Varför är parmiddagar så hemskt??

Parmiddag är väl inte så hemskt i sig.. Men det är så klassiskt och klyshigt att det är äckligt åt det.
Sen signalerar det "fy fan vad vi har blivit tråkiga".

Men annars är det rätt trevligt.

Jag tycker parmiddagar verkar jättepraktiskt, men jag vill absolut inte göra det mina kompisar och respektive, de träffar jag hellre på våra herrmiddagar. Jag tycker det skulle vara kul att träffa min tjejs kompisar med respektive. Tjata lite, äta gott och blir det för stelt kan man dra fram nåt tvspel, som Buzz t ex. Det bästa med det är att om det är trist, så behöver man inte träffa dom igen. Win win, i mina ögon.

Måste man annonsera vilken status människorna som är bjudna/bjuder till middag har? Varför säger man parmiddag? Säger man singelmiddag också?

Jag har själv inte varit på speciallt många parmiddagar, kan faktiskt inte minnas en enda. Men är det inte under dessa middagar det ofta ska pratas om gardiner, tapeter, nya huset, gravida hustrun, senaste inköpta vasen, nyinhandlade mattan till vardagsrummet etc?

Jag är förövrigt väldigt opartisk i den här frågan eftersom jag inte varit på någon parmiddag själv.

Just parmiddagar är jävligt tragiskt, det handlar om ett jävla samlande av vuxenpoäng. Men sen att gå ut och käka middag ihop med sin tjej, hennes polare och polarens skumma pojkvän, kan vara trevligt. Det handlar mest om vad man kallar det :P

Äh, har man flickvän och går ut på en parmiddag kan det faktiskt vara riktigt trevligt.
Känner man dessutom killen, eller finner varandra snabbt är det en riktigt bra idé.

för att det är kvinnans vänner? Jag skulle nog aldrig föreslå en parmiddag men jag skulle inte säga nej om det kom upp.

Men varför i hela fridens namn måste man vara jämna par? Varför är inte singelkompisen välkommen om inte han/hon fixar en respektive? Är "jämna par" en av anledningarna för att man träffas? Då umgås man av fel anledning, tycker jag.
Jävla påhitt måste jag säga!
_________________________________
http://metrobloggen.se/oppositeyou/

Finns inte många par jag står ut att äta middag med. Förutom mitt eget par då, kan bero på att halva det paret tycker jag bra om då det är en sympatisk, rolig och inteligent kille.

Jag blir helt stum annars vid middagar. Kbt kanske kan hjälpa?

Så länge det inte är en trevlighets dans o teater över hela middagen är det något jag uppskattar väldigt mycket, dvs är det med ett par man känt länge/träffar ofta och har kul med är det ju hur nice som helst. Käka god mat o skratta men sitta och diskutera vad tjejens polares kille jobbar med, under en middag kräks jag över. Finns mycket bättre sätt att lära känna folk på.

Beror på det andra paret och vad som menas med parmiddag.

Egentligen så torde en parmiddag vara bra träning för den sociala kompetensutvecklingen och jag skulle nog förespråka att man umgås sådär lite på tu man hand för att öva upp sin förmåga till att bli en av dem som behärskar det sociala spelet rätt bra.

Men jag har full förståelse för dem som lider av det påklistrade faktum att nu är det middag. Nu ska samtalen hållas igång och du ska även dra på munnen och landa i rätt sinnesstämning. Endera blir du middagens höjdpunkt eller så blir du den tråkige och tyste gästen som inuti känner att de helst vill att han/hon ska gå. Mellantinget kanske inte finns som alternativ? alla är vi olika. Samtidigt så är många människor skygga till att leva ett sådant socialt liv. De kanske har blivit brända förr av någon middagsvärd eller andra människor som påminner om situationen?
Med det menar jag, att såhär ska det givetvis inte se ut om det är en parmiddag med någon som helst finess. Det ska inte vara ett bord fullt av skitprat och andra obskyra ting som förhöjer en redan taskig självkänsla. Utan det ska ju vara just, en middag. Med go mat och med samtal som går ut på idéer eller att utbyta åsikter om saker och ting. Se & Hör kan man köpa i närmsta kiosk. Jag förstår helt enkelt om människor tappar intresset för det där.

Men på rätt sätt, ja då tror jag att det skulle kunna gynna även den störste av ensamvargar.

Män är dessutom inga flockdjur på det viset. De vill leda och de vill visa pondus. Middagar kan bli till maktkamp eller till och med svartsjuka. Män har i regel ganska svårt att umgås med andra män som speglar vissa brister eller som kanske istället speglar pondus och goda egenskaper.

Människan är simpel av naturen...

Om det är en parmiddag med två personer man tycker är rätt tråkiga blir det väldigt ansträngd stämning. Men om man skulle gå på parmiddag och en av ens polare skulle vara med är det hur kul som helst. Så länge tjejerna kommer överens, annars blir det jobbigt.