Lycklig i dagens samhälle.

Depp handlar ofta om prestationsångest, jag tror inte att det handlar om förväntningar det är viljan och uppfattningen om en själv och hur man vill vara. Man är inte nöjd med sin situation.

Även en ekonomiskt oberoende eller en väldigt mäktig människa (Eller en på andra sätt i andras ögon "lyckad" person.) kan vara deprimerad, till och med självmordsbenägen trots att hon har allt man kan köpa för pengar eller är en stor förebild för många.

Samtidigt som en person som ligger på samhällets botten kan vara hur lycklig som helst, eller en "medelsvenson" som trivs i sin gråa "trista" vardag med radhus, banklån, skrikiga barn och taskigt sexliv.

Det ständiga sökandet efter sig själv, bristen på självkänsla, prestationsångesten. Sverige är ett kallt land, det är väldigt tabu på att prata om spirituella och känslomässiga ämnen, somliga kan inte ens säga att dom älskar sina föräldrar för att det är ju "pinsamt" eller "konstigt".
Kanske är detta grunden på det höga antalet självmord i vårat avlånga land?

Många känner nog igen sig i tankebanorna, "Är det bara jag som tänker såhär?", "Är det bara jag som lägger märke till sånt?
Det är ju inte konstruktivt att gå runt och känna sig så fruktansvärt ensam.

Att ständigt tänka på hur man beter sig, vad man gör och säger osv, gör det lätt att tappa bort sig själv. Man hakar upp sig på saker som egentligen saknar mening, det byggs upp ett begär på att ha något eller söka något. "om det vore såhär skulle mitt liv vara perfekt". Men man blir aldrig mer nöjd än med sig själv, den enda som sätter gränsen för hur lycklig jag kan bli är jag själv.

Är det någon som hört liknande historier eller tänker i liknande banor? Min uppfattning har jag fått av sånt man snappar upp av vänner och folk man pratar med. Syftet med tråden är att jag tror många går runt och mår dåligt helt i onödan, kanske utan någon egentlig anledning.

Förstår inte vilka historier du syftar till?

Upplevelser eller tankegångar som man själv eller någon annan varit med om.
Alltså om någon tänkt på samma sak eller kanske håller med om något. Det är väldigt lukrativt..

Kanske har jag precis i ett långt inlägg babblat om något som redan är självklart för alla?

Mja, alla förstår nog detta automatiskt när dem tänker till lite. Vi lever i en värld som ställer alldeles för stora krav på oss.

Fast det är ju vi som ställer kraven.

Vilka syftar du på när du säger vi?

Inte har jag fått ställa några krav då.

Samhället, världen, folkhemmet och ramverket är du, jag och alla andra.
Att inte ifrågasätta är väl att rätta sig in i ledet? Varför acceptera och leva efter krav som pöbeln hittar på?

Varför vill man ha något som alla andra vill ha?


Men du försöker leva upp till något, och då ställer du krav på dig själv. Att rätta sig i ledet är som att skriva under.

Prestationsångest kan jag se som en följd hos en människa vars beslut har varit att ge sig an en uppgift svårare än han eller hon tror sig klara av.

Vilket jag kan se som en god självbild, för att personen vågar ta risker och växa.

Man blir inte bättre av att spela mot en motståndare som är lika bra.

Men känslan i sig är ju inte till någon nytta, rädslan för att misslyckas, även om det finns en "skälig" anledning till det.

Att Sverige är ett kallt land med mycket tabu kan även jag tycka, men i vilket fall som helst så kommer ju ett gott självförtroende från insidan och som du skrev så kan man må bra som medelsvensson, precis som att en miljärdär kan må skit.

Man är bara så lycklig som man känner sig.

Som snacket om att man hellre skulle gråta i en Porsche än i en buss till exempel, men när man väl mår dåligt så är det inte relevant i vilket fall anser jag.

Den materiella världen kan skänka mycket glädje, men mår du inte bra i dig själv så är det inte mycket till nytta för problemen ändå, sitter du hemma och grubblar över någonting som trycker ner dig, så trycker det troligtvis ner dig vid en solig strand på Maui med.

Man får ta tag i problemen om man vet vad det handlar om, och är det något som trycker i vilket fall, som man inte kan konfrontera, så kanske man behöver få hjälp av någon annan så man förhoppningsvis hittar det.

Jo såklart, men det är långt ifrån alla som är "medvetna" nog att reda ut saker med sig själv.

Det man inte vet om hade man väl inte ont av?

Nej men är inte säker på exakt hur du menar då..





Detta är ju ändå insikter som kräver självmedvetenhet.
..Du får gärna utveckla!

Vad är det jag ska utveckla? Vad är det du funderar över?