Antisvenska känslor?

I yngre år var jag övertygad så kallad "nationell". Men så småningom kastade jag in handuken. Livet som nationalist var ganska tufft. Mycket våld. Problem i skolan med lärare som helt ogenerat gav en lägre betyg en du förtjänade. Man kommer i kontakt med polisen och hammnar i brottsregistret, svårigheter i arbetslivet osv.

Jag var förvisso beredd att ta skiten då jag var övertygad om att jag kämpade för mitt land och mitt folk. Men till slut fick jag nog. Orsakerna var många men framförallt ledsnade jag på Sverige och svenskarna. Jag insåg att jag höll på att spola ner mitt liv på toaletten men till vilken nytta? Sverige kommer aldrig att vakna!

Svensken är till 95 procent en vek jävla fegis. Man klagar och klagar men går likt förbannad och röstar på sossarna gång på gång. Man skulle aldrig drömma om att offra något för någon annan. Hur ofta ser man vedergällning när någon främling rånat en son eller våldtagit en dotter? Politikerna är landförrädare, visst men vem sätter dom där? Media är en förljugen propagandamaskin, förvisso men vem konsumerar och går på lögnerna?

Så nu är devisen "looking out for number one" precis som alla andra. Jag är bitter och hatisk men försöker jobba på så gott det går för att en dag lämna detta råttbo.

Jag har märkt att jag blivit allt mer antisvensk? Jag vill att det skall gå åt helvete. Jag jublar åt politikerskandaler och när det blir upplopp i ghettot. Jag myser ner sverige sjunker som en sten på diverse listor som till ex. välfärd och utbildning.Jag håller inte ens på sverige idrottssamanhang.

Så är det någon som känner igen sig? Är det någon som är aktiv idag som brottas med likartad problematik? Hur kan man motivera sig till kamp för ett folk som inte vill bli räddat?

tja.. nog känner man delvis igen sig. Ett nationellt engagemang ger ju inte precis några omedelbara belöningar från omgivningen. Hatar också framförallt våra politiker och vår svenska media som skapat situationen vi har idag. Men jag hatar naturligtvis inte Sverige.

Däremot gläds jag också över alla yttringar det mångkulturella samhället tar sig som kan visa på vilket helvete det är/kommer att bli. Ju mer desto bättre. Har länge hoppats på några stora terrordåd i stockholm med 100-tals dödsoffer. Hellre nu medan vi är i majoritet än om 50 år.

Håller med dig till 100%. Ingen idé att kämpa för några som inte vill bli räddade. Det enda som gäller nu för var man är att se om sitt eget hus och försöka göra det så bra för sina nära och kära som möjligt och sen skita i alla andra.

Det kan man inte. Take a fucking hint liksom.

Du betraktar det som att det svenska folket måste räddas. Det "svenska folket" vill inte bli "räddat" från mångkulturet - det svenska folket har skapat mångkulturen och är för mångkultur.

Nej, inte innerst inne, alla svenskar är smygrasister, men det är i de flesta fall inget man visar öppet.

Att ha fördomar och vara rasist har ingenting med att vilja bevara sitt folk att göra. Alla människor är sygrasister.

deMaru har rätt. De flesta svenskar är mot mångkulturen. Det är dock inte så många som vågar visa detta utanför hemmet. På valdagen prioriterar de andra saker än invandringen, och röstar på något av riksdagspartierna. Det är den uppfattningen jag har fått i alla fall.

Ge aldrig upp, aldrig någonsin.

Att låtsas att svenskar är förträfflig på alla vis är ju bara tramsigt. Vi kan alla se att svenskar har allvarliga "mentala brister" som det är idag.

Jag känner igen det där, fast har inte haft några större problem och inget våld har förekommit pga det. Sen är jag inte öppen alls med det för de flesta, känner ofta av situationen innan.

Man blir säkert registrerad och kommer fortsätta bli det om man visar åsikterna. Själv är jag för homogenitet för min egen skull först och främst, då jag personligen har det bättre då. Att rädda folket blir som en biprodukt, kan tycka att de som blandar sig inte är värda annat än att få barn som aldrig kommer vara assimilerbara och tvingas ingå i andra grupper.

De enda som kommer fortsätta att tillhöra samma folk blir då de som vill det och kämpar för det. Men det är för några, och alla vet hur vita minoriteter behandlas - alla är emot dem.

De flesta skulle nog aldrig tänka sig att få barn med en svart eller thailändare och det visar sig väl att vita väldigt sakta och i liten utsträckning faktiskt ingår i sådana relationer i t.ex USA. Mexikaner verkar mer lättsmälta för gemena man, och den blandningen verkar vara i fokus i media idag.

Svenskarna som folk kommer aldrig överleva om de har det bra, det är sant. De kommer sakta men säkert bytas ut av andra folk, skaffa mindre barn och när de väl fattat vad som händer kommer det inte finnas nån utväg.

Så hopplösheten är stor. Vad kan man göra när ingen lyssnar utan bara bryr sig om att ha den senaste iPod-video?

Ni nationalister har råg i ryggen, det måste man ge er.

Angående tråden istället:

Om Sverige har blivit inget annat än ett äcklande samhälle med svaga människor och invandrare du hatar, kan du inte vända ryggen åt landet som förrått dig och leva för dig själv istället? Vad är meningen med att offra din energi och tid ur ditt liv för ett land som med största sannolikhet aldrig kommer att ge dig något tillbaka?

Svenskarna är, till viss del, en hög trygghetsbesatta, obildade fegisar.

Ni lever för folket för att det besitter de ideal ni håller som högst, men om folket bevisligen förkastar era ideal, vad finns då kvar som gör att man bör tjäna folket?