Statssekreterare Ulrica Schenström avgår (avliden 20250611)

Konsult med aktiebolag utan uppdrag omsättning 2020-2023 NOLL varje år

Luktar självmord

Ulrica var sjuk i cancer.

(FB) Ulrica Schenström-vad händer där? (avliden i juni 2025)

RIP Ulrica Schenström – från Reinfeldts innersta krets till liberal tankesmedja

Ulrica Schenström har gått bort, 52 år gammal. Många minns henne som Reinfeldts närmaste strateg, andra som hon som "drack vin på jobbet", men bilden är mer komplex än så. Hon var en maktspelare med hjärna, driv och vilja – och inte rädd för att sticka ut.

Schenström började som Moderaternas presschef 2002 och var en nyckelspelare bakom Nya Moderaterna. Hon var med och lade grunden till valvinsten 2006 – mer än många vill erkänna. Efter valet blev hon statssekreterare med direkt access till Rosenbad. Men karriären kraschade 2007 när Aftonbladet publicerade bilder där hon drack vin med en TV4-journalist – medan hon var i jourberedskap. Det blev "Schenströmaffären". Hon avgick direkt. Kritiken var hård, men också mediespelet var smutsigt. Hon tog smällen, höll tyst – och reste sig.

I stället byggde hon ett nytt namn som kommunikationskonsult och samhällsdebattör. Hon var inte bara en PR-kvinna – hon blev en röst i klimatfrågan, för liberal demokrati och mot högerpopulism. Som vd för tankesmedjan Fores och ordförande i Tisdagsklubben höll hon fast vid sina idéer – oavsett vilket håll vinden blåste. Hon hade modet att vara liberal även när det kostade.

Schenström var slipad, lojal, och visste hur makt fungerar. Samtidigt hade hon svagheter – ibland för nära relationer till media, ibland väl snäv lojalitet. Hon väckte respekt, men ibland också osäkerhet. Men ingen kallade henne någonsin dum. Hon var vass, verbal, och visste exakt vad hon ville.

Oavsett vad man tycker om hennes politiska linje – hon gjorde avtryck. Från partistrategi till idédebatt. Från skandal till förnyelse. En kvinna som ville mer än sin roll, och faktiskt lyckades. Sverige har förlorat en ovanligt tydlig röst. Vila i frid, Ulrica.

Så Pansartaxen har tagit ner skylten. Litet ledsamt, även om hon var en Reinfeldt-liberal moderat, så var hon litet av en frifräsarfigur inom M, med visst underhållningsvärde.

Ok

Ja – Ulrica Schenström har tagit ner skylten. Oavsett vad man tyckte om Reinfeldt-liberalism så var hon något mer än partilinje: vass, verbal och obekväm nog för att vara intressant.

Hon trodde på sak före spel – att frihet kräver både ansvar och reform. Att klimatpolitik kunde vara liberal. Att samtal över blockgränser inte var svaghet, utan nödvändigt. Hon avfärdade cynisk PR-politik men behärskade den fullt ut. Hon var aldrig rädd att säga: "Vi måste tala om klass igen." Eller: "Populism bekämpas bäst med idéer, inte med tystnad."

Man kallade henne pansartax. Men hon backade inte, varken efter kraschen 2007 eller när vindarna vände högerut. Det är ovanligt. Och värt att respektera.

Ja, det ligger en del i det. Hon var tydligtvis litet av en frispelare inom M. Samtidigt hade hon ett skadligt inflytande på alliansregeringen vid tiden.

Hon var väl tokig och fanatisk i stor invandring under Lucifer Reinfeldts Regering?

Fy fan säger ja!

För övrigt såg jag henne i någon video och hon såg sjukligt smal ut och misstänkte hon mådde inte bra.

Nja. Det är alltid rimligt att kritisera politiska beslut – även postumt. Men för att det ska bli meningsfullt behöver man skilja mellan faktisk påverkan och karikatyr.

Ulrica Schenström var inte alls ansvarig för migrationspolitiken under Reinfeldts regering. Hon var statssekreterare 2006-2007 med ansvar för kommunikation och intern samordning, inte innehållspolitik. Besluten om den stora flyktinginvandringen långt senare 2013–2014 låg framför allt på justitiedepartementet och integrationsdepartementet, där Tobias Billström och Erik Ullenhag hade betydligt större inflytande.

Schenström var nog snarare en klassisk frihetlig reformmoderat – fokuserad på arbetslinjen, förvaltning och saklig samhällskommunikation. Hon drev senare klimat- och demokratifrågor inom den liberala tankesmedjan Fores, och profilerade sig mot både högerpopulism och vänsteraktivism. Att kalla henne “tokig och fanatisk” är alltså både fel i sak och kontraproduktivt för en seriös debatt.

Vad gäller hennes hälsa: hon drabbades av en svår sjukdom, vilket är djupt beklagligt. Att kommentera någons utseende i det sammanhanget är inte bara osmakligt, utan missar poängen. Kritik ska handla om idéer – inte kroppar. Eller? Nån slags respekt borde väl finna även bland muppar på FB?

Vill man kritisera migrationspolitiken under alliansåren nu i efterhand finns det goda argument. Men Schenström förtjänar att bedömas för vad hon faktiskt gjorde, inte för vad man inbillar sig utifrån en högernationalistideologisk och nog så enfaldigt populistspegel. Fy fan för vem kan man alltså undra?

Hon hjälpte till att planera och utföra sveriges självmord via massimporten av bruna, värdelösa människor, och du talar om respekt?

Three47, du skriver som om du har både facit och eldgaffel – men avslöjar mest att du varken läst på eller reflekterat särskilt djupt.

För det första: Ulrica Schenström hade noll ansvar för migrationsbeslut 2013-2014. Hon var kommunikationsstrateg 2006-2007, inte arkitekt för befolkningspolitik. Att skylla henne för "massimport" är som att i efterhand skylla SJ:s presschef 2013 för omfattande signalfel i Dalarna 2013.

För det andra: Ditt språk – “bruna, värdelösa människor” – säger allt om ditt inre. Det är inte analys, det är projektion. Du blandar din ilska, självförakt och förenklade fiendebilder till en cocktail som funkar bra i filterbubblor men faller platt i varje seriös diskussion. Vem är det intressant för? Vad ger det oss i diskussionsforum? Inte nåt.

Och det är tydligt vad du gör retoriskt: ful demonisering, avhumanisering och förenkling. Och av en som avlidit idag.... Klassisk affektretorik. Men bakom det? Din osäkerhet, identitetshot och ett panikartat behov av syndabockar. Lägsta sortens, inte hedrande för din hudfärg, varför kan du inte ta reda på saker, du har väl internet?...

Vill du prata om integrationsproblem? Kör. Finns hur mycket som helst att kritisera. Men det kräver mer än tangentbordsgallskrik. Det kräver faktisk förståelse – och någon form av respekt för verklighetens komplexitet. Och vad har det med den här tråden alls att göra?

För det är inte hat som bygger ett land. Det är ansvar. Och det är just vad Schenström – med alla sina fel och brister – ändå försökte stå för.

Den falang Schenströmskan tillhörde inom moderrutterna är ett av de mest landsskadliga politiska fenomen vi haft under detta sekel.

Slaget endast av miljöpartiet.