2007-11-08, 05:13
#1
Citat:
Ungas våld har inte ökat
Enstaka fall av ungdomsvåld skapar överreaktioner, menar kriminologen Björn Johnson.
[...]
Vissa ”framgångsrika” problem kan lyckas hålla sig kvar på dagordningen under lång tid, även om de självklart inte alltid är lika aktuella. Ungdomsvåldet är ett bra exempel.
[...]
Den här gången tillhörde både offret och förövarna överklassen, vilket av många tolkats som att våldet nu blivit så vanligt att det kan utövas av vem som helst. Men bortsett från de inblandades klasstillhörighet tycks fallet i allt väsentligt vara typiskt. Både offer och förövare är män. Det börjar med en ordväxling, kanske en mild provokation, som möts av en våldsam överreaktion. Åtminstone två av förövarna har tidigare uppvisat bristande impulskontroll och varit inblandade i våldshandlingar. Alla har – givetvis – druckit alkohol.
Sen händer det som brukar hända. Medierna beskriver våldet som ”oförklarligt”, men lanserar ändå snart de vanliga förklaringarna: normupplösningen i samhället, abdikerande vuxna som hellre vill vara kompisar med sina barn än föräldrar, avsaknad av goda manliga förebilder, skadligt inflytande från videovåld och datorspel, brist på meningsfulla fritidsaktiviteter, alkohol- och drogbruk.
[...]
Ett tidigt svensk exempel är debatten kring ”dansbaneeländet” i början av 1940-talet. Ungdomens nöjeslystnad lyftes då fram som en av orsakerna till ungdomsbrottsligheten. Ett senare men likartat exempel är diskussionerna kring videovåldet på 1980-talet.
Men hur är det då med ungdomsvåldet? Har det verkligen förvärrats? Kriminologerna är inte övertygade. Felipe Estrada, en av landets främsta experter på ungdomsbrottslighet, menar tvärtom att våldet varken ökat eller blivit grövre under senare år. Den statistik som finns tillgänglig visar sammantaget att ungdomsbrottsligheten verkligen ökade under decennierna efter andra världskriget, men att den sedan början av 1970-talet har varit oförändrad eller till och med minskat något. Detta gäller både stölderna och våldsbrotten.
Visserligen har det skett en kraftig ökning om man ser till antalet polisanmälda misshandelsbrott, men Estrada och andra menar att detta hänger samman med att mörkertalet har minskat. I takt med att samhällets attityder till ungdomsvåld har blivit allt mer avståndstagande har myndigheternas och allmänhetens benägenhet att anmäla våldshandlingar ökat dramatiskt. Det som betraktades som pojkstreck och skolgårdsbråk på 1970-talet ses numera – och säkert ofta med rätta – som mobbnings- och misshandelsfall.
De starkaste beläggen för att ungdomsvåldet inte har ökat finns i de skolundersökningar som Brottsförebyggande rådet regelbundet genomför bland niondeklassare. I undersökningarna ställs frågor om delaktighet i brott och om utsatthet för brott. Enligt den senaste studien från 2005 tycks våldet snarast ha minskat något sedan 1995. Ett indicium på att detta stämmer är att skolungdomars konsumtion av alkohol och droger – tvärtemot vad de flesta säkert tror – har minskat under senare år.
Att våldet inte blivit grövre märks framför allt på sjukvårds- och dödsorsaksstatistiken. Exempelvis har antalet fall där tonåringar dödat jämnåriga varit oförändrat under en lång rad av år. Som nämndes tidigare är sådant våld mycket ovanligt – i genomsnitt inträffar mellan ett och två fall varje år.
[...]
BJÖRN JOHNSON
lektor i socialt arbete med inriktning mot kriminologi, Malmö högskola
Källa och länk till hela artikeln
Enstaka fall av ungdomsvåld skapar överreaktioner, menar kriminologen Björn Johnson.
[...]
Vissa ”framgångsrika” problem kan lyckas hålla sig kvar på dagordningen under lång tid, även om de självklart inte alltid är lika aktuella. Ungdomsvåldet är ett bra exempel.
[...]
Den här gången tillhörde både offret och förövarna överklassen, vilket av många tolkats som att våldet nu blivit så vanligt att det kan utövas av vem som helst. Men bortsett från de inblandades klasstillhörighet tycks fallet i allt väsentligt vara typiskt. Både offer och förövare är män. Det börjar med en ordväxling, kanske en mild provokation, som möts av en våldsam överreaktion. Åtminstone två av förövarna har tidigare uppvisat bristande impulskontroll och varit inblandade i våldshandlingar. Alla har – givetvis – druckit alkohol.
Sen händer det som brukar hända. Medierna beskriver våldet som ”oförklarligt”, men lanserar ändå snart de vanliga förklaringarna: normupplösningen i samhället, abdikerande vuxna som hellre vill vara kompisar med sina barn än föräldrar, avsaknad av goda manliga förebilder, skadligt inflytande från videovåld och datorspel, brist på meningsfulla fritidsaktiviteter, alkohol- och drogbruk.
[...]
Ett tidigt svensk exempel är debatten kring ”dansbaneeländet” i början av 1940-talet. Ungdomens nöjeslystnad lyftes då fram som en av orsakerna till ungdomsbrottsligheten. Ett senare men likartat exempel är diskussionerna kring videovåldet på 1980-talet.
Men hur är det då med ungdomsvåldet? Har det verkligen förvärrats? Kriminologerna är inte övertygade. Felipe Estrada, en av landets främsta experter på ungdomsbrottslighet, menar tvärtom att våldet varken ökat eller blivit grövre under senare år. Den statistik som finns tillgänglig visar sammantaget att ungdomsbrottsligheten verkligen ökade under decennierna efter andra världskriget, men att den sedan början av 1970-talet har varit oförändrad eller till och med minskat något. Detta gäller både stölderna och våldsbrotten.
Visserligen har det skett en kraftig ökning om man ser till antalet polisanmälda misshandelsbrott, men Estrada och andra menar att detta hänger samman med att mörkertalet har minskat. I takt med att samhällets attityder till ungdomsvåld har blivit allt mer avståndstagande har myndigheternas och allmänhetens benägenhet att anmäla våldshandlingar ökat dramatiskt. Det som betraktades som pojkstreck och skolgårdsbråk på 1970-talet ses numera – och säkert ofta med rätta – som mobbnings- och misshandelsfall.
De starkaste beläggen för att ungdomsvåldet inte har ökat finns i de skolundersökningar som Brottsförebyggande rådet regelbundet genomför bland niondeklassare. I undersökningarna ställs frågor om delaktighet i brott och om utsatthet för brott. Enligt den senaste studien från 2005 tycks våldet snarast ha minskat något sedan 1995. Ett indicium på att detta stämmer är att skolungdomars konsumtion av alkohol och droger – tvärtemot vad de flesta säkert tror – har minskat under senare år.
Att våldet inte blivit grövre märks framför allt på sjukvårds- och dödsorsaksstatistiken. Exempelvis har antalet fall där tonåringar dödat jämnåriga varit oförändrat under en lång rad av år. Som nämndes tidigare är sådant våld mycket ovanligt – i genomsnitt inträffar mellan ett och två fall varje år.
[...]
BJÖRN JOHNSON
lektor i socialt arbete med inriktning mot kriminologi, Malmö högskola
Källa och länk till hela artikeln
Sedär. Det jag alltid har sagt. Men håller ni med mig och Björn?
