Skvaller om Alexander Bard?

Amfetamin ställer om hjärnan till laserfokus. Förmågan att behandla och tillgodogöra sig information speedas upp flera gånger om. Problemet är förstås att det tar längre tid för kroppen att ställa om sig efter amfetaminruset än den eventuella tidsvinsten under själva ruset. Så amfetamin har för min del bara blivit en nödåtgärd vid tajta deadlines och har ett begränsat värde långsiktigt. Jag har dock många författarkollegor som älskar att arbeta på tjack!

Jag skulle aldrig börjat skriva överhuvudtaget utan att först ha tagit droger. Det var drogerna som gjorde mig till författare. Och det var en specifik drog, LSD, som gjorde att jag ville bli filosof. LSD fick mig att förstå hur genuint relativ "världen" är. Hur den värld vi skapar för oss själva genom sinnesintrycken är väsenskild från den nomunenella värld som egentligen finns frunt omkring oss men som vi aldrig kan förstå eller ens kommer i närheten av att lyckas läsa av. Under LSD-ruset fortsätter kroppen att vara en fullt funktionell varelse men fortlever i en värld som ser, låter, luktar genuint annorlunda än den "nyktra" världen. Effekten blir en insikt om att "den nyktra världen" är lika kemiskt-hormonellt påhittad som vilken droginducerad värld som helst. Nykterheten är en illusion och tillvaron förblir ett alltmer svårlöst mysterium.