Är det logiskt möjligt att världen inte existerar?

Läste lite filosofi. Kom in på logiska resonemang av typen:

1. Alla kor är gröna
2. Jag är en ko
3. Alltså är jag grön

I och med att det är formen som är poängen och inte slutsatsen i en sådan här argumentation så skulle man väl kunna komma fram till vad som helst eller? T.ex. hur skulle jag rent logiskt förhandla mig fram till att världen inte existerar överhuvudtaget? Eller tänker jag fel?

http://sv.wikipedia.org/wiki/Ekvivokation

Klart att den inte existerar!!

Tror du inte att jag hade haft bättre saker för mig än att sitta här och tramsa, om vi hade funnits på riktigt!

Lite matrix kännsla över hela tråden. I like it

Solipsismen är ju ett intressant synsätt som liknar det du talar om. Där tror man att världen och universum har uppstått genom det egna medvetandet.

Sluledningen ovan är förvisso korrekt (och ekvivokation föreligger alltså icke), men premisserna är uppenbart felaktiga. Om du använder dig av felaktiga premisser är alla slutsatser möjliga, men vad är poängen med det? Och varför behöver du göra en slutledning? Du kan ju lika bra slänga ur dig felaktiga påstenden utan slutledning, det blir lika felaktigt och poänglöst i vilket fall.

Det stämmer det du säger. Min tanke var bara att i teorin kan man ju komma fram till vad som helst via "logikens" regler, men visst vad meningen med det är kan ju helt klart diskuteras..

Cognito, ergo sum. (Sum, mundus ergo est.)

Det är icke genom logikens regler du kommer fram till vad som helst, utan genom att välja felaktiga premisser. Logiken visar blott hur du logiskt och klanderfritt tar dig från uppställda premisser till slutsats. Det är alltså icke logikens fel att slutsatsen blir fel, utan det är ditt, enär du uppställde felaktiga premisser. Är premisserna rätt kan aldrig slutsatsen bli fel.

Frågan är redan besvarad, lås tråden.

Men shit... det här är vad man får när den analytiska filosofin vinner mark och en massa tonåringar börjar tro att deras "logiska resonemang" faktiskt betyder något.

"I think that I think, therefore I think that I am."
/Ambrose Bierce