Jag tycker inte att något kan vara nästintill oändligt. Något med en bestämd storlek/mängd/whatever kan ju inte vara x% av oändligheten, eftersom oändligheten aldrig tar slut.
Ögh, blir så flummigt när man ska uttrycka sig i skrift, allt verkar så mycket vettigare i tankarna.
Alltså, oavsett hur stort något är kommer det aldrig att kunna va en miljondels procent av oändligheten, eftersom oändligheten är så fruktansvärt stor; den är ALLT, tror inte att någon levande varelse egentligen kan greppa tanken om oändligheten, eftersom det känns så absurt. Allt måste ju ha ett slut. Eller? Inte oändligheten...
GAAH! Brain overload. Blir alltid irriterad och förvirrad när jag tänker på sånt här! Får börja spendera mindre tid på filosofiforumet
EDIT (tillägg): Jag börjar undra om något öht kan vara en
del av oändligheten. I så fall borde den delen vara oändligt liten?
Haha, blir verkligen inte klok på det här. Begreppet "oändlig" börjar reta mig.