Människan allt för självdestruktiv?

Hallå i stugan.

Hur är det egentligen med människans behov att förstöra för sig själv och andra? Jag har hört att människan av naturen är för självdestruktiv för att stoppa sin egen uppfinningsrikedom och att detta slutligen kommer ta död på oss. Tecken syns i allt från översvämmade städer iom global uppvärmning till armskurna flickor som lyssnar på kent, men frågan är alltså om det kommer gå så pass långt att vi människor självutrotas?


Saxar en text från filmen Apocalyto som jag tycker är fin och passar in :]

Våran nyfikenhet och uppfinningsrikedom är inte destruktiva och är inte vad som kommer att ta död på oss. Det skulle snarare vara bristen på uppfinningsrikedom som skulle bli våran död. Slutar vi utvecklas så kan vi lika gärna lägga oss ner och dö, för hela jorden lever på lånad tid med eller utan oss människor.
Ibland blir det fel och lättaste vägen till framgång kan få konsekvenser vi inte räknat med.
Den ackumulerade vetenskapen skapar ett klimat som är mycket gynnsamt för oss människor, men det kan också leda till en konsekvenskedja som är mycket svår att förutsäga och som skadar oss i långa loppet.
Jag kan tänka mig att vi råkar göra något fatalt misstag på vägen och utrotar oss själva, men då är det ju för att vi inte varit smarta nog att förutsäga och förhindra detta.

Hade vi inte utvecklats så hade inte du och jag existerat och det hade inte funnits någon som på allvar kunnat förstå och uppskatta naturens skönhet. Slutar vi utvecklas så förtjänar vi inte att leva eftersom att vi då skrivit under hela jordens dödsdom. Vi är dom enda som har kapaciteten att förstå att jordens dagar är räknade och om livet ska fortsätta så är det upp till oss att föra det vidare.

Människan är expert på att förespå sin egen och jordens undergång. Från Sodom och Gomorra till global uppvärmning. Ligger i människans natur att ge sig själv dåligt samvete. Förmodligen ett av de drag som utomjordningar skulle epitera oss om vi sattes under luppen.

Utomjordingarna skulle nog känna igen sig. Dom måste ju också nån gång ha passerat en fas där framtiden varit osäker och det enda som varit säkert är att deras undergång en dag kommer om inget görs.

Vad har global uppvärmning med självdestruktivitet att göra?

OM människan verkligen brydde sig om att tex Maldiverna helt kommer ligga under vatten inom om ett par år, så hade vi gjort något åt det. Folk kommer garanterat dö, men vi bryr oss inte utan fortsätter förbruka oförnybara resurser och köra bil och flyg i oändlighet. Det är väl självdestruktivt på ett vis, att förstöra för sin egen sort när det finns alternativ, utan att egentligen bry sig?

Eller spelar det ingen roll tänker vi, eftersom det finns så många, och sedan dödar vi tellus och hittar en ny planet? Jag tror vi hittat metoder att stoppa miljödöden innan det är för sent och att människan har möjlighet att överleva allt... men vi har hybris och egoism som tvärt skulle kunna förstöra mycket på kort tid.

Är inte det dåliga samvetet rent av en del av våran destruktivitet. Vi förgör oss själv inifrån såväl som utifrån (fysiskt kontra psykiskt)?

Förnekelse är väl snarare problemet? Det är att sätta skräck i männsikor som är grejen med ovan nämnda exempel?

Jo, människor har alla överlevnadsinstinkter som krävs för att överleva i det vilda, men dom behövs inte längre. Naturligt urval tänker inte framåt.

Carl Sagan och par andra räknade ut för ett tag sedan vad chansen för utomjordiskt liv är. Svaret var att det egentligen borde vara alldeles smockfullt med liv bara här i galaxen. Och den enda förklaringen till varför vi inte hade märkt något var:

1, Intelligent liv utvecklas inte så ofta.

2, Intelligens + Överlevnadsinstikt = ohållbart = undergång.

"Jag är inte pesimist, bara realist" / Vanlig komentar

Jag är pessimist, så...

Termer som är innefattande i ekologi är ju tämligen ihåliga. Man kan t.ex direkt plåga alla djuren inom en djurart hur mycket man vill så länge man samtidigt sköter dem ''vänligt'' genom att låta dem som art överleva. Sen ska de smygreligiösa klimat- och naturtomtarna förutspå dommedagen, eller utrotandet av hela planetens liv förutom de kannibaliserade människorna som lever i miljardtal.

Människan (eller människor generellt) är för dum(/dumma) i huvudet bara. Men visst vägen till sin egen död som individ är ju åtminstone alltid tämligen självdestruktiv i alla fall tidvis.