag göra? Kan en psykolog hjälpa?
I min ålder borde jag ha hela livet framför mig och vara glad, men det är en avlägsen tanke.

Hälsningar från en ledsen huh?

Ps. Har flera gånger tänkt trycka Alt+F4 för att även tråden känns meningslös. Men jag hoppas få något bra svar.

Edit:
Har även haft planer på att börja med någon drog. Har aldrig ens rökt eller snusat. Men jag har fått för mig att maja eller något liknande skulle få mig att tänka om.

Hej.

Jag är en ateist som anser om något inte kan bevisas så är det påhittat. Gud, själen, livet efter döden och sånt är bara trams. Detta har jag ansett en längre tid utan bekymmer. Men för cirka ett år sedan så började jag tänka på ett viss sak som gjorde mig sömnlös flera nätter, tårar i ögonen och tappade motivationen till allt i livet.

...

Edit:
Har även haft planer på att börja med någon drog. Har aldrig ens rökt eller snusat. Men jag har fått för mig att maja eller något liknande skulle få mig att tänka om.