Nihilism och mening

Visst, jag är fanatisk dåre, men vi är alla här för att diskutera och ska vi kalla varandra namn så kallar jag dig mental fekaliekretin så kan vi hålla samma nivå du och jag. Jag är här för att jag tycker det är kul.

Skönt att det är du som bestämmer vem som är vad och att du vet när punkten för diskussionen kommer. Du måste ha det skönt i ditt efenbenstorn där du kan bestämma vad jag tycker om världen.
Nihilismen är en grundinställning, inte en teori.

Måste det? Varför då? Alla är skit, du med.
Man kan se människor som funktioner, din funktion är att roa mig. Således har du en funktion, vill man kan man tillskriva den funktionen ett värde, det är noll och inget. Andra människor har inga funktioner i mitt liv, vill man kan man till skriva dem människorna ett värde - noll och inget.

Den "riktiga" nihilisten är apatisk då han uppnått "apatheia" total sinnesro.

Så är det.

En som kallar sig nihilist men som sedan lever som vanligt - är inkonsekvent.

Nihilism är helt enkelt en filosofi man inte kan leva efter. Det är min slutsats.

Dom som snackar om subjektiva värden är inte nihilister, utan existentialister, även om dom kallar sig nihilister av nån anledning ...


Den här frågan bör egentligen då ställas till existentialister: Hur kan existentialister se värde i värdelösa icke-värden?

Hade inte du den där avataren redan i förrgår?

Men vad bra; då är jag en sann nihilist eller?

Värdenihilism är precis lika meningslöst som allting annat sett utifrån en strikt nihilist. Värderingar har ju då endast emotivt värde, men för en strikt och sann nihilist är ju även dessa emotiva värden precis lika värdelösa som allt annat.

Nihilisten är återigen hjärndöd.