Vetenskapliga Problem med Lycka.

Lustig fråga, vetenskapen behandlar det konkreta i världen och förklarar det. Lycka är abstrakt och således utanför vetenskapen. Lyckan tillhör istället metavetenskapen, filosofi.

Hur i hela fridens får du lycka till att vara "abstrakt"? Det finns massvis med vetenskapliga undersökningar i området och substasnser som ger liknande effekter.

Vi kan se ett samband mellan en kemisk process i hjärnan och lycka. Men känslan som vi känner den, är en annan sak. Vi känner inte att nu kommer det allt lite signalsubstanser där uppe och blir lyckliga. Vi känner bara lyckan helt enkelt. Två olika saker som visserligen har ett samband men som inte är samma sak.

Vad betyder då sambanden mellan serotoninnivåerna och lycka?

OT: Ska serotoninnivån vara hög eller låg för att man ska vara lycklig? Och vad har dopamin med lycka att göra?

Lycka är ett långtvarigt, positivt sinnestillstånd. Det är definitionen på lycka. Resultaten av lycka är: färre stresshormoner, avslappning och känslan att man har allt man behöver.

Jag är ganska säker på att det sker större aktivering av "var glad"-ämnen i hjärnan om man jämför en lycklig människa med en "neutral". Så den lycklige är även kemiskt lite gladare än "olyckliga" människor.

Och nej, det har inget med själen att göra. Det är resultatet av att hjärnan anser sig ha allt du behöver. Om det inte finns någonting som oroar och allt är positivt så kan hjärnan slappna av och bara njuta - känna sig lycklig.

Inte enligt njutningsfilosofi såsom hedonism (det understrukna).

Lycka är euforia, och faller enligt min mening under kategorin förälskelse/mystiska tabletter... därför bör den till vardags undvikas eftersom att du blir irrationell, och på det hela taget rätt dum.

Tillfredställelse å andra sidan, där har vi något att eftersträva.

Om vi utgår ifrån att jag har rätt (jag brukar för det mesta ta mig friheten att göra så) är lycka inget mer än kemiska substanser i hjärnan, och du borde erbjuda din filosofiproffessor en gratis lobotomi som straff för din menlösa uppgift.

Så du tycker forskning kring muskelkontroll ska lämnas över till filosofer? För inte känner vi när vi skickar ut neurotransmittorer som leder till kontraktion i muskelcellerna.

Det finns många problem med ämnet lycka. Det rent vetenskapliga problemet med lycka, torde vara att "lyckobegreppet" är svårdefinierat. Utifrån en naturvetenskaplig utgångspunkt kan man nå en ganska god enighet om vad "lycka" är. Man beskriver de tillstånd i hjärnan som förekommer hos en individ som rapporterar sig vara "lycklig". Enkelt.

Men humanvetenskapen, som ju befattar sig med lycka så som den faktiskt upplevs, har betydligt större problem (vilket inte behöver innebära att humanvetenskapen skulle vara "underlägsen" naturvetenskapen, utan snarare har större svängrum för att problematisera). Lycka är till exempel kulturellt betingat. Är det "fint" att vara lycklig? Då är det oftare så att folk rapporterar sig vara lyckliga i undersökningarna.

Säg att en individ anser sig vara "lycklig". En undersökning av hans hjärna ger dock inte vid lag att han skulle må så himla bra. Han kanske har problem med serotonin-nivåerna till exempel. Kan vi då säga till honom, "nej du är i själva verket olycklig, men du vet bara inte om det själv"? Ett sådant resonemang ter sig ju absurt, speciellt för den undersökte.

Det här är min första tanke kring ämnet lycka i ett vetenskapsproblematiskt perspektiv. Hoppas det hjälper till på något sätt.