Det avgörande slaget under andra världskriget?

Detta gällde möjligtvis vid markstrider, men kan också förklaras med att sidan med luftherravälda många gånger samtidigt hade överlägsna resurser på marken. Det är med andra ord inte så enkelt att säga att det fanns ett direkt orsakssamband.

Vi talar dock inte om rena markstrider utan om en sjöburen invasion, och för att genomföra en sådan räcker det inte med luftherravälde, du behöver sjöherravälde också! För att inte tala om rätt utrustning (landstigningskapacitet exempelvis) och minutiös planering.

Jag är övertygad om att det är en krigstida propagandamyt som överlevt att de engelska piloterna räddade kriget sommaren 1940. Ovanför England stred engelsmännen på sina egna villkor, och producerade ett ganska fördelaktigt förlustutbyte. Ffa i fråga om piloter, som ju är minst lika viktiga som flygmaskinerna. "Slaget om England" var mest av politisk betydelse om du frågar mig. Tyskarna hade ingen möjlighet att invadera 1940.

Vad gäller att stoppa konvojerna så var det ju just det som tyskarna försökte med, och aldrig kom i närheten av trots stora satsningar.

Håller med. Dessutom är det ingen smal sak att ta Moskva bara sådär, bara för att man besegrat ryssarna på öppna fältet. Bakom sig hundratals mil av vacklande underhållslinjer, framför sig en miljonstad som försvaras av en beslutsam armé med stora reserver. Jämför med Stalingrad nästkommande år och multiplicera med 2 eller 3. Tyskarna hade ju dessutom gravt uttunnade led i fronten framåt höstkanten. Slutligen så var balkanaffären inte den enda potentiella anledningen till en försening av Barbarossa.

Var det inte så att tyska ubåtar i stort sett slutade tillverkas pga dom enorma förlustsiffrorna, England var verkligen nära en kollaps. Hade dom givit efter hade Tyskland antagligen kunnat behålla hela västra Europa och norra Afrika.

Har inga siffror, men det måste varit sent i kriget. Produktionen bör ha nått sin topp någon gång under 1943. Den mest förlustrika månaden var för övrigt maj 1943.

Att England var nära kollaps ställer jag mig tveksam till. Möjligen att den politiska viljan att fortsätta kriget var delad, men med Churchil bakom rodret så var det ju inget snack. Militärt sett satt britterna tack vare sin flotta i en ganska säker position.

Det har jag aldrig påstått, däremot låter det som att du sörjer att dom asen faktiskt förlorade.

Problemet var att radarmasterna var alltför stryktåliga mål.
Det var helt enkelt dålig stridsekonomi att försöka slå ut radarn, vilket Göring insåg.

Och Göring skulle jag f.ö. knappast kalla inkompetent (under slaget om Storbrittanien d.v.s),
utan det var hans underlydande "yrkesfolk", som fallerade när de inte följde Görings riktlinjer,
utan mot Görings instruktioner band upp jaktflyget som näreskort o.s.v.

Det som visade sig fungera bäst var den taktik som Göring gav instruktioner
om strax innan hösten satte in, med ständigt nya och relativt små anfallsföretag
och att man höll jakten så fri som möjligt.

Därigenom så gav man jakten möjlighet att strida med höjd och hastighetsövertag
och de många små anfallsföretagen utsatte de brittiska stridsledarna
för informationsöverbelastning,
vilket drastiskt minskade fördelen med den brittiska radarn
och det brittiska ledningssystemet.


Nja, delar av Fighter Command höll på att bryta ihop p.g.a. stridsutmattning,
men detsamma gällde för Luftwaffe, som precis som britterna
tvingades ta förband ur den främsta linjen för att återhämta.
Skillnaden verkar ha legat i att britterna
organiserade återhämtningsförfarandet bättre.


Nej, men det underlättar enormt.
Det är bara att ta en titt på en Sovjetisk järnvägskarta från den aktuella tiden.
Moskvaområdet var inte bara enormt viktigt som nervcentrat i en enormt toppstyrd stat
(jämför med hur Irak föll p.g.a. att en enda pansarbataljon i centrala Bagdad)
och ett av de stora industriregionerna,
det var också navet i det sovjetiska järnvägsnätet.

Operation Bagration skulle jag vilja påstå.

Jag gör en liten chansning på att det viktigaste momentet i kriget var när tyskarna trängde in engelsmännen vid Dunquerke.
Hitler hade kunnat plocka ut praktiskt taget hela engelska armen i ett slag.

En erövring av storbrittanien hade förhindrat den amerikanska invasionen och därmed hade det inte uppstått ett 2-fronts-krig.

Jag håller inte riktigt med om att tyskland leddes av "inkompetenta" människor. De tyska generalerna var av mycket högre kvalité än de övriga ländernas och mycket av Tysklands framgång berodde helt på denna krigsmaskins otroliga effektivitet. Även om många vill påstå att Hitler var fullständigt inkompetent som krigstaktiker så är detta endast fallet i slutet av kriget.

'39-42~ så var han inte sämre än många andra.

Ja, i början av kriget var Hitler mycket kompetent. Men de som gjorde riktigt bra jobb var ändå Göring och (framför allt) Rommel. I slutet av kriget drabbades Hitler av det så många andra gjort innan och efter honom. Hybris.

Du menar ett trefrontskrig.
En andra front öppnade man redan 1943 i Medelhavet.
Man kunde även bomba Tyskland från baser i Italien
och från 1945 skulle man ha kunnat slå sönder de tyska städerna med atombomber
från Italien, Nordafrika och/eller Island.


Vad klåparen Rommel har med den högsta politiska
och militära ledningen i Tyskland
att göra förstår inte jag.

Det är lite som att tala om FDR, Marshall och MacArthur
eller Stalin, Tjukov och Budjonny i samma mening.

Molotov-Ribbentrop Pakten var undertecknad och en front mot ryssland fanns EJ.
Sedan att du nämner Japans krig mot USA (1943) har väl inget att göra med det som skedde 1940 i dunkirk.

Det går inte att jämföra senare händelser om en tidigare inte hade inträffat.