Länken verkar inte funka, men detta skrevs i LT i södertälje idag.
Citat:
Jag finner inte ord för vad fan det är som pågår, först och främst så är jag djupt chockad över att en tidning vågar skriva det här, och för det andra så tycker jag att hela artikeln är djupt störande. Någon som kan relatera till vad de står i tidningen och är det någon som vet vad fan det är som pågår i samhället?
Mobbades för att hon är svensk
UTMANINGEN Knuffar, bråk och skitsnack bakom ryggen – på Sofias skola blev man mobbad för att vara etniskt svensk.
– Ibland var det jobbigt att gå till skolan, även om det inte var riktat direkt mot mig, säger Sofia.
När Sofia började mellanstadiet på en av Södertäljes skolor var hon en av få etniska svenskar i sin klass. Utan att hon själv först var medveten om det blev hon en del av en minoritet – men under de kommande åren skulle hon bli väl medveten om vad det kan betyda.
Även om det nu har gått ett tag kan de dåliga minnena från skolan fortfarande vara jobbiga att prata om. Därför vill flickan vi kallar för Sofia inte framträda med bild, eller sitt riktiga namn, i tidningen.
Sofia berättar om glåpord som jävla svenne, isande blickar och knuffar. Ibland var gränserna mellan skolans grupper särskilt tydliga – som när hennes kompisar som inte var etniska svenskar bara hälsade på varandra.
För Sofia kändes det som att mobbningen hade sin grund i att de som drabbades var etniska svenskar.
– Det var mycket skitsnack om svenskar även om man inte fick det sagt rakt till sig, säger Sofia.
Ofta var det samma personer som låg bakom stöket i skolan, och flera hängde på.
– De som höll på mest tyckte själva att de var ganska coola. Och de som också ville vara det gjorde likadant.
Sofia har många vänner som inte är etniskt svenska – ibland ställde de sig på hennes sida.
– De tyckte också att det här var fel och om det var något som de tyckte var orättvist sa de till. Ibland blev det bättre efter det.
Det fanns en mentor knuten till Sofias klass. Han fanns med på lektionerna, på luncherna och rasterna. Med honom pratade Sofia och hennes kompisar om de här problemen. Annars var det
ganska tyst om den rasistiska mobbningen.
– Ibland kändes det orättvist. Om vi hade sagt jävla turk till någon tror jag att reaktionerna hade blivit annorlunda.
Och kanske, tror Sofia, hade stämningen blivit bättre om fler vuxna hade funnits med bland eleverna.
– Jag tror många skärper sig då.
När Sofia började högstadiet fick hon nya klasskompisar, de etniskt svenska i klassen blev fler. Men vid det här laget hade Sofia nästan vant sig vid den tuffa och ibland jobbiga stämningen i skolan.
– Och man försöker ju att inte bry sig. Men visst kunde det kännas jobbigt att gå till skolan, man visste ju hur det skulle bli.
I dag har Sofia bytt skola. Där är blandningen av elever större, det är ingen tydlig grupp som är större och tar större plats än någon annan.
– Det är nog bäst så, när blandningen är större, säger Sofia.
UTMANINGEN Knuffar, bråk och skitsnack bakom ryggen – på Sofias skola blev man mobbad för att vara etniskt svensk.
– Ibland var det jobbigt att gå till skolan, även om det inte var riktat direkt mot mig, säger Sofia.
När Sofia började mellanstadiet på en av Södertäljes skolor var hon en av få etniska svenskar i sin klass. Utan att hon själv först var medveten om det blev hon en del av en minoritet – men under de kommande åren skulle hon bli väl medveten om vad det kan betyda.
Även om det nu har gått ett tag kan de dåliga minnena från skolan fortfarande vara jobbiga att prata om. Därför vill flickan vi kallar för Sofia inte framträda med bild, eller sitt riktiga namn, i tidningen.
Sofia berättar om glåpord som jävla svenne, isande blickar och knuffar. Ibland var gränserna mellan skolans grupper särskilt tydliga – som när hennes kompisar som inte var etniska svenskar bara hälsade på varandra.
För Sofia kändes det som att mobbningen hade sin grund i att de som drabbades var etniska svenskar.
– Det var mycket skitsnack om svenskar även om man inte fick det sagt rakt till sig, säger Sofia.
Ofta var det samma personer som låg bakom stöket i skolan, och flera hängde på.
– De som höll på mest tyckte själva att de var ganska coola. Och de som också ville vara det gjorde likadant.
Sofia har många vänner som inte är etniskt svenska – ibland ställde de sig på hennes sida.
– De tyckte också att det här var fel och om det var något som de tyckte var orättvist sa de till. Ibland blev det bättre efter det.
Det fanns en mentor knuten till Sofias klass. Han fanns med på lektionerna, på luncherna och rasterna. Med honom pratade Sofia och hennes kompisar om de här problemen. Annars var det
ganska tyst om den rasistiska mobbningen.
– Ibland kändes det orättvist. Om vi hade sagt jävla turk till någon tror jag att reaktionerna hade blivit annorlunda.
Och kanske, tror Sofia, hade stämningen blivit bättre om fler vuxna hade funnits med bland eleverna.
– Jag tror många skärper sig då.
När Sofia började högstadiet fick hon nya klasskompisar, de etniskt svenska i klassen blev fler. Men vid det här laget hade Sofia nästan vant sig vid den tuffa och ibland jobbiga stämningen i skolan.
– Och man försöker ju att inte bry sig. Men visst kunde det kännas jobbigt att gå till skolan, man visste ju hur det skulle bli.
I dag har Sofia bytt skola. Där är blandningen av elever större, det är ingen tydlig grupp som är större och tar större plats än någon annan.
– Det är nog bäst så, när blandningen är större, säger Sofia.
Det var något nytt.
