Kommer du till himmlen?

A) Vad händer ifall du får veta att du inte kan bli utsänd igen? Vad skulle du göra idag om du hade vetskapen om att du inte kan komma tillbaks från "andra sidan"?

Ja du, vad skulle jag hitta på?
Troligtvis fortsätta på det viset som jag levt mitt liv till dags dato.
Ta dagen som den kommer och lösa problemen när dom kommer och inte bekymra mig.
Göra det bästa jag kan, inte alltid nog kanske. Men alla kan inte vara bäst

Om jag inte blir tillbaka skickad.
Då skulle jag nog ifrågasätta intelegensen hos St Per


B) Du säger att du inte strävar hit eller dit men: Om du satsar på nerfrysning, kan man då säga att du strävar mot odödlighet? Om Ja, kan man säga att detta val beror på en undermedveten osäkerhet som vilar hos dig (angående existensen av helvete och paradis och ens egen lämplighet för endera destination)?

Osäkerhet?
Snarare nyfikenhet faktiskt.
Undrar väl hur det skulle vara att bli upptinad om sådär 3-400 år.
Skulle världen ha gått under av kärnvapen, eller skulle folk äntligen kommit på att dom inget har att vinna på att kriga mot varandra.
Vilken typ av fordon skulle finnas då? Hur ser våra bostäder ut? skulle det finnas något kvar av våra regnskogar och vanliga skogar? Hur skulle luften vara? Vattnet skulle det fortfarande gå att dricka? Eller skulle vi livnära oss på konstgjorda produkter?

Tur är väl att man inte lär uppleva det i verkligheten.
Tvivlar på människans kapacitet att bevara det som en gång var bra.

Go to Heaven for the climate, Hell for the company. -- Mark Twain


Så man kanske bör fråga sig vilket som är viktigast, klimatet eller sällskapet?

Jag har testat diverse förbjudna substanser och kan helt klart säga att det finns tillstånd i vilka jag skulle kunna tänka mig att tillbringa evigheten. Detta kanske låter korkat men när du väl förlorat all uppfattning om vem du är och vart du kommer ifrån samt tror dig vara ett evigt energiklot av ren njutning så skulle inte några miljarder år kännas som särskilt mycket.

Tilläggas kan även att inte heller jag tror på ett liv efter döden så jag tycker det är bäst att passa på nu under den otroligt korta del av universums existens vi har innan vi dör då vår död medför att allt vi gjort under vår livstid blir meningslöst (lite paradoxalt men vad annat kan vi göra?).

För att återkoppla till trådens ursprungliga ämne: Om det fanns ett himmelrike och om det fungerade enligt de principer vilka den klassiska kristna tron målat upp så hör jag hemma i helvetet (närmare bestämt i den sjätte kretsen enligt danteshelltest.com).

Denna ide medför dock även denna vissa brister som tex varför skulle en oändligt god, förlåtande och alltsmäktig gud dömma sina stackars dödliga barn till evigt lidande för några fjuttiga snesteg.

En annan fråga är varför skulle satan, all onskas upphovsman, bestraffa de som lytt hans påbud. Om det skulle vara någon som låg risigt till så skulle det vara alla skenheliga präster som syndat sig in i helvetet samtidigt som de försökt rättfärdiga sina handlingar genom att fjäska inför gud.

jag skulle icke taga det för givet...

Nej, jag tror inte att jag skulle komma in om det finns en Himmel. Även om jag skulle få komma in så hade jag tackat nej då jag inte har någon lust med att leva efter andras villkor.

Skulle dressman fortfarande ha lika töntiga slowmotionreklamer?
__________________________________________________ ______
Nu var ju tanken att man skulle utvärdera sig själv som ond eller god, inte debattera om gud finns eller inte. Och om det är fascistiskt eller inte skiter jag i.

Topic är följande: Tror du du skulle komma in i himmlen? Varför, varför inte?utvärdera dig själv om du är god eller ond. Jag tror alla vet vad jag syftar på..

Allting blir tråkigt till slut. Spelar ingen roll hur roligt det en gång var; förr eller senare tröttnar man. Man vill hitta något nytt, utveckla sig, utveckla det man är intresserad av.

Ni känner säkert igen det. Linuxfantasten som har fixat ett nästintill perfekt system börjar experimentera med andra distributioner för att det är kul. Träbåtsägaren med finaste båten på klubben säljer den och köper ett renoveringsobjekt istället. Hobbyastronomen köper ett nytt teleskop för att kunna se nya objekt längre ut i universum. En omfattande hobby går i regel att hålla på med hela livet - men i evigheten hinner man alltid tröttna, förr eller senare. Vad är det för vits med att vara vinkännare om man redan har provat alla viner i hela världen? Det finns inget kvar att upptäcka.

Grejen med evigheten är att man hinner göra precis allt. Man hinner läsa alla böcker man vill, kolla på alla filmer. Man hinner prova på alla tänkbara hobbies, bli världsbäst på alla sporter, dricka upp hela systembolagets sortiment hundra gånger om, ha sex med fotomodeller dagarna i ända och festa långt in på nätterna.

Och när man har gjort allt det där till leda, då börjar man inse hur lång evigheten är. De tusen år som man precis har tillbringat med att göra allt man kunde komma på kunde lika gärna ha varit en sekund. Vad ska man göra nästa tusen år, eller nästa miljon år, eller nästa miljard år?

Evigt liv är nog min värsta mardröm.

Så? tror du att du kommer in i himmlen eller inte?
Fint filosoferat, men det hör inte hit.

Knappast. Jag är självisk och känner lite för andra, och har inte direkt några etiska värden så att säga. Men jag tycker dock att gud ändå borde släppa in mig om han finns. Jag kan inte hjälpa att jag är som jag är. Jag syndar för att jag är olycklig och finner tillfredsställelse i synderna. Men om han hjälpte mig att bli lycklig så skulle jag nog kunna bli "god".

Om det nu skulle finnas en himmel så skulle jag inte släppas in där. Har "syndat" för mycket. Skulle hellre dra åt helvete ändå. Nu finns det ju ingen himmel eller helvete, men det finns något annat.. Jag tänker då inte bara ruttna bort.

Dum fråga att fråga flashbackare.

Själv tror jag inte mina goda gärningar kommer väga upp mot de dåliga. Är ganska egoistisk och avnjuter gärna skadeglädje, så nej.

Det vet du inte förrän du är död. Eller ja, du vet bara om det finns någon form av efterliv. Annars kan du ju inte tänka alls och sålunda inte veta.


Jag antar att om man var i himmlen i bibeln så skulle man magiskt vara glad hela tiden och därför inte beroende av särskilda aktiviteter för att ha kul. Om inte det var så, ja då skulle man ju kunna ta meth eller något sånt. Jag är säker på att man skulle slippa biverkningarna från det i himmlen.