Den bizarra kvinnokulten av "Överlevare" som påstår sig minnas incest

Det finns en konstig företeelse, och det är en sektartad samling kvinnor som på olika diskussionsforum på nätet påstår sig vara "överlevare". Det handlar alltså om kvinnor som peppar varandra att "minnas saker man egentligen inte minns". Det går ut på att kvinnor som har ångest i vuxen ålder har det pga att de i barndomen (utan att de vet om det!) utsatts för sexuella övergrepp av föräldrar eller släktingar, men att de (enligt vad "överlevarna" påstår) förpassat minnena till det undermedvetna. Men så har man ångest en dag när man är 40 år, och så börjar man skriva på överlevarforum - och en massa kvinnor "stödjer" en att minnas vad som "egentligen" hände - och så TVINGAS liksom ett minne fram.

Ofta är dessa minnen bizarra och överdrivna: Man har utnyttjats av farsan, han har sålt en som hora när man var 7, hela bygderna tycktes krulla av villiga arbetskamrater som hjälpt ens pappa att agera barnknullare. Ibland blir man inlåst i källare och utsatt för "rituella" övergrepp..

Den här sjuka "överlevar"-kulten som går ut på att pressa fram fantasiminnen hos kvinnor, har blivit riktigt mainstream. Böcker i stil med "Pojken som kallades det" eller incestskildringar som "Alexandras rum" trycks i masspocket. Tori Haydn med sina böcker "spökflickan" "traspojken".

Det är som om en viss grupp kvinnor verkligen gottar sig i emonjutningen i att förfasa sig över andras fantasiövergrepp!

Tänk på falled med ULF, som satt i fängelse pga hans dotters fantasifulla incestanklagelser. Dessa fantasier var i typisk "överlevar"-stil. Hon hade sålts till okända män, hade varit med om ritualer, åkt till incestporriga källarklubbar i skånska smästäder.. Allt liknar fantasierna i barnövergreppsgenren. Typ "Pojken som kallades det". Hennes berättelser liknade partier ur dessa böcker..

Men hur kan man tro på dessa berättelser egentligen?

Här är ett exempel från sidan
http://www.geocities.com/medusas_skratt/overgrepp.html

Här börjar alltså "överleverskan" sin skumma berättelse. Hon blev knullad av morfar som fyraåring, skriver hon:


Usch. Men inte nog med det!.. För efter morfar kommer pappa och skall knulla också! Tydligen är såväl pappa som morfar pedofiler!!!


Ok. Sedan skiljer sig föräldrarna och morsan skaffar en ny partner.
Och vad som händer? Jo..bad luck.. gissa vem som är sadistisk-pedofil-som våldsknullar-barn-i-stjärten?!!!


Tydligen var detta lilla svenska samhälle fullproppat med pedofiler. För nu visar sig inte bara styvfarsan vara pedofil. Utan även svågern. Och hans arbetskamrater!


...jag menar, herregud. Det är väl knappast så vanligt med att folk är pedofiler? Här är alltså pappa, morfar, styvfar, svåger OCH svärfaderns arbetskamrater ALLA pedofiler som knullar och våldstorterar ett barn mellan 4-7 år gammal.

Vilka är det som tror på sånt här? Varför säger ingen åt dessa kvinnor att det är destruktivt att sprida sina sjuka fantasier och luckra upp verkligheten för andra svaga kvinnor?

några länkar:

http://www.andrumforum.se/index.html
http://www.rsci.nu/
http://www.ladydiamondstears.se/survivor.htm
http://web.telia.com/~u61203694/

Vet inte vad jag säga. Visst finns det pedofiler och jag hatar dom men att man ska ha denna jävla otur att i stort alla släktingar och vänner är peddos är nog kraftigt osannolikt.

kan man för övrigt förtränga sånt här så innehelvete så man inte kommer ihåg det förren man blir 40 år? Jag har minnen av en massa konstiga saker (dock inga övergrepp) när våran bil brann upp, när min katt dog, när jag blev hundbiten osv. Mina föräldrar har aldrig berättat om nåt som jag inte kommer ihåg. Skulle väl säga att man många gånger har haft problem med at bli av med hemska minnen. Vem har inte vaknat bakfull och plötsligt kommit på vad man gjorde igår. Men inte fan går det 30 år mellan.

Bra trådstart. Jag tycker att det är intressant att de kallar sig överlevare (kände inte till detta innan). Det finns ju en annan grupp av människor som också fantiserar ihop de mest tokiga historier och kallar sig "överlevare". Paralleller?

BEDA tjejfrid ger goda råd. "Har det verkligen hänt eller hittar jag på?":
Räknas det som ett sexuellt övergrepp/en sexuell kränkning även om ingen rörde vid mig?
Alltså: Om du mår dåligt, har ett svagt minne av att någon tittade på dig på ett "sexuellt sätt" när du var tre år. -Lita på dina "minnen"! -Din farfar var pedofil! -Hela din familj var medansvariga!

Snacka om att förstöra människors liv. Med tanke på allvaret för de som verkligen utsätts för detta är det rent ondskefullt av dessa jävla feministiska satanistorganisationer att försöka inpränta "sexuella övergrepp" i varje kvinnas själ. Jag anser att dessa organisationer är en ren samhällsfara. Först och främst för kvinnorna som blir tvingade till ett liv som sexuellt utnyttjade (Hade man verkligen velat hjälpa dessa kvinnor som mår dåligt och inte minns skulle man väl försöka förklara att inget har hänt?). För det andra för alla dessa morbröder och styvfarsor som blir dömda, både av samhället och lagen, till sjuka straff som förstör deras liv. Dessa "kvinnojourer" vill slå två flugor i en smäll.

Fyfan, den första länken du refererar till ser ju ut som en risig sexnovell som riktar sig till pedofiler.

Sen är hela det där fenomenet vidrigt. Har faktiskt aldrig stött på det innan, men jag blir inte förvånad. Människor är idioter...

Jadu, Påminner mig om det där om änglabarn en aning. Kanske dags för FB's beryktade forum raid grupp att ta tag i det här. Jävla sörja är vad det är.

Um, okej?

Känns helt klart som om dessa 'överleverskor' romantiserar lidandet dessvärre - faktumet att hon började med att ta upp Kafka var bara början. Det tråkiga är att riktiga övergrepp faller till sidan tack vare detta sjuka fenomen; det verkar även bli vanligare att hämndlystna mödrar hävdar pedofili.

Dessvärre är det nog vanligare än man tror detta, man skulle kunna kategorisera det som en sorts känsloporrig/sexvålds/emo-kultur bland vuxna kvinnor, samma kategori brunrynkiga kvinns som intresserar sig för medium spådamer och indianer

Det här med att hjärnan "tränger bort" obehagliga minnen måste vara psykologins (eller psykoanalysens?) största feltänk. Tvärtom borde väl hjärnan reagerar på ett diametralt motsatt sätt och göra allt för att sådana minnen bevaras?

Jan Guillou har tidigare kritiserat hanteringen av pedofilsoffer och hur minnen kan tvingas fram på diverse sätt och sedan förstöra människors liv. Jag kommer ihåg att jag läste om detta i en av hans kolumner en gång för ett år sedan eller så. Dock har jag inga länkar, jag är heller inget fan av Guillou.

Jag måste säga att det här är en bra trådstart, flera av dessa kvinnor visar upp ett sjukligt beteénde och förstår nog inte riktigt vad dom håller på med. Ny folksjukdom kanske? Vi är alla pedofiler i Sverige.

Det var väl väldigt populärt med 'förträngda' minnen inom psykologin i slutet av 80-talet/under 90-talet? Vilket även var perioden då många av dessa överleverskor verkar ha fått terapi...

Känns ungefär som det är samma personer som har blivit "bortrövade av utomjordingar". Det känns som det nästan uteslutande är kvinnor som utsätts för sånt här, vad beror det på egentligen?