Filosofiuppsats om nihilism

Ska skriva en uppsats om nihilism till filosofi A. Jag har skjutit på det hur länge som helst, och problemet ligger i att jag inte har någon tes. Det ska alltså inte vara om en teori utan jag ska besvara ett problem. Jag kan inte så pass mycket om nihilism, kan bara lite grunder, att jag kan komma upp med en tes sådär. Jag tycker att det är svårt eftersom det ju inte är en direkt teori som typ Kants moralteori.
Så om någon direkt kommer att tänka på något som skulle kunna omfattas i en tvåsidig uppsats så säg gärna till.

Hur ett nihilistiskt samhälle skulle fungera/inte fungera kan vara ett problem att behandla

Ptja, frågar du mig är det betydligt enklare att motivera att existensen faktiskt är meningslös än motsatsen.

Ställ upp två redogörelser med saker som talar både för och emot den nihilism. Se exempel nedan.

För: Varken religion eller logik ger en rimlig orsak till liv och universums existens. Därför är heller inte varken religionens budskap eller logiskt tänkande värt någonting. Varför ska man då tjäna en tillvaro som inte är ämnat för något speciellt?

Emot: Universums existens kanske inte ens är ämnat att vara väsentlig. Varför ska man då utesluta åsikter och vilja?

Osv. Sedan avrundar du med en slutsats. Ja vilket förstås kommer bli ett rent helvete då ingen hittills kunnat bevisa till 100% säkerhet vad/om meningen med alltet och intet är. Men kolla upp "aktiv nihilism"! Där kanske du finner lite mer produktiva svar.

Ett "nihilistiskt samhälle" är en självmotsägelse, eftersom nihilister inte bryr sig om någonting. Ingen skulle bry sig om att göra något ansvarsfullt, eller ens något för sin egen överlevnad. Ja, i praktiken skulle en nihilist inte överleva längre än några dagar max. Den skulle inte bry sig om att äta, eller röra sig, eller någonting. Det skulle vara så omänskligt, att man skulle kunna tala om nihilisten som en filosofisk zombie. Ett teoretiskt begrepp, men inte ett som kan observeras empiriskt.

Mmm. Måste inte då handlingar grundas i intrinsikala värden? Varför annars handla om där inte finns några värden att uppfylla?

Där existentialisten säger att allt är meningslöst samtidigt som att folk ger sina handlingar mening, så säger nihilisten att det spelar ingen roll om saker och ting har mening. Det fungerar inte fenomenologiskt. Vilja, motivation, mål, drömmar, känslor, och alla andra intentionaliteter försvinner för nihilisten. Allting som driver människor.

Kommer inte riktigt ihåg vad det kallas på svenska/tyska, men inom fenomenologi så snackar man om "care". Att-bry-sig-om. Det involverar både negativt och positivt. Att hata eller att älska involverar båda att-bry-sig-om. Om man inte brydde sig alls, som nihilisten skulle göra teoretiskt sett, så skulle fenomenet inte spela någon roll i dennes liv. Typ, magen gör ont för att nihilisten inte äter, men nihilisten bryr sig inte och dör av svält. Därför, skulle jag säga att nihilistens reella existens är omöjlig.

Ja givetvis. Nihilism är en filosofisk åskådning och är inte ens ämnat som samhällsstrukturering. Det du skriver om är grundläggande instinkter hos människosläktet, något som alla under viss mån är åtminstone undermedvetet tvingade att leva efter (förutsatt att man inte blivit lobotomerad eller lider av annan åkomma etc). Därför kan man varken avfärda eller jämföra nihilism som en livstil då det inte definieras under existens över huvud taget. Hur ska man då definiera en äkta nihilist? Bra fråga. Inte alls, skulle jag vilja påstå. Eftersom en verkligen genuint passiv nihilist då vore en paradox. Det närmaste man kan komma i rimlig väg vore väl att vederbörande placerar gevärspipan i käften och trycker av, så fort denne under förutsättning har kommit till den nihilistiska insikten. För det är ju inte så att någon kan födas som nihilist.

Är jag knasig som resonerar såhär hehe?

En "äkta" nihilist är i det närmaste en paradox. Enda chansen till existens och handlande är att denne agerar efter en slumpgenerator.

Detta då merparten av alla våra handlingar (bortsett våra neurologiskt autonoma) baseras utifrån en värdering. Även att skjuta huvudet av sig.

Exakt! Vilket också är motsägelsefullt med tanke på att slumpen är en förutsägbar variabel.

Jag ser däremot inget fel i att tillämpa nihilism som ett rent antagande över allt och intet's existens, men fortfarande leva livet och prioritera sina egna humana behov osv. Förvisso ett jävla hyckleri. Dock är vi fortfarande människor och idioter när allt kommer ikring. Förstår du vad jag menar?

Ja, men det råder ofta en förvirring kring begreppet nihilism. Nihilism är egentligen förskjutandet av objektiva värden, subjektiva värden kan man mycket väl ha.

Dock bör man även undersöka sina egna subjektiva värderingar och kritisk granska varifrån man fått dem. Inte sällan är det internaliserade samhällsvärderingar.

Existentiell nihilism är något av ett onödigt begrepp egentligen, eftersom existentialism inbegriper vetskapen om att det inte existerar något som objektiv mening. Sen finns det visserligen teologisk existentialism, men existensen av en gud förutsätter ju objektiv mening så det perspektivet ser jag som lika paradoxalt som "äkta" nihilism. Men men, som surfacing antydde, människor säger en sak och gör en annan. Man kan säkert ha nihilism som ideal, trots att det aldrig kan bli norm.