Tjena , jag undrar om det är någon mer än jag som brukar gå rundor på stan/i industriområden i flera timmar och bara , finnas ungefär , det känns nästan som att det är som en meditation även om jag aldrig har mediterat eller provat det.
Man använder ytterst lite av sin hjärna/tankeförmåga men man tänker ändå på nånting litet , till exempel vad man vill ha och hur det kommer se ut eller nått liknande =)
Nejdå, själv brukar jag promenera runt ute i stadsutkanterna, väldigt avslappnande på något sätt. Har inte tänkt på det som meditation jag heller, men det är det ju banne mig.
Nej inte riktigt. Men jag brukar stå och titta ut ur mitt badrumsfönster och se samma sak som 1000 gånger förr men det ser olika ut varenda gång i flera timmar
Jag brukar också gå långa promenader utan direkt mål, väldigt bra om man behöver fundera på något. Helst går jag ut på natten, ännu mer fridfullt och stilla (om det inte är fredag eller lördag.)
Jag gillar att gå ensam i skogen, gärna på natten. Tyvärr är jag för feg för att göra detta sen jag flyttade till storstan. Längre till skogen och större risk för dårar.
Jag går också långa promenader själv. Det är den nivå av träning jag för tillfället klarar av och så länge jag vandrar i en mörk skog så känner jag mig ganska trygg. Ute bland folk stiger obehaget så det är inte själva promenaden som jag söker utan den totala ensamheten som kan infinna sig när man vandrar själv i mörkret. Utlämnandet till skogen, mörkret och tystnaden ger en känsla av att upphöra existera.
Jag brukade ta en del långa promenader eller cykelturer för några år sedan. Tog alltid vägar eller gick på tider då risken att träffa människor var minst. Helst gick jag på hösten/vintern då midnattssolen under sommaren kamouflerade dåligt.
Nu går jag aldrig men borde kanske börja igen?
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!