Nihilism och mening

Hur hanterar nihilister värdelösheten?

Jag köper inte att man kan skapa mening själv. Det existerar ingen objektiva värden, ingen objektiv moral och ingen objektiv mening. Människor är är resultatet av en evolutionär slump i en betydelselös del av universum. När vi dör, när medvetandet försvinner så är det som man inte har existerat i första hand. Då har det knappast spelat någon roll om man har "haft kul för dagen" eller nåt annat ogenomtänkt trams. Som död har man ingen tidsuppfattning, det är som att man inte har existerat i första hand. Njuter människor som inte ännu skapats och existerar av att dom i framtiden kommer ha "njuta av livet"? Nej, och det gör inte döda heller.

Går det ens att acceptera det faktumet och fortsätta ..?

Tro mig, de kristna jag känner är mycket mer förvirrade och har mycket mer existentiell ångest än jag. Senast idag pratade jag med en tjej om detta och det var tydligt att hon drogs mellan vad som var naturligt och vad hennes religion säger, i det här fallet beträffande "alla människors lika värde".

Jag ser det helt enkelt som att människan står högst tillsammans med typ örnen och lejonet och att jag blir lyckligast genom att följa den ädlaste instinkten jag har, det vill säga viljan till makt och kunskap. Därefter kommer jag att dö och brytas ner till samma beståndsdelar som skapades i stjärnorna en gång i tiden etc.. Ärligt talat, är inte detta mycket större och vackrare än allt trams om "arvsynd" och "gudomlig nåd" om man tänker efter?

Jupp, svårigheten med nihilismen är hur man ska hantera den totala värdelösheten. Man bör inte ta självmord då denna handling i sig själv ger uttryck åt livets mening – om något är totalt värdelöst så förstör du det inte, du låter det vara och bryr dig aldrig mer om det. Därför är de konsekventa nihilisterna de hjärndöda! Inga tankar – ingenting.

Men hur ska man då gå vidare om man inte vill vara hjärndöd? Svaret ligger i att du trots allt fortsätter med ditt liv, just därför måste det finnas ett värde – något du värderar. Det gäller bara att finna vad det är som du värderar, är det du själv, är det den kommunistiska revolutionen etc.

Du uttryckte skepticism mot att skapa egna värden, då finns det inget annat alternativ, som jag ser det, om du vill vara konsekvent nihilist, än att bli hjärndöd.

Men suck... om man faktiskt bemödar sig om att vara "konsekvent" är man förstås ingen riktig nihilist. Om man inte tror på objektiva värden eller för den delen trams som "objektiv mening" så tror man inte heller på att bara de kan ge mening åt handlingar.

Fine. Låt oss kalla det för strikt nihilism istället för konsekvent nihilism. Dvs. Jag värderar ingenting. Allt, precis allt är värdelöst för mig. Kan jag då fortsätta att leva ett normalt liv? Nej, självklart inte.

Om en person inte värderar någonting, så är konsekvensen (verkan) att han blir hjärndöd eftersom varje tanke, varje rörelse är ”överflödig”. Så de hjärndöda är de strikta nihilisterna!

Nu antar jag att vi här inte diskuterar Nietzsches ”övermänniska” som kan skapa sina egna objektiva värden. Tyvärr är det inte så många som lyckas med att uppnå övermänniskoidealet.

Det finns inga nihilister, nihilism är en filosofisk teori, inte någons verklighet.

Det finns inga övermänniskor, övermänniskan var bara Nietzches ersättning av gud.

Det var väl själva fan då, då finns man inte heller men vem bryr sig.


Just det, eller inte. Ditt inlägg är lika värdefullt som damm på Mars.


Det kallas värdenihilism och det ändrar ditt liv som om du mött Jesus.



Du har missförstått.

Eftersom det inte existerar obejktiva värden är det upp till dig att skapa dina egna, att växa upp så att säga.
Att människan är resultatet av en evolutionär slump är inget nihilistiskt credo, det är din åsikt. Du är nihilist i ordets ursprungliga bemärkelse, där tron på gud ersattes av tron på vetenskap, det är fel. Man ersätter inte en teori med en annan teori om det inte finns god skäl för det, det är lika sannolikt att vi är resultatet av ett gasmoln som att gud skapade världen.


Du har missförstått.

Hur vet du att vi försvinner när vi dör? har du dött? Nej det har du inte, alltså vet du inte vad som händer. Men låt oss säga att du blir maskföda och det som är din själ, i brist på bättre ord, försvinner in i maskmagen, då spelar det sannerligen ingen roll om du kännt dig tidigare i livet.
Men när du lever kan du inte förneka att det är kul att ha kul och trist att ha trist. Alltså är det bättre att roligt än att ha trist - oavsett om det är meningslöst eller inte.
Ja, var glad att du har tagit det nihlistiska steget och ta för dig i livet.

Läs gärna här, det är en bra tråd.

Nej cdg347, du har missförstått.

Jag snackar inte om Nietzche eller hans åsikter. Jag bryr mig (i det här fallet) inte om några ateistiska filosofer som säger att man ska "skapa" egna värdelösa "värden". Jag anser att det är betydelselöst att skapa sina egna värden och jag ser inte poängen "att njuta så länge man lever" av helt och hållet logiska skäl egentligen. Det jag vill ha svar på är varför man ska skapa subjektiva icke-värden under förutsättningen att man är ateist och därmed nihilist.

Varför skrev du inte då? Så hade jag sluppit ägna värdelös tid åt att svara på saker du inte vill veta. Det är klart att det är jag som har missförstått, dumt av mig att inte läsa in saker mellan raderna...som du gör i mitt inlägg.

Jag har inte pratat om Nietzche, förrens nu, jag håller visserligen med honom till viss del. Men jag tror inte på övermänniskan - vi är alla lika mycket värda - noll och inget. Det bästa med Nietzche var hans mustasch - och hans teori om avgrunden.

Du får ju givetvis anses precis vad du vill, visst är det meningslöst att skapa nya värden - det håller jag med om eftersom alla värden är lika. Men du kan inte förneka att man har kul när man har kul, fast det är värdelöst.

Subjektiva icke-värden? Antar att du menar att man kan sätta upp, som jag gjort, egna värden. Jag har gjort det av den enkla anledningen att jag vill ha liv som så bra som möjligt tills det inte är möjligt längre, eftersom det är kul att ha kul. Sen kan man ju intellektualisera i all evighet, men till syvende och sist spelar inget någon roll och därför gör var och en som han vill - Do what thou wilst skall be the whole of the law.

Men till sist, du är inte nihilist märker jag och du har heller inget förstått om nihilismen - du söker mening, mening finns inte. Således är det meningslöst att söka meningen med något. Det är en språklig konstruktion som saknar motsvarighet i det materiella livet. Inser du inte det kan du heller aldrig inse vad nihilism handlar om.

Lycka till!

Nihilism är en väldigt öppen filosofisk teori så du kan svårligen vara nihilist, eftersom du inte kan sätta punkt för värdediskussionen. Har du satt punkt för diskussionen är du en simpel dåre, inte nihilist utan fanatiker.
Du kan ju vara dåraktig nog att bita dig fast i EN teori och göra den till din sanning, men det gör inte hela världen till din verktygslåda.

Utgår du från fågelperspektivet eller från ditt eget perspektiv? Du säger att alla är lika litet värda, gott, men ur din synvinkel måste det finnas människor som värderar olika.

Visst, jag är fanatisk dåre, men vi är alla här för att diskutera och ska vi kalla varandra namn så kallar jag dig mental fekaliekretin så kan vi hålla samma nivå du och jag. Jag är här för att jag tycker det är kul.

Skönt att det är du som bestämmer vem som är vad och att du vet när punkten för diskussionen kommer. Du måste ha det skönt i ditt efenbenstorn där du kan bestämma vad jag tycker om världen.
Nihilismen är en grundinställning, inte en teori.


Måste det? Varför då? Alla är skit, du med. Man kan se människor som funktioner, din funktion är att roa mig. Således har du en funktion, vill man kan man tillskriva den funktionen ett värde, det är noll och inget. Andra människor har inga funktioner i mitt liv, vill man kan man till skriva dem människorna ett värde - noll och inget.

Det är typ vad jag menar att man inte kan, med icke-värden. Eftersom det inte är objektiva, "riktiga" värden, vad det nu skulle vara.


Till vilken nytta? Jag har aldrig någonsin fått någon bra förklaring till det synsättet - aldrig.

Tänk att man bygger en robot. En dator som är programmerad att hela tiden uppleva att "den njuter". Den anser ju att den "njuter", men till vilken nytta? Slå sönder den så har inget ändrats.

Helt värdelöst.

Vi är på samma sätt "programmerade".


Nej, jag konstaterar att allt är meningslöst och försöker förstå hur ni som talar om subjektiva icke-värden resonerar. I Den här tråden förutsätter vi att allt är värdelöst och utgår från det. Jag ville inte veta om/att ni gör det utan hur ni kan se något värde i det. "Hur hanterar nihilister värdelösheten?" var frågeställningen.

Glöm Nietzche och övermänniskan och sånt. Vi utgår från: "Det existerar ingen objektiva värden, ingen objektiv moral och ingen objektiv mening." Det är vad jag menar med nihilism det vill säga precis vad det betyder.

Svaret kanske helt enkelt är att det är ohanterbart med tanke på allt? Därför förnekar man det genom att "skapa" värdelösa icke-värden? Kan man verkligen kallas nihilist då ens ..