Någon här som har erfarenhet av NEGS?

Lycka till! Ingen psykoformaka kommer då bita på dessa fenomen, de konserverar bara problemen, men du vill förstås sitta där på ett gruppboende i din då plågade ensamhet, och de negativa entiteterna kan i resten av ditt liv obegränsat mumsa på din aura och ditt psyke.

Skönt att höra att du mår bättre!
Fokusera på det positiva i måendet.

Det echelonx åsyftar är väl lägre demoner.
Det sägs att demoner styrs av en demon king (som motsvarar en ärkeängel), och under denne finns dukes, princes osv. liksom demonhärar.

Vidare sägs också att det finns lägre demoner som får göra "the dirty work" med hot om straff och plågor om de inte lyder.
Personer som är besatta sägs ofta vara besatta av just dessa som skickats ut för att förstöra en grupp, en familj, osv. Gärna en kristen sådan.

När exorcisten upprättar dialog med dessa talar de om att "vara isolerade i mörkret i evighet" och att " det högre ljuset skadar".

Som Steve säger, kan många symptom efter borttagning sitta ett bra tag innan det blir bra.

Jag håller med om psykofarmaka. Jag har mest haft problem med skiten, aldrig riktigt mått bra trots ändrade preparat och doser. Jag blir mest känslodöd av skiten och den rena livsglädjen försvinner. Sen kommer alla jävla biverkningar. Min lever är ganska svag tack vare den medicinen jag tar nu och psykiatrin skiter i det. Men det är väl så att i vissa fall finns det inget val.

Nej, om psykosen tar över ens liv så att man inte kan fungera normalt då finns det inget val.
Men neuroleptika sliter mycket på de inre organen, förstör tänderna och leder till fetma.
Sedan så brukar ju psykiatrikerna bara öka doserna eller göra mindre justeringar som i praktiken bara dövar symptomen.
Många psykiskt sjuka blir ju som du skriver avtrubbade, det är ofta tragiskt att se.
Ofta suddas personligheten också ut ju längre sjukdomen framskrider.
Alternativet med elbehandling leder ju till minnesförlust och ökad risk för demens, så det finns egentligen få behandlingsalternativ som hjälper denna grupp.
Psykoterapi med viss medicinering vore det bästa.

Om inte psykofarmaka hjälper så hittar vi på lite saker att behandla. Bra tänkt.

Tycker om ditt tidigare citat, fast jag vill ändra på det lite.
"Det spelar ingen roll om det finns änglar, andar och demoner, eftersom världen fungerar som om de inte finns."

Jag har hört flera case-histories med personer som har identiska problem och som ordinerats tung psykoformaka och inte blivit ett dugg hjälpte av det, så det var inte alls taget ur luften.

Det är som att behandla någon som har en sjukdom med en helt annan medicin som bara drogar ned personen. Man behandlar inte Orsaken till varför personen mår dåligt utan man behandlar bara symptomen på bekostnad av personens allmänna hälsa.

Du kan ju läsa på om haldol och andra tunga neuroleptika och läsa om alla biverkningar om du inte är insatt. Man kan likna det vid lobotomi, även om det sker gradvis.

Hur skulle du känna om en nära anhörig drabbades och någon självgod läkare sa "de här pillren kommer göra susen" och så ser du personen bli sämre och sämre.
Men ni skeptiker gör allt för att försvara eran syn på verkligheten t.o.m. på bekostnad av era anhörigas väl och ve. Det är verkligen empatiskt.


Ja, sätt på du dina skygglappar och blunda så hårt du kan för allt i denna värld som inte kan förklaras vetenskapligt så sover du nog gott, iaf ett tag.

Ang att åkalla demoner.

Hittade den här sidan som tar upp två adepter i den yska magiska orden Fraternitas Saturni (som förmodligen har influerat Dragon Rouge) som försökte åkalla en serie demoner:

http://user.cyberlink.ch/~koenig/2008/fs/wolther.htm

Intressant men jag fick grymt dåliga vibbar, en väldigt kall känsla och en enorm ångest när jag tittade på länken så jag stängde ner snabbt . Jag har inte haft ångest på väldigt länge. Aja, jag ville bara ha det sagt.

Natten som gick var jag sömnlös som vanligt och så spänd i kroppen att jag hela tiden fick påminna mig själv om att slappna och landa på madrassen igen. Lät TV:n stå på och slötittade.

Framåt halv fyra i morse började halsen kännas trång, nästan som det fanns en svullnad på utsidan. Ville liksom sträcka ut den för att kunna andas obehindrat. Efter en liten stund blev jag medveten om en kyla som löpte längs sternum, ungefär som om någon strukit på kylbalsam dör. Sen började magvärken igen, kändes som långdragna kramper i området från höfterna upp till strax under naveln. Det fick mig att ömsom frysa, ömsom svettas.

Jag låg i sängen och blundade lite, då plötsligt en bild dök upp på näthinnan. Den visade en otroligt vacker vinterbild av träd med glimmande snö och med en stor fullmåne på himlen. Fast jag inte mådde särskilt bra, så tog hjärtat ett glädjeskutt när jag såg den. Kan inte förklara riktigt, för det kanske låter fånigt, men det var som om något i den stilla bilden lovade mig att allt skulle bli bra.

Trots att jag är trött med alldeles för lite sömn, så har jag känt mig så glad idag. Fortfarande känner jag av att hela kroppen liksom vibrerar och skakar, men det kommer säkert att släppa så småningom.

Händer och fötter pirrar och kittlar ordentligt, och vad jag förstår så är det strömmande energier.

Har fått tre nya email från Steve idag, där han talar om att han tagit bort parasiten och återigen sköljt mig med helande kraft. Han lade ett nytt skydd runt mig och kommer att titta till mig de närmaste dagarna.

Jag har också fått mentala övningar, en form av visioner som jag ska göra själv för att stärka skyddet.

Han nämnde återigen att jag haft dessa demoner och astralparasiten under en mycket lång tid, och den spirande glädjen jag börjat känna nu är en glimt av "den riktiga" jag.
Jag vet att det nog kommer att ta lite tid innan allt läkt ut och blivit bra, men snacka om att jag är nyfiken och himla glad!

Det är en otrolig resa jag gjort på några få dagar, tack vare er här på tråden!

Oj, jag glömde visst en sak...

Har två härliga raggdollkatter, av vilken den ena alltid brukar väcka mig genom att envist slicka mig i pannan och hårfästet...men i morse lade den sig snällt bredvid mig istället. Kanske han märkte att den lille gargoylen var borta och inget fanns att jaga där i huvudet???

Det är ju inte så att allt går att bota tyvärr. Men jag vet såpass mycket, att det gör garanterat ingen skillnad att det sitter en kuf och löjlar sig ett par mil bort.