Dumpad eller utbytt, vad är värst?

Har funderat lite på en sak eftersom att jag nyligen blivit dumpad.
Fanns några orsaker som hon nämnde till att hon tagit det beslutet (efter lite krokodiltårar och vel från hennes sida).
Efteråt så har jag funderat på vad som är värst, jobbigast. Att bli lämnad för att man inte lever upp till den bilden eller kraven som ens partner har eller att bli lämnad för någon annan.
Vid en första tanke låter det som att bli lämnad pga av div orsaker är bättre än för någen annan, men jag är inte säker längre.
Att bara bli lämnad för att typ detta fungerar inte, jag klarar mig bättre utan dig.
Är inte det den ultimata sågningen, hellre ingen (just nu iaf) än dig. Alltså inget är bättre än dig för mig.

Är jag ute och cyklar i mörkret? ;-)

Ifall du blir 'utbytt' så slår väl avundsjukan in. Det kan ju förvärra situationen.

Det beror väl på vad som ingår i utbytet imo. Om det ingår otrohet osv. Så tror jag det är betydligt värre.

Jag tycker definitivt att bli dumpad är bättre, om man nu börjar tänka efter. Jag menar, visst, ofta är väl anledningen till att man blir dumpad som du säger att man inte levt upp till sin partners "bild", men det behöver ju faktiskt inte betyda att han/hon anser att man är värdelös, ofta är det väl så simpelt att man inte passar ihop helt enkelt. Och eftersom de flesta är någorlunda självständiga i dagens läge väljer antagligen en del att hellre lämna ett halvdåligt förhållande, för att de klarar sig bra själva och för att det då finns en chans att man kan få tag i någon som det funkar bättre med.

Att bli utbytt behöver väl inte heller vara som någon katastrof, men nog tycker jag att det känns värre än att bara bli dumpad. Vetskapen om att ens partner har träffat någon ny under tiden man varit tillsammans, odlat vänskapen med denna och kommit fram till att personen är en bättre partner än en själv känns svårare att svälja på något vis.

Jag vill hellre bli dumpad, har väl aldrig riktigt blivit det utan kommit på dem med otrohet (eller misstänkt) och det gör mig galen

Att bli ersatt är värst i mina ögon. Där kommer revirtänkandet in i bilden. Någon inkräktar på det allra heligaste i ditt revir. Man tänker inte så men det är så det funkar. Det kan sluta med svartsjukedraman och vad som helst. Vanliga lugna människor kan bli förvandlade till svartsjuka monster. Det är så otroligt mycket känslor som kommer fram.

Att bli dumpad innebär att man inte levt upp till det som ens ex kräver av en partner. Eftersom man från allra första början blivit tillsammans innebär det förmodligen att man slöat till med någonting och därmed inte blivit lika intressant. Det innebär att om man rannsakar sig själv så kommer man fram till en massa saker som man hade kunnat göra så otroligt mycket bättre. Och det är det som är bra, för då är man medveten om det och strävar efter att förbättra sina kvaliteter på de områden man brustit på. I slutändan blir det bara bra förden som blivit dumpad om man verkligen ser till att komma på orsakerna till dumpningen så man kan åtgärda bristerna.

Men nu går tankegångarna, hur kunde jag gjort nåt annorlunda, gjorde jag fel där vid det tillfället osv. En massa frågor och funderingar.
Utbytt och allt är ganska så klart och tydligt. Sen kan man kanalisera sin illska på den nya, nu blir det liksom ingenting av funderingarna.

Tycker att bli utbytt är värst, då finns det helt enkelt en person som är bättre i hennes ögon.

Att det tar slut kan ha så många olika anledningar.

Utbytt och få veta att dom hållit på ett tag innan dumpningen är nog värst.
Den svider.... jag vet :P

Ja det är liksom det sämsta av båda världarna.

Hoppas du lagt det (långt) bakom dig iaf.

Mitt tanke sätt att nu är "ingen" bättre än mig då?
Är inte det att alla är bättre, lite långsökt tänkt?

Mitt tanke sätt att "inget" är bättre än dig, håller inte det?
Inget= alla långsökt kanske.