2007-11-25, 22:43
#1
Ålder: 24
Längd: 184
Tidigare erfarenheter: Inga, förrutom sprit och tobak.
Det var en dag för några månader sen. Jag åkte in till sjukhuset för att göra en mindre operation, en sk. korrigering från en tidigare, större, operation. Får min säng och ligger där och försöker koppla av, vilket inte är det lättaste. Jag har bett om att få lugnande innan, vilket jag får i form av en liten tablett. 15 minuter går och jag rullas ner mot operation. Det lugnande känns ytterst lite. Hoppar över till operationsbordet, och får en varm filt över mig, vilket gör att jag känner mig lite lugnare. Väl inne i operationsrummet sätts nål i handryggen och jag biter mig själv i tungan för att undvika att skrika. Ett av de känsligaste områderna på min kropp är just handryggen, och där sätter de in en 5 cm lång nål.
Med nålen inne börjar sköterskorna diskuttera. Narkosläkaren är inte där, så de bestämmer sig för att skjuta i mig allt utom sömnmedlet.
Första sprutan, ett medel mot illamående. Det isar lite i handen.
Jag mår som förrut.
Andra sprutan, sköterskan säger att det är smärtstillande. En annan i rummet (troligen läkarstudent) frågar vad det är för ämne. Fentanyl, svarar hon snabbt. Jag blir nu lite uppstissad, har hört hur jäkla starkt detta ämne är och trodde inte det användes under mindre operationer.
Sköterskan trycker in pumpen i nålen som sitter i handen, det isar till lite igen. Det går en sekund, sen känns det som om hela handen brinner! Värmen sprider sig snabbt uppför armen, upp i huvudet, ner i kroppen och benen. Det känns som om jag lyfts upp från bordet, sen sänks jag snabbt ner igen, landar i ett mjukt täcke samtidigt som jag öppnar ögonen. En enorm lättnad känns. Jag är helt obekymrad av läget och rör långsamt ögonen och tittar ut över människorna kring mig. Snackar med dem närmast, hur jag mår; som en fylla men ändå inte.
En maskin börjar pipa. Jag bryr mig inte men det gör folket kring mig. Jag får en mask över ansiktet för att andas. Sköterskan förklarar för läkarstudenten att jag inte andas tillräckligt; jag har helt enkelt inte brytt mig om att göra det. Andas in djupt ett par gånger, och somnar, men blir väckt igen. Ligger i detta tillstånd i ca. 1 minut till innan narkosläkaren kommer med en stor spruta. Hinner sluddra lite innan jag slocknar av sömnmedlet.
Vaknar upp på uppvaket, får en spruta till för att motverka illamående, vilket faktiskt funkar. Åker hem efter några timmar.
Dagen efter tar jag bilen för att göra ett ärende, men vänder efter några hundra meter. Fentanylet sitter fortfarande i, jag känner att jag inte riktigt har kontroll.
Betyg: 4 av 5. Tusan så det slog, snacka om nedklubbad. Verkar lite farligt dock.
Längd: 184
Tidigare erfarenheter: Inga, förrutom sprit och tobak.
Det var en dag för några månader sen. Jag åkte in till sjukhuset för att göra en mindre operation, en sk. korrigering från en tidigare, större, operation. Får min säng och ligger där och försöker koppla av, vilket inte är det lättaste. Jag har bett om att få lugnande innan, vilket jag får i form av en liten tablett. 15 minuter går och jag rullas ner mot operation. Det lugnande känns ytterst lite. Hoppar över till operationsbordet, och får en varm filt över mig, vilket gör att jag känner mig lite lugnare. Väl inne i operationsrummet sätts nål i handryggen och jag biter mig själv i tungan för att undvika att skrika. Ett av de känsligaste områderna på min kropp är just handryggen, och där sätter de in en 5 cm lång nål.

Med nålen inne börjar sköterskorna diskuttera. Narkosläkaren är inte där, så de bestämmer sig för att skjuta i mig allt utom sömnmedlet.
Första sprutan, ett medel mot illamående. Det isar lite i handen.
Jag mår som förrut.
Andra sprutan, sköterskan säger att det är smärtstillande. En annan i rummet (troligen läkarstudent) frågar vad det är för ämne. Fentanyl, svarar hon snabbt. Jag blir nu lite uppstissad, har hört hur jäkla starkt detta ämne är och trodde inte det användes under mindre operationer.
Sköterskan trycker in pumpen i nålen som sitter i handen, det isar till lite igen. Det går en sekund, sen känns det som om hela handen brinner! Värmen sprider sig snabbt uppför armen, upp i huvudet, ner i kroppen och benen. Det känns som om jag lyfts upp från bordet, sen sänks jag snabbt ner igen, landar i ett mjukt täcke samtidigt som jag öppnar ögonen. En enorm lättnad känns. Jag är helt obekymrad av läget och rör långsamt ögonen och tittar ut över människorna kring mig. Snackar med dem närmast, hur jag mår; som en fylla men ändå inte.

En maskin börjar pipa. Jag bryr mig inte men det gör folket kring mig. Jag får en mask över ansiktet för att andas. Sköterskan förklarar för läkarstudenten att jag inte andas tillräckligt; jag har helt enkelt inte brytt mig om att göra det. Andas in djupt ett par gånger, och somnar, men blir väckt igen. Ligger i detta tillstånd i ca. 1 minut till innan narkosläkaren kommer med en stor spruta. Hinner sluddra lite innan jag slocknar av sömnmedlet.
Vaknar upp på uppvaket, får en spruta till för att motverka illamående, vilket faktiskt funkar. Åker hem efter några timmar.
Dagen efter tar jag bilen för att göra ett ärende, men vänder efter några hundra meter. Fentanylet sitter fortfarande i, jag känner att jag inte riktigt har kontroll.
Betyg: 4 av 5. Tusan så det slog, snacka om nedklubbad. Verkar lite farligt dock.