Schlachter borsse i Hamburg
Jag och en affarskollega stamde traff i Hamburg, jag flog in fran London, och han ifran Kopenhamn. Det var en stor arlig fest som kallas Eisbein Essen pa gang dar. Varken jag eller kollegan hade lust att sitta i en hall med 2000 fulla manniskor som hade matkrig, sa vi traffades pa en restaurang som jag fatt rekommenderad, kallad Schlachter Borsse.
Nar jag kom in i restaurangen sa var det som att komma in i nagons vardagsrum. Det fanns nagra bord, en liten bar, och en salig rora av manniskor. Men det var nagot speciellt med folket som var dar. Alla verkade sa avlsappnade. Aven fast lokalen var full, sa var ljudnivan ganska dampad. Jag hade fatt hora att hit gick folk som hade ett genuint intresse i kott och vin, inget stalle att posera pa. Jag insag snabbt att slipsen passade battre i fickan, an som en snara runt halsen, sa dit forpassade jag den innan nagon upptackte mig.
Agaren kom fram och halsade valkommen, en stor rodbrusig karl som definitivt sag ut som om han njot av maten lika mycket som hans gaster. En vanskaplig dunk i ryggen, och en nyfiken fraga om hur jag hade hittat dom. Valdigt snabt hade jag en dry martini i handen, inte en favorit drink for mig, men just nu var den faktiskt helt ratt. Ingen tittade at mitt hall, alla hade fullt upp med att njuta av maten.
Nar mitt sallskap kom efter 10-15 minuter, satte vi oss ned och bestallde maten. Vi hade blivit varnade att portionerna var enorma, sa vi hoppade over forratten. Vi bestallde en chateau briand, med bearnaise sas och stekt potatis. Agaren log hemloghetsfullt, och forsvann ut i koket, utan att ens fraga vad vi ville ha att dricka. Snart kommer han tillaks, med ett finurligt leende pa lapparna. "Mit unsere Chateau Briand mussen Sie Barolo trinken", och sa stod det en flaska Barolo fran -95 pa bordet. Efter dekantering kunde vi bada kanna doften av vinet sprida sig i runt bordet. Det vattnades i munnen. Forsta sippen, rulla runt i munnen, dra in lite luft...aaahh...himmelrike...en klunk till, kanna pa sammansattningen..battre och battre. Lapparna fastnade pa tanderna, mycket tanniner, och stora glas dar man far ned nasan ordentligt. Jag bara flinade som en idiot, det har vra verkligen ett bra vin. Sa blev det plotsligt alldeles tyst i restaurangen. Dorren till koket oppnades, och agarens fru kom ut med maten. Da upptacker jag att alla stirrar pa oss. Med van hand skar agaren upp kottet i lagom tjocka skivor, och jag kanner lukten av bra mat nar den ar som bast. Jag tog min forsta tugga, och blev helt tyst. Den bara smalte i munnen! Flinet blev bredare och bredare, och till slut maste jag bara skratta. Da brots tystnaden i rummet, och vara bordsgrannar stamde in i skrattet. Det visade sig att alla var stamgaster, och de var valdigt stolta over maten pa deras kvarterskrog. De hade sett den har reaktionen forut, och tyckte det var lika kul var gang.
Med stekt potatis med sma bitar saltat och rokt flask i, bearnaise sas med lagom mycket dragon, och en frasch gronsallad pa sidan kunde jag inte be om battre middag. Dofterna, smakerna, konsistensen pa kottet, de fantastiska vinet, och det genuina gemytet bidrog till en kanonkvall.
Vi var alldeles for matta for att ata efterratt, till agarens fortret och hans frus fortvivlan, men vi tog en dubbel espresso och var sitt glas Ceur de Lion 1968, en av mina favorit calvadoser.
Sa, om ni nagon gang befinner er i Hamburg, prova denna parla. Men ta med stora planboken, for nar agaren bestammer vinet kan det bli hur dyrt som helst. Speciellt om man dricker tre flaskor utan att kolla priset...
.
