Far skuldbelägger sig för hur jag mår

Jag har ett dilemma som jag länge har plågat mig.

När jag var 13 dog min mamma i cancer, som ditintills hade stått för närmast all uppfostan då hon stannat hemma medans pappa jobbat. Nu fick han ta över allt väldigt abrubt och sedan dess har han haft ett väldigt starkt emontionellt band i "uppfostringsfrågan".

Något år senare drabbades jag av vad jag nu har förstått är en depression som mer eller mindre varat konstat tills nu, när jag är 20. Allt detta har tagit väldigt hård på min far och trots att jag försökt hålla upp en glad fasad så blir det numera helt uppenbart att den är genomskinlig och vad som också är uppenbart är att min pappa mår mycket dåligt av detta.

Jag jobbar dagligen med att komma förbi mina egna problem och har inga direkta tvivel på att det kommer lösa sig med tiden, men det stora problemet är att det håller på att ta kol på min far och detta i sin tur förvärrar min situation vilket i sin tur förvärrar hans och så vidare. En dålig spiral helt enkelt

Är det någon som haft samma upplevelse, för jag har ingen aning hur jag ska gå vidare i detta?

Jag tror din far också har samma problem som dig så ni borde nog hantera detta gemensamt, t.ex. med professionell hjälp. Det tror jag ni bägge skulle må bättre av.

Det är inte omöjligt att din fader har svårt att se riktigt var gränsen mellan er verkligen går. (Jag har sett ett liknande fall i bekantskapsgränsen)
Ta därför Megaforces råd till dig: