Kommer du till himmlen?

Ja, filosofera på nu. varför? Varför inte? Hur sträng tror du dörrvakten är?

Jag är inte troende, jag är filosof..

Personligen så tror jag inte att jag skulle komma in om jag gick och dog idag. Jag har gjort för mycket dumt och någon gräns måste man dra. Däremot så har jag försökt bättra mig och hjälpa utsatta för att bota mitt samvete, så om ett par år kanske jag är godkänd.

Får jag höra lite självkritik nudå?
Kommer du in eller har du för ful skjorta?

Endast teoretiskt om det fanns en himmel. Det ser vi ju alla men jag tänkte mer symboliskt.
Måste tillägga att jag inte tänker på katolska varianten, där allting förlåts bara man biktar sig eller är rik.

Jag har aldrig gjort någon annan människa till skada, dock hatar jag religion och brukar sitta för mig själv och hata på religion, men god gave us free will right? Isåfall får han stå för konsivkenserna och släppa in mig.

Det lär bli hissen ner för min del.
Har inte utfört en god eller produktiv handling på så länge jag kan minnas.

Å andra sidan finns det som alla redan vet ingen gud så det gör mig ingenting.

.

Du är alltså inte troende men förutsätter att det finns en himmel eller vad?

Vilka kriterier skulle behöva uppfyllas för att komma in, vad är ont/gott? (bra/dåligt)


(suck)

Bara för någon timme sedan hade jag sex, inte i missionärsställning, inte med avsikt att reproducera, och inte med någon jag äktat. Och jag ångrar det inte. Så jag är väl rätt körd

Hahaha.
Det här var en kul tråd.
Om jag skulle komma in? Tveksamt!

Jag skulle nog bli utsänd igen för bot o bättring misstänker jag.
Det gäller även från han därnere

Har inte den "rätta" tron men är heller ingen djävulsdyrkare.
Tror väl mest på det goda i den enskilda individen.
Sen att man blir blåst gång på gång, ja det räknas väl som naivitet

Strävar inte heller att komma varken hit eller dit, jag satsar på nerfrysning istället

Hur och med vad styrker du detta påstående?

Frågan är om jag skulle vilja komma in. Jag skulle nog föredra en evighet av att brinna i helvetet framför det lidandet jag får genom att sjunga psalmer med mormoner i himlen. Och jag skulle nog inte kunna dra mig från att konfrontera Gud och fråga honom varför hans värderingar överensstämmer med de hos en gammal romersk diktator. Tanken på att dela in människor i en himmel och ett helvete anser jag överensstämmer med en slags "idealistisk fascism" där man avgränsar oliktänkande (syndare) från de trogna följeslagarna i himlen.

Intressant inlägg som fångar vissa filosofiska frågor. Exempelvis vill jag se dig filosofera över och besvara följande:

A) Vad händer ifall du får veta att du inte kan bli utsänd igen? Vad skulle du göra idag om du hade vetskapen om att du inte kan komma tillbaks från "andra sidan"?

B) Du säger att du inte strävar hit eller dit men: Om du satsar på nerfrysning, kan man då säga att du strävar mot odödlighet? Om Ja, kan man säga att detta val beror på en undermedveten osäkerhet som vilar hos dig (angående existensen av helvete och paradis och ens egen lämplighet för endera destination)?

Jag undrar om det inte är så att människor är skeptiska till Guds existens med tillhörande himmel och helvete efter döden pga. att människar har svårt att tänka sig att det har en skapare? Tror ni att det är uppfattningen om att naturens evolution noggrant utformat dagens Homo Sapiens från någon förhistorisk apa som gör att vi helt struntar i att något slags "större väsen" har skapat oss och därmed även kan reglera eller bestämma över oss?

Om Ja, är detta något som vår tänkande hjärna kan bevisa på ett någorlunda förnimmelsebart sätt eller är det den numera utvecklade aphjärnan i oss som gör oss okapabla till att förstå detta?

whut?

Jag är skeptisk till en skapare för att inget pekar mot detta.. Snarare motstrider..
Ser inte riktigt logiken.

att tillbringa en evighet nånstans överhuvudtaget måste vara helvetet...och det existerar ingen evig lycka, så vettefan vad man ska svara på din fråga