I somras...
..satt jag pa en restaurant i Canary Wharf i London, pa Gaucho Grill narmare bestamt. Den ligger alldeles vid Themsen, och har uteservering. Chefen hade varit lite nazi hela veckan men nu var det fredags lunch, och helgen lag framfor. Vadret var fantastiskt, solen sken, och vattnet glittrade. Den mycket vackra servitrisen hade just tagit bort mitt tomma pilsnerglas, och ersatt den med en ny, kall, med alldeles lagon skum pa toppen. Samtidigt satte hon forratten framfor mig, peruanska ceviches, olika seafood specialiteter. En med en scampi i nagot som liknade en tjock bloody mary, en pilgrimsmussla i lime och chili, och en vit fiskbit i en sas som jag an i dag inte kan placera. God var den i alla fall. Nar jag var klar med den kom samma servitris och tog bort glas och tom tallrik, och gav mig annu ett leende. Nazi chefen var som bortglomd.
Soumillieren kom ut med mitt vin, en Catena Alto Malbec, ett fylligt rodvin fran hog hojd i sydamerika, med mycket tanniner, och en fantastisk bouquet. Jag sippade lite, drig in luft mellan tanderna, och nickade till soumilieren. Han fyllde upp mitt glas, och flyttade sig at sidan for att slappa fram tva servitriser. En av dom hade med sig tillbehoren jag bestallt. Bearnaise sas, champignoner i vitlok, tomatsalad, shoestring pommes frites, och fransk senap. Dessutom serverar Gaucho nagot som jag inte kan namnet pa, det ar majs som ar mosat och lite kramigt, serverat i en smallkaramell liknande korg gjord av skalet till majsen. Sot och gott, bra kontrast till dijon senapen. Bakom henne stod den andra servitrisen, med min lon efter en tuff vecka. En tjock, varm tallrik med en kottbit pa. Inte vilken kottbit som helst, utan en sirloin, 300g. Tjock och saftig, stekt lite mer an bleu, men bara lite. Precis som jag vill ha det. Nar jag lat den onodigt skarpa kniven skara genom kotter sa rinner lite kottsaft ut pa tallriken, som jag forfarande inte lagt nagra tillbehor pa. 28 dagar hade kottet hangt, inte "upp till 28 dagar" utan 28 dagar. Argentinsk biff nar den ar som bast. Da fortjanar den att avsmakas utan tillbehoren, atminstone i borjan. Jag tar en lite storre mun av vinet, och later den sammetslena vatskan rulla runt i munnen, kanner varmen sprida sig i kroppen. Efter tva, tre tuggor av kottet borjar jag lugna ned mig lite, ata lite saktare, se mig omkring, titta pa folket vid borden bredvid, och andas. Kottet ar perfekt marmorerat, stekytan ar precis som den skall vara, och smaken ar gudomlig. Nar steaken var slut hade jag en tredjedel kvar av vinflaskan, alldeles lagom att sippa pa tills jag bestamt mig for efterratt, vafflor med chokladsas ochvaniljglass. Suck. Ibland saknar jag London.
Om ni aker till London, sa rekommenderar jag denna kedja, och speciellt den pa Canary Wharf. Oslagbart.
