Jag kan bemöta Harris gnälliga snack:
https://www.youtube.com/watch?v=vSdGr4K4qLg
"Gud låter folk lida"...
Men Gud skapar ju livet.
Ska vi kräva att alla barn ska leva i 80+ år och leva lyckliga och friska hela tiden?
Hur mycket "lycka" skulle denna sorts ateist kräva för att acceptera Gud?
99/100 barn ska bli pensionärer?
*Inga* barn ska få cancer?
Eller kanske *Ingen* ska få cancer?
Alla ska bli 80+ år? Varför inte 180+ år?
Ingen ska nånsin lida smärta, fysiskt eller psykiskt?
Osv.
Om detta nu faktiskt skulle inträffa, skulle denna slags ateist acceptera Gud då?
Eller skulle personen säga: "nej, för förr i tiden dog barn unga".
Om ens Gud är "en entitet som ser till att alla är lyckliga hela tiden" så förstår jag att man vänder ryggen åt religion.
Jag tycker vi borde hylla livet istället för att fokusera på döden.
Den som levt 5 dagar har åtminstone levt längre än den som aldrig föddes.
Vi klandrar inte Gud för dem som inte fötts. Varför ska vi klandra Gud för de som dött unga?
Människan är en maskin. Den är fantastisk men kroppen kan dö.
Att göra sitt huvudsakliga ateismargument "föräldrars smärta om deras barn dör" är ett själviskt argument.
Livet i sig är ett bevis på Gud.
Och den som lever kan själv välja att öppna sig för Gud, så länge han lever.