Citat:
Ursprungligen postat av Fennicum
Angående nuvarande ÖB och hans märkliga kustjägargaffel. Tja någon fördel måste man väl ha om man tar på sig ett jobb som Överbefälhavare?
...tanke på att han varit amfbatchef är det väl alls inte otroligt att han gjort prov för det där beramade utspisningsutensiliet. Tämligen många i armén har ju gått FJS kurs har har en pippifågel på uniformen.
Citat:
Självklart utnämner politikerna Överbefälhavare som går i deras ledband. Förmodligen har samtliga svenska utnämningar efter ÖB:n 1951 - 1961 (Nils "Atombomben" Swedlund) varit oerhört välgenomtänkta. Det var ju meningen att även han skulle vara oproblematisk och göra som Tage Erlander ville, men han visade sig vara en bråkstake. Att han helt enkelt inte fick sparken och ersattes av en jasägare som skulle hänt idag berodde på att han hade ett starkt stöd av militären, som på den tiden fortfarande hade något att säga till om.
När det gäller Stora bullret, tror jag att det ligger mer bakom än bara en förhoppning om foglighet. Han var under kriget sammanhållande för utbildningen av danska och norska "polistrupper" i Sverige och upparbetade därmed många kontakter i dessa länders militärapparater. I den kommission som skulle skapa ett skandinaviskt försvarsförbund 1948-49, var Swedlund den främste svenska militären, som svensk försvarsstabschef. Med tanke på vårt hemliga samarbete västerut, är han precis rätt man för att bli ÖB.
Citat:
Olof Thörnell (ÖB 1939 - 1944) tror jag annars skulle kunnat bli en svensk motsvarighet till Mannerheim om Sverige hade hamnat i krig.
Lustmördaren (öknamn för att han tog bort all arbetslust hos sina medarbetare) är jag skeptisk till på grund av hans rätt obalanserade tyskvänlighet (OBS! Ej nazism). Däremot tror jag på Jung som ledare om riket hade kommit i krig. Det var synd att Axel Rappe inte gick att använda i högre utsträckning av olika skäl. Han ansågs vara Sveriges främsta fältherrebegåvning under 40-talet. Men...