Allt är så jävla meningslöst. Lika bra med självmord?

Huvudet på spiken. Vinterdepression är ett jävla helvette, och det blir inte bättre av att veta att den kommer tillbaks nästa år.

Självmord är inte fegt eller starkt, det är ett beslut om att gå tillbaka till det eviga intet där vi kom ifrån, och dit vi alla ska. Moral och heder existerar inte i den värld och därför är frågan om det är fegt eller starkt inte väsentlig. Du kommer aldrig ångra ett självmord därför du kommer inte ha förmåga att ångra självmord efteråt. Du kommer inte lida för att du valde fel. Vi kommer alla att försvinna någon gång och det spelar ingen roll när, var eller hur.

försök att hitta din egen mening med livet så har du en mening med livet

haha, börja röka och bli beroende, bli alkoholost och flytta till Nya Zeeland där nån ecstasy liknade kul drog är laglig, lycka till!

Hela mitt liv har jag funderat i dessa banor som du uppenbarligen gör nu. Redan i barnskolan satt jag ensam i skolbänken och funderade på varför jag skulle jobba, och om något egentligen spelar någon roll. Sedan jag började i högskolan har dessa tankar blivit allt mer intensiva. Jag finner ofta mig själv dagdrömmandes på lektioner, helt passiv. Jag har ingen ork att göra någonting, inte ens gå ut genom dörren, inte ens laga mat. Många människor kanske ser på detta som en sjukdom, någonting negativt, ett fel. Men så ser inte jag på det, jag ser mig själv snarare som upplyst, som att jag har fått en gåva. Och sanningen är ju den, att ingenting spelar någon roll. Ingenting.

Såhär brukar jag tänka: Om jag ändå ska ta självmord så kan jag lika gärna utnyttja, dränera livet så gott jag kan. Varför inte bli en tjuv? Varför inte leva i kloakerna bland smutsen och råttorna? Varför bry sig om sin hälsa? Varför inte ta droger? Självmord är ju alltid en väg ut om livet skulle bli för jobbigt...

Gör som jag, stå på perrongen och se tågen dundra in! Var lycklig att du har möjligheten att leva i nuet och känna meningslöshet. Se på alla maskiner, lyssna på vad alla tokiga fysiker säger, förundras över Afrikanska stamkrig, var det verkligen en penis den Tyske kannibalen stekte? Det mest logiska är att vara fullständig likgiltig, det är de rätta takterna för en riktig övermänniska, men plötsligt är man intresserad av någonting. Holländska frimärken. Serietidningar från -89. Sex. Det är så vi fungerar. Man kommer fruktansvärt långt med tvivel och humor, och humorn är en gudagåva. Och sen så dör vi, efter alla underliga drömmar, allt tvivel och inte minst all ABSURDITET. Haha, Tysken stekte en penis! I en stekpanna! Och åt den! Det är livets mening.

Kruxet är att du ser väldigt fragmentariskt på livets mening, likaså lever du utifrån en dikotomi om meningsfullhet/meningslöshet som i grunden är religiös inte filosofisk. Du kanske skall skriva i det religiösa forumet, för underförstått ser du meningslösheten i ett liv som inte innehåller den religiösa komponenten som ger dig konkreta svar om livets mening. Om meningen inte finns där för att religionen är överbevisad så mäste du göra dig en tjänst att tänka igenom om du verkligen har ställt rätt frågor och om din postning verkligen var i rätt forum.

Det de flesta utgår ifrån är den filosofiska tradition som är grundad i syntesen i mötet mellan kristendom och klassisk filosofi. Jag utgår själv utifrån den klassiska.

Christina Lugn sade: "När en människa i min närhet dör, då dör en del av mig också, för den relationen jag hade med den människan bildar en slags symbios mellan min personlighet och vännens" (värt att tänka på när man funderar på självmord, man mördar även sina släktingar)

"Att dö är lika hemskt som att födas"
"Vem har valt att jag skall födas till denna värld som ett stort frågetecken" (taget ur minnet, kan vara lite fel)

Om man är intresserad av böcker/dikter om döden ur en viss komisk synvinkel skall man ge sig på Christina Lugns verk. Inte för att dessa ovan är speciellt komiska, men det finns mer

Men om vi skall tala lite egna ord, så finner jag en stor mening i att se mitt barn växa upp. När allt kommer kring så känns min son som det ända vettiga man uträttat i sitt liv.
Sen så har jag en kristen tro som gör att döden inte skrämmer mig.

Man blir dum av att tänka för mycket.

När chansen ges är jag uppe till runt 5 för att bli trött.

"Det började med att jag som vanligt låg i min säng vid läggdags och tänkte filosofiska tankar. Jag kom in på meningen med mitt liv och döden. Efter en stund var jag inne på livet efter döden och var övertygad om att det inte fanns."

Att döden inte finns, ptja, vad kallar du katana genom huvudet? Ströbröd?
Livet med meningen finns, men inte självmant, utan du kan välja. Just nu är jag inte på bra skrivarhumör, men har du någon hobby? Jag tänkte också på livet sådär en gång i tiden, sen bestämde jag mig för att testa nya saker.

Diverse droger, konjak, kärlek - finns en jävla massa att testa.

"Kändes plötsligt ointressant att gå till föreläsningarna dagen efter. Varför ska jag få ett "bra" jobb om jag dör i vilket fall som helst?"

För att göra tillvaron bättre. Det finns ingen som vill leva 50 år stirrande på en vägg. Ett bra jobb ska du få för att det öppnar nya dörrar, såsom dyrare droger, dyrare konjak och sexigare brudar.

"Städare eller VD? Visst, min familj och kompisar blir kanske glada men dessa personer dör också. Varför ska jag plugga, varför ska jag träffa bekanta, gå till mitt jobb eller bilda familj."

Det är ingen anledning att skita i sina medmänniskor. Vem vet, det där med karma kanske stämmer? Blir du rik blir du garanterat mer uppmärksammad ; mer dörrar öppnas - en ofantlig mängd droger, Louis XIII de Rémy Martin och brudar som nästan slänger fram fittan. Vad säger dig att det INTE finns en tillvaro efter döden? (Ioförsig, vad säger dig att det gör det, men man får hoppas )

"Ljusglimtarna i mitt liv är när jag inte tänker på detta sättet. Nu vill jag bara få bort dessa jävla tankar från min hjärna. Kosta vad det kostar vill. Jag har tänkt gå till någon/några sekter och medvetet försöka bli hjärntvättad till att det finns någon mening i livet. Men pga min extrema övertygelse för ateismen så känns det meningslöst."

Behöver du tänka på det sättet? Tittar du runt dig och tänker på hur ofantligt mycket saker det finns i världen så tänker man kanske att det här bara måste ha skapats av något högre. Råder dig att inte gå till Jehovas då det är, well, värre. Då måste jag tyvärr skjuta dig

När jag tänkte så var jag med ateist. Jag tänkte hela tiden att allt var meningslöst, så till slut orkade jag inte mer. Jag fick ulcerös kolit, blev inlagd i 2 månader med 1 månad rehab. Under denna tiden fick jag tid till allt. Jag läste Divina Commedia, förstod den, såg klassiker som A Clockwork Orange, var ute och gick på de mest sagolika platser (sol, morgon och skog är fantastiskt) och kom att tänka på något jag läst om innan - shintoism.
Sedan den dagen är jag shintoist. Naturen är för vacker för att inte ha en själ.

"Finns det fler på FB med liknande tankar? Vad har ni gjort åt saken? Vad ska jag göra? Kan en psykolog hjälpa?
I min ålder borde jag ha hela livet framför mig och vara glad, men det är en avlägsen tanke."

Testa ovanstående. Basic rules: Testa nya saker. Om det innebär droger, tänk på att du får inte ha några som helst psykiska problem.

köp/läs böcker! lyssna på ljudband....lär dig vad depression beror på! så länge du inte vet vad depressionen beror på kommer det bli tungt..

några tips på böcker:
http://www.adlibris.se/product.aspx?isbn=912708230X
http://www.adlibris.se/product.aspx?isbn=9172320109

böcker anthony robbins:
http://www.adlibris.se/product.aspx?isbn=9177382307
http://www.adlibris.se/product.aspx?isbn=8792089062

Har själv varit med om den otäcka känslan att tänka på det som kommer efter allt, Efter det efter döden och skit, Hur helhelhelvetes stort allt äroch hur små vi är i jämförelse med allt,

Det värsta är att man inte ens kan söka tröst hos den som känns mest beskyddande för en just för att det man är rädd för är så otroligt mkt större än den som är beskyddande...

Anledningen till att du ska plugga och träffa vänner är för att du ska leva. Med din inställning kan du dock skippa plugget och göra något riktigt roligt istället - ut och se världen utan någonting på fickan kanske får dig att omvärdera livet.