Den STORA tråden om hjärnans koppling till själen [sammanfogad /mod]

Så länge du kan minnas har du existerat, du vet ingenting annat än att existera för att det finns inget annat än att existera. Nuet är evigt, se det som att istället för att du färdas genom tid och rum så färdas tid och rum genom/förbi dig. Du är statisk, du är evig, du existerar i nuet, verkligheten är en film som rullar förbi.

Jag håller med dig om att vår hjärna formar vår perception på alla möjliga sätt, men jag anser att själva grejen med att ha ett medvetande (förmåga till perception) överhuvudtaget inte har något med hjärnan att göra. Det är ett antagande jag och många fler väljer att göra precis som många andra väljer att anta att medvetandet försvinner trots att ingen har en aning om vad som händer med någon annans medvetande när dom dör t.ex. Jag ser liksom ingen anledning till varför mitt medvetande skulle försvinna.

Då existerar alltså inte mitt inlägg? Elektriska impulser i ett RAM-minne utgör detta inlägg, men du menar att det inte existerar eftersom elektriska impulser inte kan skapa någonting förutom just elektromagnetiska fält. Alltså borde du inte kunna läsa det jag skriver, eller hur? Det är ju bara ett elektromagnetiskt fält.

Så om du intar en psykoaktiv drog så är du i grund och botten fullt nykter, men "tänker" i helt skeva banor. Dvs ens "jag" är opåverkat men ens hjärna gör diverse misstag? Har du någonsin använt droger? Är en schizofren person helt medveten och inte ett dugg sjuk - det är bara hans objekt som spelar honom ett spratt?



Nu kanske det medvetna räknas ihop med andra av hjärnans funktioner, t.ex. känslor, korttidsminne, inlärningsförmåga, automatiska muskelsammandragningar (hjärta) etc. Dock tänkte jag att man bör separera själva "medvetandet" från dessa simplare funktioner.

Inte så långsökt tanke som man kan tro. Wired hade en artikel om detta för snart 8 år sedan. Enligt insatta är det inte fråga om det kommer att testas utan snarare när. Du hittar här lite av de frågeställningar du undrar över.
http://www.wired.com/wired/archive/8.01/transplants.html

såvitt jag förstår menar doå att själen stannar i kroppen och använder den nya hjärnan som kontrollpanel?

En intressant fråga som antagligen bara han kan förklara:
Vad måste transplanteras för att själen ska följa med?
Det är tydligen inte hjärnan, så vilket organ är det?

Men "Död o återfödd" menar alltså att om man förflyttar hjärnan till en annan person så skulle personligheten inte förflyttas?

Personligheten beror dels på genetik och dels på ens upplevelser. Korttidsminne, logisk förmåga, social kompetens, alla minnen, alla känslor, allt du någonsin lärt dig sitter i hjärnan. Kombinationen av alla hjärnans funktioner är du. Hjärnan är dina upplevelser, dina minnen, ditt språk, ditt sätt att agera.

Om hjärnan inte skulle ha dessa funktioner (vilket den beviserligen har), vad skulle isåfall vara hjärnans uppgift?

Om jag transplanterar min hjärna till din kropp så kommer din kropp och min personlighet bli ett. Jag kommer ha kvar samma minnen som jag har idag, men kommer styra din kropp istället för min. Svårare än så är det inte.

Eller menar du att om jag skulle få någon annans hjärna så skulle jag fortfarande ha kvar alla upplevelser, minnen, förmågor och känslor jag hade innan hjärntransplantationen? Var lagras isåfall dessa minnen etc?

Du får börja tänka logiskt.

DoÅ: Vad är det enligt dig som får själen att stanna kvar i kroppen?

Om medvetandet/själen inte är ett resultat av processer i vår hjärna (eller någon annan stanns i kroppen), varför "väljer" då själen att stanna i kroppen medans man lever för att sedan lämna kroppen när man dör (=alla organ, däribland hjärnan, slutar fungera)?

Jo jag läst en ganska så gammal artikel i Illustrerad Vetenskap om att lite av ens personlighet sätter sig på hjärtat.

Mm, och själen sitter bakom ögat.
http://www.illvet.se/Crosslink.jsp?d=184&a=1218&id=9389

Nja....Deng Xiapong skulle ha vaknat i en ny kropp och ångrar nog att han tog den där sista groggen på den där skumma krogen...
Samtidigt så skulle han nog glädjas åt att ha fått en normalstor penis.

Som sagt Deng Xiapong skulle nog vilja åka hem till sin fästmö, ja.

"din" käresta och barnen skulle aldrig varit där, då läkaren sedan länge förklarat dig hjärndöd och frågat om "du" fyllt i något donationskort. Vilket i det här fallet "du " tydligen gjort.

Ja, visst är det en rolig tanke att bolla med...framförallt för Deng Xiapong.

Den dimmigaste liknelsen hitills. som kan göras på precis vadsomhelst:
Om en bilanvändare byter bil...
Om en kaffedrickare börjar dricka the...

Såg ett program om en ballerina som transplaterat ett inre organ (minns inte vilket) från en ung kille som kört ihjäl sig på mc. Efter operationen började hon äta hamburgare, pommes frittes och dricka öl. Detta hade hon aldrig tyckt om tidigare. Hon hävdade att de nya vanorna kom från den döde mcföraren som hon även sett i sina drömmar.

Nej då, läs lite neuropsykologi så förstår du att det inte är så sjukt.

Det är bara det att Mankan har en skottsäker förklaringsmodell. Du kan lista hur mågna fall som helst där folk har ramlat och slait i huvet så hårt att man var tvungen att ta bort flera dessiliter pannlob för att det var så skadat av sågspån, grus och kaustiksoda och som ledde till radikala och grava personlighetsförändringar. Mankan skulle bortförklara det med att mottagaren mellan den finfysiska och grovfysiska kroppen är skadad. Det finns andra förklaringar. Läkarna kan ha talat om grabben under operationen, vilket hon uppfattade omedvetet. En transplantation är alltid ett stort trauma. Hon kan ha intresserat sig för den maten för att distansera sig från sig själv. Hon kan även haft överlevarens skuldkänslor, fått reda på uppgifter om donatorn och intresserat sig för den maten för att handskas med sina skuldkänslor, donatorn lever vidare på något sätt typ.

Det är ju inte så att öl, pommes frittes och öl är svårt att få tag på. Hade någon transplantationspatient plötsligt börjat intressera sig för extremt svåröverkomlig och svårtillagad mat så hade det varit intressantare.